söndag 19 november 2017

Att sluta gå dit nosen luktar

Nu när jag har gått ner i vikt så har jag gett mig F... på att Kamelerna ska sluta dra på promenaderna. Jag är nämligen 7 kg lättare så det händer att jag bara hänger med som en vante när de vill lukta på någonting och det är väldigt jobbigt när ett råddjur tex dyker upp på promenaden och tre galna kameler står på bakbenen och skriker. Ren tur att jag då inte har åkt med in i skogen. Har inte tidigare varit så noga med hur de går i koppel men syskonen bus är inte bra för varandra. Drar en iväg så drar den andra efter och blir en hysterisk så blir näsa det. Astrid hon lyssnar på matten som tur är.


Så nu kämpar vi på att syskonen bus inte ska springa iväg till alla lukter de känner. Vilket de vill göra hela tiden. Astrid tycker att de är jobbiga som bara drag iväg och inte bryr sig om var hon är någonstans, då det ibland händer att hon står i vägen.


Men det är inte bara dragandet som är jobbigt, utan Xena vill också ungefär halva promenaden gå längst bak i kopplet som en stoppkloss som har lagt i backen. Medans Xena bromsar så kör Tyson med expressfart till alla lukter. Astrid hon går lugnt och fint framför. Ja ni förstår att det bli lite dragande till alla möjliga håll.


Så nu tränar vi på att ingen ska gå bakom ryggen och ingen ska dra iväg med matten. Det börjar gå bättre och bättre och ibland har de inte dragit på 95 % av promenaden. Jag börjar även kunna gå och titta på omgivningen utan att dras hit och dit. Kamelerna tycker nog att matten har blivit VÄLDIGT jobbig men snart förstår nog även de att detta blir roligare i slutändan.


Mamma jag vill verkligen inte gå åt samma håll som dig utan jag vill gå ut i skogen......



Halloweendraget

Den 11 November var jag och Tyson till Kristinehamn för att tävla i canicross. Det var vår första tävling på licens och jag var lite nervös om vi i huvudtaget skulle orka runt 2,5 km. Att Tyson skulle orka fanns väl inget tvivel om men det var värre med mig då jag hade varit sjuk och sprungit 3 km innan tävlingen utslaget på två gånger samma vecka innan tävlingen. Innan dess hade jag inte sprungit på en månad på grund av halsont. Man kan säga att orken var borta men jag hade bestämt mig för att vi skulle kämpa oss runt. Lite extra roligt var det då det var utklädningstema på tävlingen.


Jag hjälpte även till på tävlingen och det var kul att stå som starter och se alla ekipage fara iväg. Hundarna och förarna är grymt taggade.



När det sedan var dags för vår tur så höll vi på att missa starten då jag hade glömt bort att linlöpningen släpptes med 30 sekunders mellanrum och inte 1 minut. Men vi kom iväg lite förvirrade och under första biten såg vi ekipaget förre oss och hade vi varit lite mer vältränade så tror jag att vi hade kunnat ha knappat in lite istället för att förlora moroten efter en stund. Ett ekipage körde om oss i skogen och vi stod på sidan och väntade och Tyson var jätteduktig. Svårt sedan när vi skulle börja springa igen eftersom Tyson ville springa ikapp och jag var tvungen att bromsa. Rolig bana även om jag tyckte att jag höll på att dö flera gånger. Kände att vi fick lite mer flow under sista delen av banan. Tyson han drog fint under hela banan.



Vi slutade på en tredjeplats och fick medalj :) jätteroligt då vi kom runt 2,5 km på 11.49 minuter. Helt grymt då jag var så grymt trött när vi kom i mål och benen bar helt tunga. Men man kan om man vill tydligen.





Foto: Maria Nilsson





Foto: Maria Nilsson

måndag 9 oktober 2017

Utdragna tänder

Stackars Astrid har idag varit till veterinären för att dra ut lite tänder. Hon gillar verkligen inte att gå till veterinären och jag har verkligen lidit med henne. Det gick bra att lämna in henne och hon fick en lugnade spruta innan jag åkte och de skulle söva henne först. På jobbet var det en jobbig längtan efter att veterinären skulle ringa och tillslut gjorde hon det och jag hörde Astrid skälla i bakgrunden, ville bara åka och hämta henne direkt. Det hade gått bra men Astrid hade fått dra ut 5 tänder. En i överkäken och 4 framtänder i underkäken. Stackarn kommer tungan att sticka ut nu.


När jag hämtade henne var hon som i trans och ville bara ut genom dörren och när vi gick för att kissa så ville hon bajsa men orkade knappt stå själv på grund av att hon var trött och är svag i bakdelen. Fick vara med och hålla i lite. När vi kom hem så fick jag henne att kissa men då satta hon sig älskade vännen och kissade inte klart och kunde då inte hålla sig när hon reste sig upp. Hon fick vara ute till droppandet avtog och nu ligger hon inne på en handduk ifall olyckan skulle va framme igen. Mycket orolig när hon kom hem och låg och pep en bra stund. Hon fick sedan mjukmat som jag hade köpt till henne hos veterinären som hon glatt åt. Hon ska äta mjukmat i två veckor innan det blir några hårda bitar igen.


Men jag är mycket orolig för henne då hon var så svag i bakdelen. Jag hoppas att styrkan kommer tillbaka när hon har vilat upp sig. Ska lägga ut lite fällar så hon inte halkar på golvet hemma.


Nu hoppas jag att fina Astrid slipper veterinären för alltid typ.



tisdag 3 oktober 2017

Dubbeldraget i Hällefors

Det var länge sedan jag var så nervös som jag var i lördags då det var dax för debut i barmarksdrag. Det var tänkt att jag skulle springa med Xena men då hon blev halt under veckan så fick jag helt enkelt ta Tyson om jag skulle starta. Ivrigt påhejad av Anna och Silver och hjälp med morgonens incheckning så kom vi till Hällefors efter en försovning på morgonen.

Möttes av en massa bilar, människor och hundar till höger och vänster när jag parkerade. Kände nervositeten då jag inte hade en aning om hur Tyson skulle reagera eller hur man gjorde på barmarkstävling. Men som alltid var han typ en ängel när vi kommer till en ny plats. Han tyckte att några samojeder var otroligt fula men annars så släppte han sin åsikt väldigt fort. Intressantast var att lukta efter alla hundar och drog så klart som en idiot i kopplet till alla nya dofter. Efter en stund kunde vi parkera om och det kändes bra då det var lite lugnare på det nya stället. Mindre hundar och människor som gick förbi bilen. Kändes skönt så han fortfarande inte gillar att åka bil. Var och tittade till honom med jämna mellanrum och Tyson låg och sov så gott där bak. 

Jag då....mmm jag stod och kollade på alla som tävlade knäppte lite kort på de andra från Karlskoga BHK som jag tävlar för. Slog bort att jag själv skulle tävla men sakta men säkert började det närma sig. Böt om hämtade hunden och gick runt i min egen lilla värld och var lite nervös då de blandade motionsklassen med både cykel, scooter och canicross. Jag hade en scooter som skulle starta efter mig och det kändes ju som rätt troligt att den skulle komma ikapp oss. Som tur är skulle hjulfordonen köra en längre sträcka och vi som sprang springa en kortare sträcka. Informerade personen som startade efter mig att jag ville veta om de var på väg om oss sedan ute på banan då jag inte har en aning om hur Tyson skulle reagera med omkörning. 

Väl vid start kändes det inte så mycket starten gick och Tyson var lite lost och hoppade lite till höger och lite till vänster innan han kom på att vi skulle rakt framåt. Drog på bra direkt från början och jag blev nervös för att snart snart kommer scootern men vi han till där vägen delade sig och ingen scooter han köra om oss. Vid första backen var det jobbigt och jag tänkte allvarligt att vi skulle gå men vi kämpade vidare. Rätt snart gick både löpning och hjulklasserna ihop igen på samma sträcka och då kom både en cykel och en scooter och ville om och vi gick in till sidan för att släppa förbi dem. Tyson stod så fint och tittade på men sedan ville han springa fort fort efter. Som ni kan förstå så gick ju inte det för då hade jag legat som en rem efter marken släpandes. Så jag fick bromsa och bromsa och ja kommandot sakta satt inte så bra. Men sedan sprang vi vidare men var grymt nervös att det skulle komma någon hela tiden och kollade mig ständigt över axeln men ingen mer kom i fatt oss fören strax innan upploppet och på upploppet sprang Tyson med en annan hund i mål. 

Så jäkla lycklig var jag när vi kom i mål. VI HADE GJORT DET OCH VI ÖVERLEVDE och ingen annan hund strök med på vägen. Vilken jäkla fin hund jag har här hemma och vad han överraskar sin mamma hela tiden. 

Tiden då, jo vi sprang 2,8 km på 13:13 minuter. Hur fan gick det till då jag tyckte att det gick så tungt och jag höll på och bromsade i alla nedförsbackar. Vilken jäkla fantastiskt tid lixom när vi som bäst har sprungit på 17 + minuter här hemma. 

Åkte som på moln hem och var inte ett dugg trött. Helt fantastiskt känsla och jag har fått mig en riktigt bra draghund tror jag. Han var så nöjd över sin uppgift och travade fort eller gick upp i galopp under loppet.



Lite bilder från fjällsemestern

Här kommer några bilder från när vi var i Fjätervålen för några veckor sedan. Vädret var inte det bästa men det gjorde ingenting för det var så skönt att bara vara ledig. Vi besökte Nipfjället och Fjätfallet under de tre dagarna vi var där. Ena dagen regnade det så då gick vi bara i stugområdet. Alla hundarna tyckte att det var skönt med semestern och Astrid blev jätteglad när vi kom fram då hon älskar fjällen. Tyson och Xena visste inte hur fort de kunde nosa på alla ställen och Xena kollade in alla vägtrummor för att kolla om det ran som det skulle. Jag tror att hon vill jobba som avloppstekniker då det är hennes högsta intresse att kolla in i alla rör överallt. 











Här kommer lite bilder från när vi var i fjätervålen för några veckor sedan






söndag 6 augusti 2017

Grönt Kort

Jag har anmält mig till en Grönt Kort kurs i hunddrag på Karlskoga BK som kommer att gå sista helgen i augusti. Det finns fortfarande platser kvar om det är någon som vill tävla hunddrag och ha licens och inte köra motionsklass. Kommer också att tävla för Karlskoga BK under hösten då jag inte kan tävla för min brukshundklubb här hemma då de inte är godkända att tävla för.

Jag har även några tävlingar som jag har tänkt att vi ska starta i under hösten så jag har börjat jobba på min egen kondition då jag har beslutat mig för att köra springa med hund. Har funderingar på cykel och scooter också men efter den hysteriska promenaden i fredags i skogen när de kände doft och såg den jävla räven så tror jag att det är säkrast att vi springer för tillfället. Hade vi kommit där på cykel så är det inte säkert att jag hade levt idag. Så jäkla galna var de så jag hade fått skrika mig hes för döva oron. Nej det är nog säkrast på backen och springa har varit mitt mål sedan i våras. Vi ligger bara lite efter med konditionsträningen då jag har ett skadat ledband i mitt knä sedan i mars/april. 

Men det ska bli jäkligt kul att gå denna kurs och få lite mer kött på benen om vi säger så för det behöver jag kan jag säga. Har inte så stor koll på någonting och det känns väldigt skönt att ha noll kontroll för tillfället och treva sig framåt. Drag ser jag mest som en rolig grej och något vi vill göra som avbrott för det som är lite viktigare för oss. Vilken hund jag ska köra har jag inte än bestämt hahahaha. Så jäkla skönt.

Bilden är från träningen då jag skadade mitt vänstra knä. Nöjda hundar och ett bultande knä. Fotade gjorde Anna Rasmussen glatt. 


Tänk så fort åren går

I torsdags var det tre år sedan vi åkte och hämtade Tyson i Laxå. Tre år har han nu alltså bott här hos oss och det känns som att han alltid har varit här. Jag tycker fortfarande att han är jobbig i vissa situationer men när jag tänker efter så är han nu en ängel i alla situationer än vad han var för tre år sedan. Skäller fortfarande på vissa hundar som en idiot men kan nu släppa allt det jobbiga mycket fortare och gå vidare. För tre år sedan kunde han stå i minuter och gorma över allt och ingenting.

Tänk vad fort det går att glömma saker och bara se det som som inte är bra. Nej jag måste bli bättre på att se förändringar och det som har blivit bra. VARFÖR ska det vara så svårt ?

I lördags fyllde syskonen bus 5 år. Tänk att de redan år 5 år gamla det var ju inte alls länge sedan de fyllde 2 år. Men jag kan inte säga att de har blivit mer förståndiga. Nej förståndet kommer nog att vänta några år till som de för fullt håller på och hetsar upp varandra över diverse saker. Längtar litegran tills de blir lite förståndigare. 

I september fyller Astrid 11 år. Kan fortfarande komma ihåg när jag bar runt henne på kissrundor och hon tyckte det var så mysigt att bli bärd. Det tycker hon fortfarande men lite tyngre nu.

Innan jag vet ordet av så har Astrid vandrat vidare och de galna syskonen har blivit gamla. Det kan också hända att det här är mina sista faraohundar men jag vet inte. Det får framtiden utvisa.