måndag 13 augusti 2018

Det var dags att säga farväl.....

Den 14 Juni fick jag ta det jobbiga beslutet att låta min älskade Astrid somna in. Ett tungt beslut men hennes kropp sa nu att det var dags. Jag är så glad att veterinären lät oss komma fast de egentligen inte hade tid och att de kunde ta emot oss sist på dagen.


Sista timmarna tillsammans tillbringade vi i sängen. Nära som Astrid ville ha det och det var nära men inte allt för nära. Hon tyckte det var mysigt och viftade på svansen och pratade med mig. När det sedan var dags att åka så var bästa mormor med och tog farväl. Astrid har alltid hatat att åka till veterinären men nu gick det bra. Hon skällde ut några på parkeringen men hon gick snällt in och la sig på fällen vi hade med oss hemifrån. Hon var aldrig osäker eller rädd som hon har varit varje gång vi har besökt veterinären sedan hon blev sjuk. Det kändes bra, Astrid var nöjd och mumsade skinka och tyckte bara att allt var mysigt där på sin filt. Det är aldrig lätt att ta bort en vän men det kändes bra även om jag var mycket ledsen.


Jag saknar min håriga kamel, och det har blivit så tyst hemma. Men jag är samtidigt glad att hon slapp den här varma sommaren för jag tror inte hon hade fixat den.


Astrid har alltid varit en tuff tjej som har kämpat sig fram i livet då hon hade en sann livsglädje. Hon har kämpat sedan födseln då hon inte andades till nu. Hon var en levnadsglad tjej som trodde på livet och ville leva det fullt ut och det gjorde hon efter sin förmåga. Hon vaknade alltid med känslan detta är bästa dagen av mitt liv.


För evigt saknad men nu får du springa fort och skälla hur mycket du vill utan att din kropp eller din matte och husse säger att du måste vara tyst.


SEUCH SELCCH RLD N Xemxija Dellamorte Dellamore
Född: 2006-09-27
Död:2018-06-14
Mamma: Xemxija Almost An Angel
Pappa: Siphra´s Occasional Demon
Vinstrikaste faraohund i lure coursing 2009, 2010
4 april 2012 fick hon diagnosen Adissons sjukdom.
Älskade att åka till fjällen med sin mormor och hon älskade sin familj över allting annat. Alltid pigg och glad och redo för upptåg. Finaste fisen















lördag 19 maj 2018

Debut i mästarklass

Ibland måste man bara anmäla sig till en tävling och åka för att ens komma iväg. Så var det lite med den här debuten ska jag erkänna. Ibland vill man inte ge sig ut på okänt vatten och har diverse bortförklaringar. Min har varit att vi inte har tränat rally på bra länge. Så jag anmälde mig och tänkte att här ska tränas och gjorde några starka försök. Repeterade alla skyltar från nybörjare till avancerad på både höger och vänster sida men glömde typ bort mästarskyltarna.

Men jaja det var bara idag att bita i det sura äpplet och åka och göra två tappra försök till att inte skämma ut oss totalt. Vi fick ju ändå köra två mästarbanor. 

När jag tittade på banskisserna trodde jag att bana nr 1 skulle vara bra för oss men det var den inte. Xena gillar inte att sitta mycket och det var inte mycket sitt men tillräckligt för att hon ska tycka blähä. Men vi kämpade oss igenom och jag försökte tappert att ha koll byten, spinn och snurr samt att vara tydlig för henne. Jag sa lite fel kommandon,  Xena var inte riktigt på hugget och ja jag förstod att vi var långt från godkänd. Vilket vi också var. 

Bana nummer två passade oss mycket bättre. En bana med mindre sittskyltar och mer gåskyltar. Det visade sig också resultatmässigt då vi hade fått godkänt med de gamla reglerna. Xena var även på den här banan mycket mer på hugget och mer som hon brukar vara.

Båda banorna avslutades med mycket lek och godis. Även om vi inte fick så bra resultat så gjorde vi ändå vårt bästa i situationen vilket ska belönas. 

Så nu har vi testat och nu tränar vi på det som vi var dåliga på och kommer igen. 


fredag 11 maj 2018

Svalare väder och skogen

Idag när vädret var lite svalare och solen låg bakom moln så blev det en skogspromenad med alla tre. Astrid har tydligt visat nu när det har blivit varmt att hon inte vill gå promenader. Hon vill gå ut och kissa och bajsa och sedan vill hon fort hem igen.

Men idag fick hon följa med till skogen och vi gick rundan i hennes takt. Det luktades överallt och varannan meter typ. Jag hade packat en ryggsäck med vatten och frukt till oss som matsäck. Kamelerna ville inte ha vatten trots det var kvavt ute och när vi kom fram till bilen så bjöds de på äpple. Men ja det var också ett bottennapp då Tyson och Xena rynkade på näsan. Bara Astrid åt äpplet med god aptit.  Förbannade syskonhundar lixom hahahaha.

Promenaden var uppskattad av alla och sedan åkte vi hem och vaktade gården. 



onsdag 9 maj 2018

Självutnämnda polisar

Dessa två har tagit på sig rollen som gårdspoliser hemma på tomten. Idag har de patrullerar i nästan 4 timmar i hettan utan att vila eller blunda en sekund. Så i morgon ska jag sätta på Xena min pulsklocka för att se hur många steg de förbrukar bara på gården samt få se hur långt de går. Ska bli mycket intressant. De fick sedan gå in och tvångssova en timme motvilligt 😁


tisdag 8 maj 2018

Färskfoder

Jag har testat olika slags färskfoder i omgångar men varje gång har jag gett upp. En stor anledning är att jag själv inte tål lukten och ibland har fått springa på toaletten, ibland har hundarna matvägran.

Men under vintern när Astrid blev stel igen och matglädjen var inte på topp då började jag fundera på färskfoder igen och bestämde mig för att testa pondus. 

Sagt och gjort, jag åktr i väg och handlade en låda med köttkorvar. Tinade en korv och förberedd mig på att besöka toaletten men den luktade knappt nått. Halleluja vilken känsla att slippa dö på kuppen när hunden ska få mat. Astrid kastade sig över sin bit med väldig matlust och de andra kollade besviket på. Körde på några veckor och jag tyckte nästan direkt att Astrid blev gladare och mer rörlig för sin ålder. 

Började fundera på Xena som hade tunnat ur lite väl mycket under vintern och typ matvägrade. Började även ge henne pondus utblandat med torrfoder då jag vill att hon ska kunna äta båda. Efter ett litet tag såg man att hon hade börjat lägga på sig och hon åt även hon med god aptit. 

Tyson han har stått och kollat längtansfullt på köttkorven men inte fått nått men för en vecka sedan började även han vänjas in. I morse stod han länge och slickade skålen efter en större portion. 


lördag 5 maj 2018

Skönt beslut och tokiga upptåg

Har under en längre tid känt mig pressad i freestylen och det har gjort att träningen har blivit kravfylld. Sett uppdateringar på ekipage som lyckas i klasserna och känt mig ännu mer pressad vilket nu har gjort att jag har släppt freestyle då jag inte ens får till ett program trots hjälp.  Tanken finns fortfarande på debut i klass 3 i år men när det känns kul och när vi får ihop ett program.

Istället har vi hittat tillbaka till rally och gudars vad roligt det är med rally.  Svansarna snurrar lika mycket som jag känner mig motiverad och träningskänslan går stadigt uppåt.  Nu är det roligt igen och träna och prestationskänslan är som bortblåst och vilken känsla det är.  Samt nu ser jag även vilka fantastiska hundar jag har och det hade jag nästan har glömt bort.  Jag vill ha de tokiga och galna utan krav och så är det nu och så ska det fortsätta att vara då är vi som bäst. Har nu bestämt mig för att vi tar det i vår takt igen och sluta titta på andra högpresterande ekipage jag har ju lixom kameler.

Så det tokiga jag har gjort är att anmäla Xena till mästarklass vi har inte tränat en mästarskylt och vi ska tävla i maj.  Men det känns roligt och nervöst och Xena tycker att rally är superskoj bara det är högsta poäng.  Har inga förväntningar på Cert utan nu ska vi bara köra,  ha kul och testa mästarklass.  Jag skiter rent ut sagt i poängen även om ett långsiktigt mål är championat men vi är mästarnas mästare på att få fel övning hahahaha i tidigare klasser.  Fortsättningsklassen var en utmaning för oss då Xena hatar att sitta mycket,  avancerad på grund av backandet. Så jag hoppas att mästarklass är vår klass nu med lite mer fart och skoj och helvetesbackandet förstås hahahaha.




måndag 30 april 2018

Mums vad gott

För några dagar sedan vaknar jag med ett ryck. Hör att en av kamelerna står och hulkar  någonstans i huset. Hoppar upp som skjuten ur en kanon och katterna flyger iväg över golvet.  Hittar Bubbis i vardagsrummet och han ser väldigt illamående ut.  Han försöker kräkas men det kommer inget och jag säger tyst i mitt inre att nu kommer huvudet från IKEA råttan upp snart.  Ja det har försvunnit och varit borta några dagar. 

Jag och Bubbis går och lägger oss igen och jag bäddar om honom under mitt täcke men han får snart upp igen och vankar runt i huset. Efter en stund lägger han sig i soffan och vilar och jag somnar också men vaknar rätt snart av ljudet av hulkande hund igen.  Bubbis står nu i vardagsrummet och kollar på en hög och se där ligger lilla huvudet från råttan.  Jag känner mig nöjd och Bubbis ser redan ut att må mycket bättre så vi somnar gott. 

Nu var det ett bra tag sedan han mumsade i sig nått och huvudet måste ha åkt bort i någon vild lek med syrran och då bara slunkit ner av bara farten. Tur det kom upp igen och jag hade mina misstankar att det låg i Bubbla mage och skvalpade runt. 

Men det är intressant att man flyger upp när man hör en hund spy,  eller nja sambon sov gott igenom alla händelser den natten.