Vi har en paus i några dagar för mitt hjärta gråter

Idag har jag fått provsvaret på Mayas biopsi och jag gråter av hela min själ. Jag gråter när jag skriver det här men min blogg handlar om glädje och sorg och om hur det är att äga hundar därför delar jag även med mig av min sorg. Vi tänker alltid att våra vänner ska leva med oss för alltid men så blir det inte har jag fått besannat idag. Jag har alltid levt med tanken att Maya ska gå bort av ålderdom det kommer inte heller längre att hända :( Jag är nu glad om vi får fira hennes nioårsdag i November. Jag måste också bestämma mig för när det ska vara dax att gå vidare för Maysan. Men så länge hon är glad och inte för påverkad så får hon vara kvar hos oss.

Jag hade ställt in mig på att det kunde vara dåligt men ändå så känns det så hemskt. Maya har en elakartad tumör i halsen som är snabbväxande och antagligen sitter på sköldsköteln. Den går inte heller att operera bort. Den kommer tillslut att påverka mat och luftstupe så hon får problem att andas och äta. Jag tror faktiskt att den redan gör det. Som jag inte kan säga hur läge hon har haft den så kan vi inte heller säga hur fort den växer. När jag tänker efter så var hon flåsig i somras när vi tränade och gjorde lite grymtningar. Tänkte att så brukar hon inte låta men funderade inte så mycket på det. Sedan när hon blev hes och inte ville skälla så var det ju nått som inte stämde och sökte hjälp och idag kom domen. Veterinären som ringde var så snäll och tålmodig fast jag grinade i telefonen. Stor guldstjärna till honom. Kan inte vara lätt att leverera ett sådant beslut.

Så jag tar en paus i vårat bloggande tills jag har hittat tillbaka till mig själv igen även om sorgen alltid kommer att ligga där under ytan. Jag hoppas att ni hittar tillbaka till oss då igen. Och det viktigaste ta hand om era vänner vi vet aldrig hur lång tid vi har kvar tillsammans.