fredag 30 augusti 2019

Doftprov i eukalyptus

I våras anmälde jag båda hundarna till ett doftprov i eukalyptus i slutet på maj. Jag bestämde mig flera månader innan att vi skulle försöka komma med på detta prov så jag anmälde när man fick anmäla. Förhoppningen att få två godkända doftprov var inte direkt stora.

Xena är supersvår att spåra med då jag inte riktigt tycker att hon har motivationen för att använda sin nos till vissa språrsenarion. Att leta bajs och annat härligt att äta då fungerar nosen fin fint men att göra personspår, viltspår eller nu nosework då fungerar nosen halvbra om jag ska vara ärlig. I personspår så går det fint till första apporten sedan är det som att hon blir störd och börjar nosa efter annat. I viltspår så nosar hon nog allt som har med djurdoft att göra. Då går svansen men hon kan helt plötsligt börja spåra någonting annat som är mer intressant och det går knappt att se när hon för detta. Kanske är hon noll intresserad av pinnen som den inte går att äta upp och en klöv är ju bara en klöv som är djupfryst. Kan ju tyvärr inte lura henne att det är harbajs vi letar efter.

Så vi har haft stora problem i noseworken då hon tycker att kartonger är så tråkigt och fattar inte varför hon ska leta efter doften i en kartong. Varför ska hon leta efter en eukalyptusdoft alls enligt henne. Oftast går hon in ointresserad i rummet och bara går en sväng och sedan kollar på mig och tänker vad fan är detta. Ja ungefär så var det när vi gjorde doftprovet också. Vi kommer in i rummet, hon kollar och när jag visar på henne på kartongerna så går hon och nosar på några men man ser att hon inte alls har lust till detta. Vi tar två varv och jag säger markera om en kartong som hon kanske visade lite intresse för men nej det var fel, fel, fel. Kartongen var inte ens i närheten. Men jag hon är lika fin för det. Bara att kämpa vidare eller om vi bara ska lägga ner det kanske. det är kanske helt enkelt inte alls hennes sport. Eller är denna nöt till för att knäckas hmm.

Tyson han är som en spårgud, I personspåret så går han fort fort eller han vill helst springa fram till alla pinnar och markerar de fint genom att ta upp dem. Motivationen försvinner inte vid pinne nummer ett utan han har den kvar hela tiden. Viltspåret tycker han är superäckligt och första gången var han livrädd men ändå stolt när han hittade klöven och bar den till bilen. I kartongsöket så har han ibland varit lite ivrig så han har missat en doft för han vill gärna lukta av allt annat i rummet också och fort ska det helst gå. Tyson gör lixom inget sakta när han gör saker utan full fart framåt. På doftprovet så kommer han ivrig in i rummet. Han går fram till några kartonger och luktar och sedan luktar han igenom fönstren, stolar och är på väg till andra sidan rummet så jag får jobba tillbaka honom till kartongerna. Han nosar och trycker sedan lite extra mycket på en kartong och jag säger markera och det var rätt. Han hittade doften så himla roligt fast vi knappt vet vad vi håller på med, Stolt över min kille och ja över min tjej också som går sin egen väg. 

Så nu är Tyson den 4:e faraohundshanen i Sverige som har godkänt  doftprov i eukaluptus och vad jag vet finns det ingen tik som har ett godkänt doftprov. Kanske vill de bara leta och äta bajs som Xena ;)


tisdag 27 augusti 2019

Nosework - utomhussök

På något märkligt vänster så fick jag väldigt ont i min hälsena under dagen idag så kvällspromenaden fick ställas in. Bestämde mig då för att testa lite nosework och utomhussök som vi aldrig tidigre har gjort . Laddade en liten rosfribehåller med en möbeltass med eukalyptus och gömde den i trädgården. 

Först ut var Tyson som inte alls fattade vad jag menade men vi trallade runt i trädgården och helt plötsligt så hittade han behållaren och blev väldigt nöjd. Vi gjorde tre sök till och  på sista söket hade han en rask fart i trädgården och travar förbi behållaren för att sedan tvärvända och hitta doften. Så häftigt att se den snabba reaktionen och nu blev jag så klart sugen på att testa honom på en tävling. 

Sedan var det Xenas tur och hon såg ut som att hon skulle kräkas. Hon förstod verkligen inte vad hon ville att vi skulle göra och med sela och lina det var bara så konstigt. Vi gick runt hon stannade och jag bad henne att söka igen och så fortsatta vi tills hon hittade behållaren. Berömde och hon mumsade godisar och sedan gjorde vi sök nummer två och samma procedur igen. På sök nummer fyra var hon lite snabbare och letade lite bättre. Det kommer nog att släppa med lite tragglande tror jag. 

Jag är lika grön som hundarna på detta och vi får testa oss fram till vad som blir rätt. Så nu ska vi försöka få till några sök i veckan som roligt avbrott till den andra träningen och nu vet ju jag att de gillar att göra olika saker.