Lite om mig och lite om Maya

Nu har jag haft min tenta så nu kanske jag kommer att bli mera synlig på bloggen igen :) Jag hoppas till eran förtjusning. Tentan gick väl så där. Kan faktiskt inte alls säga hur det gick mer än att tre frågor var som bortblåsta i mitt huvud men två kunde jag skriva nått till. Så om tre veckor kommer domen. Vi håller väl tummarna för att jag blir godkänd. Eller annars är det ju bara att skriva om :) Det skulle väl inte vara hela världen.

Annars känner jag mig faktiskt lite off. Var till ortopeden igår med mitt finger som jag bröt förra julen. Handen är inte helt ok och doktorn skulle prata med en handkirurg om han trodde att min dova smärta i handen skulle försvinna om jag fick en operation. Det är så här att ett ben i handen som sitter ihop med ringfingret har växt ihop lite fel och jag kan inte räta ut fingret som knogen är nerslagen. Jag ramlade i källartrappen och tog i mot mig med knogen kan man säga. Ont som fan gjorde det. Så vi får se vad handkirurgen säger. Det är inte så att jag klagar för att det är roligt. Jag är verkligen irriterad på handen och jag har sjukhusskräck så jag längtar ju inte direkt efter att jag kanske får förslaget operation. Men jag vill inte ha det så här heller. Så det är lite som pest och kolera. Båda lika illa.

Har även varit iväg med Maya till veterinären då hon kanske inte mår bra. Prover har tagits och röntgen är gjord och nu väntar vi på provsvar på båda delarna. En annan veterinär var tvungen att titta på plåtarna och mixtra lite med dem för att se om det var nått där. Maya har en tjock sak fram på halsen som inte veterinären kunde säga vad det var. Jag tycker dock att den har blivit mycket mindre när hon har burit sele i över en vecka. Maya har haft den har saken ett tag men jag har inte brytt mig om det som hon har varit pigg och glad. Men nu har hon blivit hes och skäller inte alls så skarp som hon har gjort. Så nu väntar vi på provsvaren och som ni kanske förstår så är hennes diagnos kanske tumör. Nu ska vi inte tro det värsta men jag erkänner att jag har gråtit en hel del på onsdagen.

Men nu känns det mycket bättre. Har pratat med min kära vän och uppfödare Lotta och alltid efter att vi har pratat så känner jag mig så mycket bättre. Hon är så jävla bra på att ta mig och förklara och ge tips om hur jag ska bemöta det här. Hon har mycket kunskap och har varit med om en hel del konstiga saker under sina år med djur. Så det känns alltid skönt att prata med henne om jag funderar över nått . Det kan ju vara så mycket annat än en tumör och även om det är en tumör så kan hon ju leva flera år till.

Men Maya är mitt allt i min flock. Maya och jag har ett speciellt band till varandra så det här gör mig ont i själen men jag ska vara tapper :) Ibland måste man inse att ens hund kanske inte kommer att leva för evig även om det smärtar och gör ont. Självklart älskar jag de andra hundarna med men den första är alltid speciell. Håller ni inte med.

Fortsättning följer i det ämnet