Hej då 2023

 

Så har de gått ett år igen och om några timmar får vi säga hej då till 2023 och välkommen till 2024.

2023 har varit ett fint år tycker jag nog men samtidigt lite annorlunda än andra år för min del. Under maj månad så förverkligade jag en dröm och köpte min egna lilla husvagn som nu går under namnet Husis. Jag och Husis har under sommaren lärt känna varandra och vi har kört över 200 mil tillsammans. Jag har lärt mig att backa och jag har lärt mig att man måste ta av sladd och säkerhetslina när man ska ställa upp husis. Man gör nog det misstaget förhoppningsvis bara en gång och tur det finns hjälpsamma personer som kan hjälpa en när man känner sig lite småkorkad. Minigrisarna har också gillat att åka i husis och kan även vara där själva en liten stund. Med Husis så upplevde vi även stormen Hans nere i Skåne och jag trodde att vi skulle regna bort på natten. 

Utställningsmässigt har det gått väldigt bara i år igen. Hera placerade sig som 2:a bästa basenjitik och Sivan på en 5:e plats på årets basenjilista. Hera gjorde om bedriften för andra året i rad och man är ju stolt över sin fantastiska lilla hund. I år besökte vi även Tvååker för första gången och det var en väldigt trevlig upplevelse även om det inte var bästa utställningen utställningsmässigt men vi åker gärna dit igen. Det stoltaste ögonblicket var när Hera helt otippad gick och vann hela den inofficella färgspecialen. Jag var otroligt otaggad och mest skeptisk då jag inte förstod vad det gick ut på riktigt. Hera on sprang och hon sprang i solen och efter många rundor så stod vi som vinnare. Den gigantiska rosetten hänger i hallen och pokalen står i vardagsrummet och där kommer de nog att få vara ett tag till. Även Sivan har skött sig så bra under året även om hon var lite mager i början på säsongen men det får man enbart skylla på matten för Sivan skulle se ut som en tunna om hon själv får bestämma. Siv har nu 10 cert totalt och väntar på sitt sista cert för att kunna håva hem det svenska championatet. Så stolt över min lilla tjej som alltid gör sitt bästa. Båda tjejerna var även till Åland fast jag inte vill åka båt. Hera fick ett finsk championat och blev sedan även grupp 3 placerad innan vi fick skynda oss till båten igen. 

Under året har vi även gjort några rallytävlingar men det är inga resultat att skryta med men vi går åt rätt håll känns det som. Båda tjejerna störs mycket av miljön och på sista tävlingen så kunde båda ta kontakt med sin matten igen även om de checkade ut ett tag och kollade på annat. Vi har även sprungit några gånger på rundbanan men inte så ofta som vi har velat. Båda tjejerna presterade bra på basenjiderbyt där de blev 2:a och repektiva 3:a i sina klasser. Nästa år så tävlar det emot varandra på derbyt. 

Den stora sorgen är att vi fick säga hej då till Xena. Jag är glad för att Xena fick hänga med och åka lite husvagn innan vi var var tvugna att säga hej då. Det känns mycket tråkigt att leva utan faraohund, en ras som har funnits med mig i över 20 år. Vi får se hur det blir i framtiden men jag skulle absolut vilja spendera min tid tid med en till faraohund. igen. Fantastisk ras som har så mycket att erbjuda. 

Nu ser vi fram emot 2024 och att få hämta ut Husis och ge oss iväg på nya äventyr. 

Fina Xena, saknaden är stor

Den 4 Juli så var Xena tvungen att lämna oss. 

Xena hade under 4 dagar varit väldigt halt och det blev inte bättre så vi åkte in akut och det visade sig att hon hade skelettcancer i benet och att det var långt gånget. Xena hade under ett tag visat att hon inte ville gå på promenad på kvällen utan bara på morgon och lunchpromenaden och jag trodde att det berodde på att hon tyckte att det var varmt. Xena har alltid varit känslig för värmen och har knappt velat gå eller anstränga sig på sommaren. Men tyvärr hade hon ju så klart ont i sitt ben. Inget som som man såg hemma då hon hoppade och busade på tomten med de små i gammal tant takt. 

Saknaden efter Xena är stor och nu lever vi här utan någon faraohund och det känns så konstigt. Om det blir någon mer faraohund får vi se men jag hoppas så klart det i framtiden.

Utställningsåret 2022

Älskade gosefisen, Heta Hera och i stamtavlan heter hon Enigma Starlight Girl. Vilket fantastiskt utställningsår vi har haft under 2023. Att det gick så bra och att vi skulle åka landet runt och springa till vänster var inte min plan under 2022. Men man kan ju alltid ändra sig eller hur. 

Första utställningen för året var i Västerås och domaren var inte givmild med CK så förhoppningen på att ta ett cert var inte hög. När vi fick ett ck var jag så nöjd och fattade inte riktigt att vi även blev BIR. Att vi skulle springa i gruppfinalen kändes så overkligt och så roligt det var. 

I Leksand så var det väldigt varmt och jag skulle visa både Hera och Sivan då uppfödaren inte var på plats. Jag visade även Heras bror Dino som kom från Åland. Det hela slutade med att Hera blev BIR, hennes bror Dina BIM och Sivan BIR-valp. Tänk nu skulle vi in i både gruppfinalen och BIS finalen för bästa valp med Sivan. Först ut var Sivan i ett mycket varmt Leksand. Hon blev urplockad och sedan blev hon även BIS-1 Valp. Jag kunde knappt tror att det var sant. Vilken underbar vinst. Sedan var det dags för Hera och jag tänkte att vi går väl in och bara kör. Urplockade i gruppen och sedan, ja vad hände egentligen Fina gosefisen placerar sig som grupp 1:a. Det var ju helt fantastiskt och overkligt att springa in i BIS finalen tillsammans med 9 andra fina hundar. Ingen placering i BIS men vilken dag det var. Så roligt att skicka bild på rosett efter rosett till Heras uppfödare som var på en annan utställning. Vilken dag den blir verkligen svårslagen. 

I Alfta var förhoppningen att ta sista certet och plocka hem ett championat. När Hera stod och lät på bordet och typ vägrade att stå på grund av att det regnade. Jag trodde så klart att certchansen var som bortblåst så döm av min förvåning när hon slutade som BIR och tog sitt championat. När det va rdags för gruppen så bröt solen fram och Hera slutade sedan som grupp 2:a.

En annan utställningen som jag inte kommer att glömma är utställningen i Ljungskile när det regnade så mycket och det kom in en hel sjö i tältet. Som tur var kunde vi flytta in i uppfödarens tält då vårt blev helt obrukbart om vi inte ville bada. Har aldrig varit med att det har regnat så mycket. 

Heras meriter under 2022.

Ställd officiellt 17 gånger och har 13 placeringar i bästa tik

2:a bästa basenjitik 2022 

- Svensk utställningschampion
- 4 BIR
-2 BIM
- 3 cert
-2 Nordiska cert
- 1:a placering i grupp 5 Leksand
- 2:placering i grupp 5 i Alfta
- ck på basenjispecialen
- Sololicent på rundbana
- 2 starter i nybörjarklass rallylydnad men inget godkänt resultat

Ett fantastiskt år och det blir svårslaget nu under 2023. Men jag är stolt som en tupp då jag helt själv har gjort detta med fina Hera. 

Enigma Cover Me In Sunshine som under året 2022 tävlade i valpklass och juniorklass. Fina Sivan mitt vilda lilla basenjitjej som verkligen driver mig till vansinne ibland. Men vilket fint år hon gjorde under 2022. Under säsongen så har både jag och hennes kennelmamma Sofie som har visat henne i rasbedömningen och i finaler. Sivan är en tjej som absolut har myror i brallan och har otroligt svårt för att stå still och vara tålmodig. Men jag är otroligt nöjd över henne och hur hon har uppfört sig under tävlingssäsongen. Hon har åkt mycket bil, sovit på campingar, sovit på hotell och tagit allt med gott mod. 

Stoltaste ögonblicket är när vi tog hem BIS-valp i Leksand och BIS Junior i Gimo. Ett annat stolt ögonblick är hennes bästa tik placering på basenjispecialen i hård konkurrans. Nu siktar vi på 2023 och så får vi se hur det går. 

Sivans meriter under 2022

10 officiella starter i Juniorklass och 8 placeringar i bästa tik

-2:a bästa basenjitik 2022 
- 5 cert
- 2- junior cacib
- BIS 1 valp i Leksand och i Märsta
- BIS 1 Junior i Ransäter och i Gimo
- 3 bästa tik på basenjispecialen
- Basenjiderbyt 1:a valp på släphare
- Har även några BIR och BIM placeringar från valpklass

Vaskurs Gail Devers Skumpandotter som på ålderns höst på 10 år äntligen fick visa upp sig i veteranklass. Hon gjorde det blev bravur och med gott humör i ett varmt Leksand. Hon hade konkurrans av en annan faraohund men tog hem BIR, nordiskt cert och BIR veteran. Hon blev utplockade i BIS finalen för veteraner men fick ingen placering. Hon var även anmäld till rasspecialen men vi åkte inte utan var hemma och vilade. Jag är så glad att vi fick till en start i veteranklass och nu har Xena gått i pension. 

Xena har varit med på några utställningar som maskot och gjort det så bra. Hon älskar när hon får följa med och blir så lycklig när hon fattar att hon inte ska bli kvar hemma själv med husse. Hon gillar att vara med hela sin flock och gillar inte när den splittras för vem ska ta hand om smågrisarna. 

 Så vi har åkt runt omkring i Sverige, Alfta, Leksand, Västerås, Märsta, Ljungskile, Växjö, Läckö slott mm.  Vi har bott på hotell, på campingar och ibland har min mamma varit med på långresorna och trängts med alla hundar i sängen. Hon och Xena hur utforskat Katrineholm och Växjö tillsammans. Hur mycket pengar som man har lagt ner på detta vill man inte ens tänka på så det gör vi inte. ;)

Härliga dagar med blå himmel.

 Nu har solen äntligen kommit fram och himlen är så där härligt blå som den bara kan vara vid den här årstiden. Vi njuter nu av solen och de kalla vindarna och försöker ta promenaderna i dagsljus. Det känns härligt att vi nu går mot ljusare tider och varmare dagar. denna vinter har verkligen inte varit en kul vinter med is och halka och snö om varandra. Men nu håller vi tummarna att det ska bli bättre. 

Vi ser fram emot årets aktiviteter och att träffa våra vänner igen. 

Årskrönika 2022

 Här kommer vår berättelse om 2022 och hur vårat år har sett ut. 

1 Januari så flyttade den här lilla godbiten hem till oss och livade upp oss minst sagt. Sivan divan är en tjej som lever livet till fullo och som i framtiden ska ha ett gäng egna valpar hemma hos kennel Enigma. 

När Sivan var valp så sov hon inte mycket och det gör hon inte nu heller om vi inte sitter i soffan och knådar på henne. Sivan är en tjej som älskar att mysa och att sitta nära. Varje natt så sover hon under täcket med mig eller Peder. 

När hon inte sover eller får den uppmärksamhet som hon vill ha då hittar hon på någonting som gör att hon får den uppmärksamhet som hon vill ha. Om man inte sätter sig i soffan på kvällarna som kommer hon och hämtar oss genom att bita på oss och dra i kläderna. 

Sivan Divan är söt som socker men också busig som få. Hon är en van resare trotts att hon bara är lite över 1 år gammal. Hon har sovit på flera olika hotell och på camping. 

I januari kom också den största sorgen under 2022 och det är fortfarande en stor sorg för mig. 

Tyson hade under 2021 blivit sämre i sin gång och det innebär att han började släpa sina framtassar i marken och lyfte dem inte tillräckligt mycket. Det innebär att klorna på framtassarna blev väldigt slitna och han fick börja gå med tossor. Tossorna i sig innebar också att det blev tyngre för honom att gå och han slet ut dem fort. 

I slutet på december så gick det fort utför och han började få svårt att kontrollera bakdelen och hade dålig styrka i den. Han fick svårare att resa sig upp och till slut var det dags att säga farväl. Det var en av de hårdaste farväl som jag har tagit under de år som jag har varit hundägare. 

Tyson var min hund och han har lärt mig så mycket och jag är så glad att vi fick lära känna varandra även om vi inte alltid var överens över hur han skulle ta sig fram i livet. Tyson levde livet och han visste verkligen hur hur han ville ha det. 

Finaste bubben jag önskar så att du hade fått vara kvar hos oss och att du hade fått leva lite längre.

Jag som bara skulle ställa ut min Hera några gånger och jag visste att hon kanske inte skulle falla domarna i smaken som hon är mycket vit. Vi åkte glatt på vår första utställning för året i Västerås i April och för hoppningen var att vi kanske skulle få ett cert. Jag fattade verkligen ingenting efter att rasbedömningen var klar då Hera slutade som BIR med cert. Hur gick det till att jag och heta Hera slog en massa fina tikar och hanar. Sivan Divan var också med och tränade på utställningslivet och skötte sig perfekt. Detta var startskottet för en massa utställningar under året både för Hera och Siv. Hundarna har blivit stjärnor på att sova på hotell, åka hiss och bara vara ute i farten. Vi har även bokat av att sitta fast i en hiss i Ljungskile och då ville Sivan leka. Även Xena har varit med på vissa resor och även min mamma har hängt med på några långresor. Hur det har gått i utställningsringen kommer i ett senare inlägg :)

Men jag som skulle ägna mig åt annat har det här året har inte ägnat mig åt det utan funderat på vilken klänning jag ska använda för helgen. 

Här kommer Hera ur stängd box och fullfart efter haren. 

När vi inte har varit på utställning så har vi varit på kapplöpningsbanan i Västerås och hundarna har fått springa på rundbana. Sivan blev på Basenjiderbyt bästa valp och hon springer så det dunkar i marken och har fått en massa lovord från dem som är gamla i sporten att hon springer bra. Sivan har bara sprungit efter släphare eftersom hon inte har fyllt 1 år under säsongen men hon har startat från bur och med stängd grind efter släphare och gjorde det som en stjärna. 

Hera hon älskar också att springa men tycker att det är lite för roligt att trakassera sin springkamarat så hon har bara sololicens än så länge. Vi får se om hon springer rent under 2023 och klarar av att ta sin kapplicens för att tävla annars så får hon fortsätta och springa solo bara. För henne spelar ju inte hur hon springer så stor roll bara hon får springa. 

Men i november så debuterade jag och Hera i nybörjarklass rallylydnad i Fagersta och fick två resultat på på 60 poäng. Jag är jättenöjd med våra starter och vad vi gjorde. Ena starten var väldigt nära publiken och andra starten var längre bort i hallen så där var inte störningen så stor från publiken. Men det är en svår hall med fönster och en väldigt god matta att lukta på. Stundtals var fokusen så fin och sedan ville Hera hälsa på domaren. 

Fina Xena tyckte att sommaren och hettan som har varit var olidlig. När vi gick promenader så fick vi stanna och hon sov en stund i gräser i skuggan för att sedan gå vidare hem. Hon har gjort ett framträdande i utställningsringen men det kommer sedan i ett eget inlägg. 

Hon har tillsammans med min mamma utforskat Katrineholm och Växjö under tiden grisarna har tävlat. Xena som älskar att följa med har varit lite ledsen de gånger hon har fått vara hemma med husse. Inte för att hon inte tycker om sin husse utan för att hon vill vara med hela flocken. 

Xena har tyvärr här på hösten fått problem med ett ben och vi vet inte riktigt vad det beror på och inte veterinären heller. Men hon hänger på våra promenader och vi tar dem i hennes takt. Sedan går hon inte långpromenader längre. Vi går inte längre i skogen då jag har märkt att det tar för mycket på henne efteråt. Annars så är hon en glad tant som tycker om när alla är samlade hemma. Xena är också Sivans favorit hund här hemma att mysa med. 

Det var vårat 2022. När vi inte har varit på tävlingar så har vi så klart gått många fina promenader och bara varit hemma och myst i vår trädgård. Vi tar dagen lite som den kommer och vi har inte tränat något speciellt under detta år utan gjort sådant som vi känner för. 

Vi hoppas att vi kommer att få ett fint 2023 men magkänslan säger att vi kommer att få fira nästa nyår utan Xena. Så nu njuter vi varje dag av vår fina tant som fortfarande tycker att livet är härligt. 

Julklappen

 Hundarna fick en tidig julklapp och mina farhågor var att de skulle gilla den för mycket och äta upp den. Så jag hade tänkt köpa två men det fanns bara en till ett bättre pris så det fick bli en. Åkte hem och tänkte att nu ska det bli spännande. Visst blev det lite spännande då Hera tyckte att man kunde bita tag i bädden och bara slunga runt den. Både hon och Siv försökte dra av håren på bädden men då fick de lite reprimander. Xena stod enbart och kollade in kalabaliken och tänkte väl, vad är det smågrisarna hetsar upp sig på nu. Nu ligger den där bädden i soffan och alla skyr den som pesten. Sivan tog sig en tupplur på julafton i den eftersom Xena låg och vilade huvudet i den. Sivan gillar att ligga nära Xena. Efter denna tupplur så har ingen legat i den. Igår fick jag Hera att sitta i den men när jag sa ligg då gick hon. Ja vi får väl se om den blir en hit längre fram så den får ligga kvar. 

Juldagen

 Idag vaknade vi upp till bara -15 mot julaftons -17 som sedan blev kallare mot kvällen. På grund av att det är så kallt så har det bara blivit små promenader då de små lätt fryser då de inte har någon overall. Det är svårt att hitta kläder till minigrisarna då de är små men runda. De ser oftast ut som en kassler med nät när man provar något klädesplagg som man tycker borde passa. Annars har vi myst i soffan, ätit god mat och hundarna har fått en ny korg som de bara vill bita i inte vila i.

Xena funderar dagen till ära varför hon måste vara med på kort då hon inte direkt är sugen på att visa upp sitt snygg jag. 

Hera har dagen till ära fått stå på bordet och kolla ut. Det bästa har man inte på bordet här hemma som andra brukar säga :) Annars så tycker nog Hera att gårdagen var bra då hon blev knådad på mest hela dagen och det är saker som hon verkligen gillar. Att sitta nära och att någon klappar henne hela tiden. 

Sivan har firat jul som att det inte kommer någon annan jul aldrig mer. Hon har sprungit ett helt maraton runt matbordet på julafton samtidigt som hon har hoppat upp med framtassarna och försökt få tag på något smaskigt. Tungan kan typ bli 3 meter lång. Nästa år blir det nog hus arrest i något rum hahaha. Annars så är hon väldigt förtjust i diskmaskinen och kommer som ett skott om hon hör den öppnas. 

Men vi fortsätter väl dagen i samma tecken som igår. Vi myser, tittar på tv och äter något gott. Veckan som kommer så har jag semester och det ser både jag och hundarna fram emot. 

Det går framåt med vår egen utmaning

Min fina Xena vad hon är duktig och jag blir alltid så imponerad av henne. Hon fattar fort och hon är nästan alltid med på noterna även idag när hon frös lite. Kanske ska vi ha med detta trick i vårt freestyleprogram i framtiden vi får se men tanken är att hon ska göra detta på ett längre avstånd. Hur långt det blir återstår att se men jag hoppas på några meter och vi får se om stolparna ska stå längre från varandra

Nu har vi kommit så långt att jag kan stå still och bara dirigera henne med händerna och rösten. Idag började jag även att lägga till vårt ord för hela momentet som ska vara Twist. Vi får nog hålla på ett tag på det här avståndet för att få in ordet och för att få det att sitta samt för att kunna plocka bort handhjälperna då jag vill att hon ska gå på Twist om jag ska kunna stå en bit bort.  

Valborgsmässoafton

Kom precis på att det är valborgsmässoafton och jag hoppas att folk håller sig inne i dessa tider och inte har lust att smälla av en massa raketer. Men vem vet de kanske har mer lust än annars och har köpt på sig ett rejält gäng med raketer. Men det kommer vi snart att få veta och inga djur går ut lösa ikväll så de blir skrämda och springer iväg. Jag hoppas att vi inte behöver sitta i källaren i kväll och att Hera inte bryr sig om det blir en massa smällande. Men vi ska dra för gardinerna och ha det mysigt och titta på tv. Vi kanske får välja en ordentlig actionfilm i kväll att titta på.

Dagen har tillbringats i solen och Hera och Tyson har lekt både inne och ute på altanen. Nu sover de tungt i soffan och Hera har varit vaken i 4 timmar och röjt runt så jag gissar att hon kommer att sova en stund. Även Tyson kommer nog att sova gott en stund. Xena hon övervakar allt som händer på avstånd och blir det för mycket lek så går hon emellan och styr upp. Hera har tappat flera tänder och det kliar nog i munnen på henne då hon smakar på det mesta men mest på Xenas hals. 

SM listan i rallylydnad och funderingar runt rallyn med Xena.

När jag tittar på SM listan för rallylydnad sista var vi på plats 331 på 580 poäng. Jag är väldigt nöjd med den placeringen då vi bara har två tävlingar över 90 poäng förra året och vi är placerade i den övre halvan av alla som har startat i mästarklass.

Tanken var att detta år skulle bli vår satsning i rally och vi skulle ta vårt sista cert men som det ser ut nu så ser det mörkt ut att lyckas med den bedriften. Nästa år kommer regeländringen i rally och då kommer det att bli ännu svårare för oss att ta certet då Xena har svårt för backamomenten vid sidan och det ligger flera nya förslag med just backa i olika former i momentförslagen. Vi kommer så klart att kämpa för att kunna ta ett championat men det kommer att bli mycket svårare att ta det efter regeländringen för oss. Men skam den som ger sig kanske.

De ser även ut som att det inte blir någon rallycup i år med Team Fy Farao och bara det är ju hur synd som helst. Vilket bra team vi var förra året med Poncha, Harvey, Xena och Tyra men vi får försvara våran seger 2021 kanske i teamcupen i Flen. Kanske någon som missade det men dessa grymma faraohundar tog hem lagguldet i Flen förra året i stark konkurrens. Vi alla som var med i laget är mäkta stolta över vår prestation och vi vill så klart försvara våran seger.

Hundmöten

Tyson har som ni kanske vet problem med hundmöten men det har ta i trä blivit mycket mycket bättre på senaste tiden. Han skäller och låter men har slutat dra och låsa sig på en hund och har inte gjort utfall på ett tag när en hund har passerat på andra sidan körvägen. Att mötas på en gångväg är uteslutet eller att gå på ställen där vi inte kan gå undan så det undviker vi till varje pris.

När det är mörkt så är han värre så vintern brukar inte vara någon bra årstid att ta promenader. Igår fick vi ett hundmöte med två vuxna hundar och en valp som lät och hundar som låter är det värsta. Tyson låste sig och stod och tittade på hundarna men när han fick en godis framför nosen kunde han inte låta bli och följa med godisen. När hundarna hade kommit iväg en bit ut på en gräsmatta så kunde vi faktiskt röra oss framåt med hjälp av goda godisar som mutning. Helt fantastiskt och jag blir så glad att vi har kommit så här långt. 

Det som är bra med att bo i ett litet samhälle är att andra hundägare som bor i samma ände av staden vet att Tyson har problem med hundar och oftast inte försöker gå på oss och ger oss space på olika sätt. Samtidigt som vi visar respekt och försöker att gå undan så mycket som det går. Allt för att alla ska få en trevlig upplevelse. 

Men jag är så glad för Tysons utveckling som har kommit starkt på senaste tiden. Finaste Bubbis som verkligen kan om han vill ;) Vi fortsätter och tränar och har alltid godis med oss ut och ja går det inte så bra så härdar vi bara ut och väntar på att utbrottet ska gå över. Men vilken hund han är och vi bara älskar honom.

Balans och hungriga hundar

Man tänkter lite snabbt att nu ska vi träna lite balans. Bra att göra det efter kvällpromenaden som de redan då är varma i kroppen men förre kvällsmaten som innebär att någon är hungrig som en varg. Vilket innebär att någon kommer att vara hysterisk.

Letade på disken från biltema och tog upp den på övervåningen och ropade på hunden. Insåg lika fort som hunden kom att nu blir det att hålla i hatten och ha tungan rätt i munnen. Tanken var att den hungriga hunden skulle stå till på disken och röra huvudet åt sidan varannan gång. Den hungriga hunden stod inte still ens en sekund med frambenen på disken och stod frambenen still så gick bakbenen. Det var tydligen väldigt svårt att bara stå till. Även hund nr 2 hade svårt att stå till men här handlade det mer om att stå kvar på disken med frambenen samtidigt som man försöker stepa sig till en godis.

Efter lite tålamod kunde den hungriga och den steppande hunden stå still och föra huvudet åt sidan i varjefall 2 gånger. Bestämde mig för att detta kommer att bli en återkommande övning för den var öppenbarligen  en väldigt svår övning även om den skulle vara lätt. Själv så testade jag att stå på ett ben på disken och ja det var lite svajigt.

Funderingen vilken balansbollprodukt jag ska köpa fortsätter.

Årets första dag

Vi ska försöka hitta tillbaka till bloggandet igen då det är någonting som jag har tyckt varit väldigt roligt  genom åren men det har avtagit på senare år. Det är även väldigt roligt att kunna gå tillbaka och läsa vad som har hänt genom åren.  Det är minnen som alltid finns kvar så nu kör vi. 

Årets första dag firades in i skogen som är mitt ställa där jag återhämtar mig och får kraft. Det finns inget underbarare än att stoppa in kamelen och giraffen i bilen och ta sikte på skogen. Vi träffar heller nästan aldrig på andra hundar så det är även återhämtning för giraffen när han har haft jobbiga hundmöten eller varit med om någonting annat jobbigt. Även bra motion då det går mycket upp och ner och jag tror att skogen har varit räddningen för Tysons och hans problem som stadigt har blivit bättre under 2019. Under några månader har han nu varit smärtfri och jag tror att det är skogens förtjänst då han har fått jobba på. I början på 2019 så orkade han inte gå långa promenader i skogen  och vi gick då högst 3 km men nu går vi lätt 7 km upp och ner. Både Tyson och Xena älskar skogen och vi hoppas att vår nya följeslagare också ska göra det i framtiden. 

Under 2020 ska nu ägna oss åt friskvård på olika sätt. Jag håller på och spanar in olika bollar och har nästan bestämt mig för att köpa en stor disk och ett ben då jag tror att jag kan variera träningen mer på dessa än med bara en boll men vi får se om det även blir en boll i framtiden. Vi ska även börja gå offroadpromenader i skogen varje vecka för att underhålla musklar och balans både hos mig och hundarna som även de börjar bli äldre. 

Nu ser vi fram emot 2020 och vad det kan ge oss. 

Doftprov i eukalyptus

I våras anmälde jag båda hundarna till ett doftprov i eukalyptus i slutet på maj. Jag bestämde mig flera månader innan att vi skulle försöka komma med på detta prov så jag anmälde när man fick anmäla. Förhoppningen att få två godkända doftprov var inte direkt stora.

Xena är supersvår att spåra med då jag inte riktigt tycker att hon har motivationen för att använda sin nos till vissa språrsenarion. Att leta bajs och annat härligt att äta då fungerar nosen fin fint men att göra personspår, viltspår eller nu nosework då fungerar nosen halvbra om jag ska vara ärlig. I personspår så går det fint till första apporten sedan är det som att hon blir störd och börjar nosa efter annat. I viltspår så nosar hon nog allt som har med djurdoft att göra. Då går svansen men hon kan helt plötsligt börja spåra någonting annat som är mer intressant och det går knappt att se när hon för detta. Kanske är hon noll intresserad av pinnen som den inte går att äta upp och en klöv är ju bara en klöv som är djupfryst. Kan ju tyvärr inte lura henne att det är harbajs vi letar efter.

Så vi har haft stora problem i noseworken då hon tycker att kartonger är så tråkigt och fattar inte varför hon ska leta efter doften i en kartong. Varför ska hon leta efter en eukalyptusdoft alls enligt henne. Oftast går hon in ointresserad i rummet och bara går en sväng och sedan kollar på mig och tänker vad fan är detta. Ja ungefär så var det när vi gjorde doftprovet också. Vi kommer in i rummet, hon kollar och när jag visar på henne på kartongerna så går hon och nosar på några men man ser att hon inte alls har lust till detta. Vi tar två varv och jag säger markera om en kartong som hon kanske visade lite intresse för men nej det var fel, fel, fel. Kartongen var inte ens i närheten. Men jag hon är lika fin för det. Bara att kämpa vidare eller om vi bara ska lägga ner det kanske. det är kanske helt enkelt inte alls hennes sport. Eller är denna nöt till för att knäckas hmm.

Tyson han är som en spårgud, I personspåret så går han fort fort eller han vill helst springa fram till alla pinnar och markerar de fint genom att ta upp dem. Motivationen försvinner inte vid pinne nummer ett utan han har den kvar hela tiden. Viltspåret tycker han är superäckligt och första gången var han livrädd men ändå stolt när han hittade klöven och bar den till bilen. I kartongsöket så har han ibland varit lite ivrig så han har missat en doft för han vill gärna lukta av allt annat i rummet också och fort ska det helst gå. Tyson gör lixom inget sakta när han gör saker utan full fart framåt. På doftprovet så kommer han ivrig in i rummet. Han går fram till några kartonger och luktar och sedan luktar han igenom fönstren, stolar och är på väg till andra sidan rummet så jag får jobba tillbaka honom till kartongerna. Han nosar och trycker sedan lite extra mycket på en kartong och jag säger markera och det var rätt. Han hittade doften så himla roligt fast vi knappt vet vad vi håller på med, Stolt över min kille och ja över min tjej också som går sin egen väg. 

Så nu är Tyson den 4:e faraohundshanen i Sverige som har godkänt  doftprov i eukaluptus och vad jag vet finns det ingen tik som har ett godkänt doftprov. Kanske vill de bara leta och äta bajs som Xena ;)

Nosework - utomhussök

På något märkligt vänster så fick jag väldigt ont i min hälsena under dagen idag så kvällspromenaden fick ställas in. Bestämde mig då för att testa lite nosework och utomhussök som vi aldrig tidigre har gjort . Laddade en liten rosfribehåller med en möbeltass med eukalyptus och gömde den i trädgården. 

Först ut var Tyson som inte alls fattade vad jag menade men vi trallade runt i trädgården och helt plötsligt så hittade han behållaren och blev väldigt nöjd. Vi gjorde tre sök till och  på sista söket hade han en rask fart i trädgården och travar förbi behållaren för att sedan tvärvända och hitta doften. Så häftigt att se den snabba reaktionen och nu blev jag så klart sugen på att testa honom på en tävling. 

Sedan var det Xenas tur och hon såg ut som att hon skulle kräkas. Hon förstod verkligen inte vad hon ville att vi skulle göra och med sela och lina det var bara så konstigt. Vi gick runt hon stannade och jag bad henne att söka igen och så fortsatta vi tills hon hittade behållaren. Berömde och hon mumsade godisar och sedan gjorde vi sök nummer två och samma procedur igen. På sök nummer fyra var hon lite snabbare och letade lite bättre. Det kommer nog att släppa med lite tragglande tror jag. 

Jag är lika grön som hundarna på detta och vi får testa oss fram till vad som blir rätt. Så nu ska vi försöka få till några sök i veckan som roligt avbrott till den andra träningen och nu vet ju jag att de gillar att göra olika saker. 

Freestyle i Kungsör

På grund av prestationsångest blev det förra året bara en start i freestyle klass II. Jag har fått arbeta jättemycket med mig själv att släppa prestationstankarna och bara tänka på vad vi kan och var vi är utan att jämnföra oss med andra. Det är väldigt svårt men det har varit nödvändigt för att vi ska komma vidare. Jag har fått banka in i huvudet på mig själv att vi bara ska tävla för glädje och inte prestation då Xena blir väldigt låg om jag blir prestationsinriktad.

Så vi kan säga att jag helt har släppt detta nu då jag blev klar med vårat program förra veckan då fantasin har stått stilla. Fick göra ett program med saker som hon kan göra men också lägga till två nya trick som kanske inte alls skulle fungera i Kungsör då de är väldigt svajiga hemma. Vi körde programmet första gången till musik i förrgår och dagen efter skulle vi då tävla. Inte bästa uppladdningen men ja vi skulle bara åka och göra programmet och utvärdera det för kommande tävling. Tanken på uppflytt och diplom fanns inte i huvudet utan vi skulle bara gå in och ha roligt.

På tävlingsplatsen så gjorde vi en helt annorlunda uppladdning. Tog ut henne i god tid innan start och körde några av tricksen som vi har med i programmet och bara hade roligt och berömde henne massor. Sedan fick hon vila i buren till det var tre ekipage kvar innan det var vår tur. Då gick vi runt i lokalen och bara hade trevligt och när det bara var ett ekipage kvar så gick vi in i rutan där vi fick värma upp för oss själva och busade med hennes favoritleksak. Strax innan vi fick komma in så fick hon rusa runt med den då inget ekipage var på planen. 

Ingångarna på plan var i så fint fokus båda starterna, hon var alert men inte speedad och starten gick klockrent. Allt kändes så bra, det flöt på fint och jag peppade henne hela vägen in mål och ingenstans fanns pretationstankerna att vi skulle fixa detta utan vi hade bara roligt förutom att mina ben skakade som asplöv i första starten. Det var länge sedan jag var så nervös. 

Men vilken dag det blev. Vi som bara skulle testa vårt program åkte hem med två uppflytt och en 2:a placering och en klassvinst. Alltså helt otroligt att vi vann en klass i freestyle och slog 16 ekipage jag och min faraohund. Bara älskar min lilla tjej som alltid gör sitt bästa. 

Så nu ska vi börja planera för klass III men jag ska fortsätta mantra att vi gör detta för skoj skull och varje tävling ska vara en lek.

CT är nu genomförd

Igår besökte vi djursjukhuset och genomförde en CT på nacke och ländrygg men vi fick inget svar igår då de skickar iväg bilderna för avläsning till ett annat ställe. Förklaringen är att de är så nya på detta så de först gör en bedömning och sedan gör en annan veterinär en bedömning och på på så sätt lär de sig även läsa bilderna. För mig spelar det ingen roll men det finns vissa dagar som är sämre dagar att få tex en dålig dom på om det skulle vara så eftersom jag är en känslomänniska.

Tyson han var en stjärna som vanligt och sköte sig fint och hade viftat på svansen hela tiden när han vaknade upp från sederingen sa sköterskan. Sedan var han mycket trött oc vi fick vänta på direktregleringen i väntrummet men han hade sin filt och sin pyjamas att mysa i när han sov vidare på golvet. Hade så klart koll på hundar som kom och gick men tittade bara. Tyvärr var den en person som släppte fram sin hund till Tysons bak när vi satte på pyjamasen och efter detta och att hela väntrummet hörde hans morrning så höll de undan sina hundar när de gick förbi. Men tråkigt att sådan ska behöva hända och tur han var trött om vi säger så. 

Väl hemma igen så bäddade vi ner honom i soffan, sambon började jobba på eftermiddagen så han fick pyssla om Tyson när jag tog en promenad med Xena. Tyson hade blivit väldigt orolig när vi gick och när vi sedan kom hem så parkerade han på mig hela eftermiddagen och kvällen. Så gårdagen spenderades i soffan under filten till tv serien suits. Vi var nog rätt nöjda allihopa. Små avbrott med att gå ut på gården och kissa bara och så klart kvällsmaten var gårdagens höjdpunkt för Tyson. 

Idag verkan han pigg igen om sitt vanliga tysta jag.

Himla motsträvig kamel

Tänkte att kamelerna skulle få lite egentid så gick en prinsesspromenad med Astrid och tittade på änder, en håll dig i skinnet vända med Tyson och tänkte ta en Gud vad roligt och springa runda med Xena.

HA vad jag misstog mig med gud vad roligt att springa rundan. Xena var så motsträvig och tyckte att det var det mest knäppa vi kunde ha gjort. Hon sprang bakom mig med ett litet drag bakåt. Jag ville ju att hon skulle dra framåt hahaha men nej det ville hon absolut inte. Med lite glada tillrop kunde jag få henne att springa jämsides men hon halkade bakom rätt fort. Tänk er synen lixom när vi springer förbi en kille som ser rätt hurtig ut och jag får peppa på hunden med Dragsele och expanderlina att springa lite sakta bredvid mig. Helt ville Xena springa på tvären och kolla in killen när vi hade sprungit förbi. När vi sedan vände hemåt blev det lite mer fart i benen och hon gick upp och drog lite. Berode nog helt på att hon ville hem till kompisarna. 

Skam den som ger sig, hon behöver mer ensamtid med sin matte 😊

Konstig känsla

Under hela mitt hundliv har jag haft som mål att tävla med mina hundar men just nu är den målsättningen som bortblåst. Jag har nu bestämt mig för att tidigast tävla mot hösten eller när det känns bra.

Min högsta önskan just nu är avslappnade promenader, lugna hundar på tomten och ja bara lugn och harmoni. Efter en incident för kanske 2 månader sedan på promenaden så är det inte roligt att gå promenad. Hundarna är spända på olika sätt och vårt mål över sommaren blir att hitta tillbaka till lugnet vi hade tidigare i höstas.

 

Veterinärer och elände.

Slutet på 2017 slutade inte bra och början på nya året har inte börjat bra.

Året avslutades med att Astrid fick åka till Vettris för att dra ut en stor kindtand. Sist hon var hos tandläkaren var i mitten på oktober och hade nu börjat lukta lik i munnen igen. Började kolla lite närmare och ser en svart prick på ena kindtanden uppe och öppnat munnen och ser att nästan hela tandhalsen är framme på insidan. Den svarta pricken var ett hålrum mellan tanden och tandköttet. Kändes inte bra att lämna henne då hon var så dålig av narkosen sist.

Hela operationen gick bra men när jag hämtade henne kunde hon knappt gå. Baken hängde inte inte med och hon var väldigt svag. Fick åka hem och packa ner henne med back on träck och täcke. Inte bara Astrid som mådde dåligt, mattes plånbok blev platt som en pannkaka
.

På kvällen hade Astrid en rejäl svullnad där tanden hade suttit. Som tur är hade svullnaden gått ner lite dagen efter. Men för att ta det säkra före det osäkra så blev lite medicin utskriven som det blev storhelg igen. Astrid mår nu bra igen och baken bär henne.


Tyvärr sa veterinären att en fickbildning är på gång på andra sidan i överkäken på den andra stora kindtanden....suck.

Sedan en tid tillbaka har Tyson ibland skrikigt till när han reser sig upp och när vi ändå var igång med veterinärbesök så bokades det in en tid till honom på en annan klinik.

När jag bokade tiden så var jag noga med att fråga hur många hundar det skulle vara där eftersom det är en mindre klinik. Fick svaret att det skulle bara vara en katt där. När vi kom dit så var det hundar där men döm av min förvåning när han skötte sig utmärkt bra. Kunde sitta i soffan och titta på hunden som var i andra delen av rummet utan att bli skogstokig.

Väl inne hos veterinären så blev han inte speciellt överlycklig utan ville väl egentligen inte bli klämd på. Reagerade på att musklarna fram var spända och när halsen böjde till höger. Vi blev hemskickade med antinflammatoriskt och smärtlindring i två veckor. Skulle inte besväret ge med sig så skulle vi kontakta dem igen för att göra en röntgen av halsen. Tyson skulle rastas och promeneras i koppel och vi har använt oss av sele sedan en tid tillbaka då jag har funderat om han har nått problem med nacken. Sedan skulle han hålla sig lugn hur nu det ska gå till. Det går så där kan jag säga. Han ligger mer i diket och drar än går rakt framåt på promenaderna om vi säger så. Jag följer efter som en vante då han även har blivit lite tung och en tung exalterad hund får rätt mycket kraft när den rör sig dit den vill hahahahaha.

Nu har han ätit sin medicin i fyra dagar men har skrikigt varje kväll när han reser på sig. Igår skrek han tre gånger efter varandra. Har idag lämnat ett meddelande till veterinärkliniken på telefonsvararen på morgonen men de har inte ringt upp än......... känslan jag har i magen är väl inte så bra om jag ska vara ärlig.

Själv mår jag inte heller så bra då jag känner mig trött och slut, har ont i nacken men jag tror att mycket beror på stress och det här med Tyson gör inte saken bättre känner jag.