Hej då 2023

 

Så har de gått ett år igen och om några timmar får vi säga hej då till 2023 och välkommen till 2024.

2023 har varit ett fint år tycker jag nog men samtidigt lite annorlunda än andra år för min del. Under maj månad så förverkligade jag en dröm och köpte min egna lilla husvagn som nu går under namnet Husis. Jag och Husis har under sommaren lärt känna varandra och vi har kört över 200 mil tillsammans. Jag har lärt mig att backa och jag har lärt mig att man måste ta av sladd och säkerhetslina när man ska ställa upp husis. Man gör nog det misstaget förhoppningsvis bara en gång och tur det finns hjälpsamma personer som kan hjälpa en när man känner sig lite småkorkad. Minigrisarna har också gillat att åka i husis och kan även vara där själva en liten stund. Med Husis så upplevde vi även stormen Hans nere i Skåne och jag trodde att vi skulle regna bort på natten. 

Utställningsmässigt har det gått väldigt bara i år igen. Hera placerade sig som 2:a bästa basenjitik och Sivan på en 5:e plats på årets basenjilista. Hera gjorde om bedriften för andra året i rad och man är ju stolt över sin fantastiska lilla hund. I år besökte vi även Tvååker för första gången och det var en väldigt trevlig upplevelse även om det inte var bästa utställningen utställningsmässigt men vi åker gärna dit igen. Det stoltaste ögonblicket var när Hera helt otippad gick och vann hela den inofficella färgspecialen. Jag var otroligt otaggad och mest skeptisk då jag inte förstod vad det gick ut på riktigt. Hera on sprang och hon sprang i solen och efter många rundor så stod vi som vinnare. Den gigantiska rosetten hänger i hallen och pokalen står i vardagsrummet och där kommer de nog att få vara ett tag till. Även Sivan har skött sig så bra under året även om hon var lite mager i början på säsongen men det får man enbart skylla på matten för Sivan skulle se ut som en tunna om hon själv får bestämma. Siv har nu 10 cert totalt och väntar på sitt sista cert för att kunna håva hem det svenska championatet. Så stolt över min lilla tjej som alltid gör sitt bästa. Båda tjejerna var även till Åland fast jag inte vill åka båt. Hera fick ett finsk championat och blev sedan även grupp 3 placerad innan vi fick skynda oss till båten igen. 

Under året har vi även gjort några rallytävlingar men det är inga resultat att skryta med men vi går åt rätt håll känns det som. Båda tjejerna störs mycket av miljön och på sista tävlingen så kunde båda ta kontakt med sin matten igen även om de checkade ut ett tag och kollade på annat. Vi har även sprungit några gånger på rundbanan men inte så ofta som vi har velat. Båda tjejerna presterade bra på basenjiderbyt där de blev 2:a och repektiva 3:a i sina klasser. Nästa år så tävlar det emot varandra på derbyt. 

Den stora sorgen är att vi fick säga hej då till Xena. Jag är glad för att Xena fick hänga med och åka lite husvagn innan vi var var tvugna att säga hej då. Det känns mycket tråkigt att leva utan faraohund, en ras som har funnits med mig i över 20 år. Vi får se hur det blir i framtiden men jag skulle absolut vilja spendera min tid tid med en till faraohund. igen. Fantastisk ras som har så mycket att erbjuda. 

Nu ser vi fram emot 2024 och att få hämta ut Husis och ge oss iväg på nya äventyr.