Många hävdar att basenjin hör till de äldsta kända hundtyperna. Hundar med nästan identiskt utseende till dagens basenji finns i grottmålningar i Tessili-N-Aljer i Algeriet och målningarna anses vara ca 12000 år gamla. Rasen anses närmast härstamma från en schensihundtyp från Kwangodistriktet i före detta Belgiska Kongo.
Det var även från det distriktet som västerlänningar omkring år 1895 rapporterade om små hundar som inte kunde skälla. Man har funnit mycket homogena grupper av dessa hundar hos isolerade stammar av pygm'efolk i före detta Belgiska Kongo men även i Södra Sudan.
Basenji används både som jakthund, stugvärmare, renhållningshjon och sällskap till barnen. Stammar i Sudan lär värdesätta sina hundar högt och skänker dem som speciella vänskapsgåvor eller som en del av hemgift. Som jakthund visar de stort mod, snabbhet och uthållighet. Först 1936 lyckades importer överleva och fortplanta sig i England. Det tog mycket lång tid att få rasen acklimatiserad i västvärlden.
Texten är hämtad från Svenska basenjisällskapets hemsida.
