Vi har tävlat Freestyle

 Efter mycket vonda och funderingar så slängde jag iväg en anmälan till Freestyletävlingen i Kungsör. Det var kanske inte optimalt att tävla just nu då träningen inte har varit så stor men ja det fick bära eller brista och freestyle är kul och det tycker även tjejerna. 

Jag hade ett problem med Sivs program och det hade jag redan i Hallsberg och det är att jag inte gillar hennes låt. Jag fick verkligen inte till något program som jag gillade. Egentligen inget fel på låten men vi klickar inte och då blir det svårt att hitta på ett bra program. Så dagen då musiken ska skickas in några dagar innan start så byter jag låt till Xenas klass 2 låt som jag gillar och gör om programmet lite och förkortar det så det passar Sivan och det hon kan. Nu kändes det bra i hjärtat och ångesten över Sivans start försvann och det är ju bra. 

Två dagar innan start så skiner Sivan och är helt med på noterna. Hera hon står och kollar på mig ute och ser ut att tänka, jag tänker inte göra det du ber mig om även om jag kan. Men jag låtsas som att jag inte fattar vad du säger. Ja ni förstår att känslan inte blev så bra. 

Lördagen kommer och vi åker till Kungsör. Hera får starta först av dem och precis som känslan sa när vi tränade hemma var att hon var noll intresserad av detta idag. Hera ville ha ett program som innebar att långsamt nosa över mattan och leta godis som andra har tappat. Vi går in och startar och hon följer med bra och stannar framför men sedan börjar kampen. Hon gör lite som jag vill och mest som hon själv vill. Hon bestämmer sig även för att göra ett snyggt framförgående där hon bestämt travar iväg på eget upptåg men kommer tillbaka och gör väl avslutet lite halvdant. Men som den sanna positiva ägaren man är så fick hon så mycket beröm när vi var klara att hon var så duktig. Fast hon säkert hade gjort 45 % av programmet. 

Sivan gjorde en fin fin start och det kändes så himla bra. Det blev lite nos i mattan men på det stora hela så var hon med och gick att fånga upp. Så stolt när jag läste att hon hade fått ett uppflytt i första starten och Hera kom näst sist. Det var väl inte Heras stoltaste prestation hahaha. 

I start nr 2 var Sivan trött och det märks så väl att vi saknar uthållighetsträning men det kan man alltid ändra på. Sivan avslutar start 2 med att klia sig länge vid halsbandet. Nästa gång vi ska tävla så blir det inget halsband på Sivan har jag nu bestämt. Hera hon skräpte till sig till start 2 och genomförde sitt program bra mot omgång 1.Men det blev inget uppflytt men det var heller inte många som fick det i start 2 så jag är nöjd ändå då jag tyckte att hon hängde på nu väldigt bra. 

Men trotts hur det gick poängmässigt så var jag himla nöjd med kritiken på tolkning av musiken då den har legat högst av alla poängen. Så nu får vi jobba på. 

Nu är funderingarna om jag ska anmäla Hera till en klass 2 start och byta program även om hon inte var helt med denna gång. Men jag tror hon kommer igång bara vi har ett mål att sikta på. Sivan vill ju ha sitt diplom och det känns verkligen inte hopplöst, nästa gång så kanske. Man vet ju aldrig med basenji. 

kändes bra att tävla till Xenas låt och program också, hon var med oss i lördags och höll taktpinnen. 

Bilden är på Hera när vi tog emot hennes pris på bästa freestylebasenji 2025 på specialen. 

Kall Vinter och planering

På nyårsafton så tog vi en skön promenad i skogen och snön lyste med sin frånvaro. Det var behagligt och eftersom vintern hade väntat så länge så tyckte jag att den kunde fortsätta på detta som som det var nu. 

MEN så fel man hade, på nyårsdagen så föll snön snabbt ner från himlen och skapade ett mindre snökaos. Eftersom plogbilen lyste med sin frånvaro så fick småttingarna nöja sig med att gå promenad i hjulspåren efter bilar. Jag fick lyfta dem från vår skottade uppfart ut på vägen till ett bilspår och sedan fick vi pulsa på. Direkt så var det så klart svårt att hitta någonstans att göra sina behov. Det kom ner så mycket snö att jag skottade upp en slinga på gården så den kunde gå runt och små avstickare åt olika håll samt att de kom till paviljongen som står på gräsmattan. Där gillar nämligen Hera att kissa på vintern då det är mycket lite snö under den. 

¨

Den plogade gången har varit en hit. Där springs det flera varv efter lunchpromenaden och på kvällen. Eller Austin och Hera springer och Siv springer på vår altan och hejar på då hon inte vågar sig ut med de andra två. Eller rättare sagt hon är rädd för att få en skarp tillsägelse av Hera men Siv är även lite intensiv på Hera så jag kan förstå att hon blir irriterad när det går så långt. För det är nämligen så att Siv vill inte springa med Austin utan hon vill bita och busa med Hera. Ett bättre val hade ju varit Austin. 

Vintern håller oss i sitt grep även om vi fick en veckas regn i januari så ligger snön kvar även om den är kompaktare än innan. Men nu har det varit kallt under en längre tid. På nätterna är det över -10 grader och sedan blir det en varmare temperatur över dagarna. Men nu är det inte bara kallt utan det har även blåsigt lite som gör det lite omysigt att vara ute. Men vi härdar ur och går våra promenader som ibland är kortare pga kylan. 

Annars så planerar jag för årets tävlingar. Just nu håller jag på och funderar hur jag ska få ihop allt som jag vill göra vilket inte är det lättaste. men snart ska jag väl komma till någon klarhet eller det måste jag göra. 

Underbara Sivan Divan

Lilla mysiga Sivan Divan med ett hjärta av guld som älskar mat och mys. Hon är också väldigt busig och det visar sig tydligt nu när det finns en valp i huset. Hon hänger på det mesta och att busa står högt upp på to do listan varje dag. Det är inte Ostin som drar igång buset på promenaderna utan det är Sivan. Hon biter en gärna i benet för att få en godis. Biter i kopplet eller hänger i halsbandet på någon av de andra minigrisarna. Jag har alltid sagt att hon tycker att det är tråkigt att promenera och när hon har fått nog då ser hon till att liva upp stämningen lite. 

Nej tråkigt med Sivan har man inte. Älskade busfia som fyller 4 år i höst men det märker man inte av alls. 

Basenjiderbyt

Så var det dags för årets höjdpunkt Basenjiderbyt på kapplöpningsbanan i Västerås. Så roligt att få se så många olika basenjis i alla åldrar som älskar att springa efter trasan. Mina har varit med och sprungit alla år sedan jag skaffade basenji för 5 år sedan. Prognosen för denna dag har varit högst osäker vädermässigt men vi hade verkligen tur med vädret. Regnet höll sig borta till det var dags för helvarv för de hundar som ville springa det. Kul att även husse kom och hängde med oss en stund på eftermiddagen. Nu får vi se om vi ska ta lite licenser på Siv och Ostin till nästa år. Hera får nöja sig med att springa själv då hon har ett jäkla humör när hon tycker att något är hennes. Så vi besparar både henne och andra det heta humöret. Men väldigt synd då hon springer med hela sin själ. Men det gör hon även lika bra själv. 

Duktiga Lena Gonzales tog även kort på alla hundarna som sprang. Så roligt att få fina bilder på sina hundar. 

Heta Hera, Enigma Starlight Girl gav som vanligt allt och lite till på sin jakt efter släpharen. Hon var så i gasen vid släppet att hon startade i mitt knä vilket även säkert förlänger tiden. Men vad gör det då det är så roligt och vad gör ett par start märken på låren. Hera är även den av mina som verkligen vill äga trasan och tycker att det är så härligt att få dra lite i trasan sedan och helst vill hon ta med sig den till bilen och hem. Hera är även så rolig när man går ut med trasan då hon går med snabba steg framåt mot startpunkten. Försöker ta trasan ibland men vet att hon får börja jaga där längre fram så hon vill fort dit. 

Ostin, Saliuto Loyal Texas Austin fick testa på detta med trasan för första gången. Han kollade nyfiket när trasan for förbi när andra hundar sprang men han fattade väl inte rikigt vad som var på gång. När vi gick ut med trasan så försökte jag göra honom lite nyfiken på den men han funderade mest varför han skulle kolla på den där skitiga saken. När vi stod uppställda och trasan drog iväg så rörda han inte en muskel. Han var verkligen helt still och funderade vad fan det är som händer. Trasan lades då lite närmare honom och med en lite putt så var han iväg. Vid omgång två drog han iväg av egen maskin men att bita i trasan var väl fortfarande inte så värst intressant. Ostin slutade som bästa valp 3:a efter de två omgångarna på släphare. 

Sivan divan, Enigma Cover Me In Sunshine var på hugget och precis som Hera så vet hon att vi ska framåt men hon försöker ibland att ta trasan medans vi drar ut den. Sivan ger verkligen allt och hon är så himla gullig att se när hon springer för hon tar verkligen i av hela sin själv och är så himla söt. Bästa Sivan som också är väldigt svår att hålla i starten. 

Vad hände egentligen

 Personer som känner mig väl vet att jag inte är en person som fattar beslut snabbt. Jag tänker och jag funderar och så har kanske möjligheten försvunnit. Men efter mycket om och men så hade jag bestämt att tiden var rätt för en ny faraohund och kanske en hane denna gång. Jag kände mig glad och nöjd med att ha kommit till beslut. Säkert mina närmaste också så de slapp höra mina tankar om olika hundar, parningar, planer.

Men som alla vet när man väl är där i beslut så kan det hända grejer. Jag låg hemma i värsta förskylningen/ influensan 39 graders feber och får ett meddelande. Vill du dela äga denna hund med oss. Sedan en bild på en fantastiskt fin svart/vit hane. Jag gjorde där en kovändning och svarade ja nästan på en gång. Jag skyller på febern och att jag inte var vid alla sinnens full bruk. Det var väldigt få som visste om detta och det var hemligt tills valpen hämtades hos uppfödaren i Litauen hos kennel Saliuto. 

Jag var så lycklig när jag hämtade denna lilla kille sedan i Sverige men inte alla i hushållet var lika imponerande. Hera tyckte att den var hemskt och ville inte se den. Siv var lite mer nyfiken och bjöd snabbt in till bus. Nu är alla sams och busar så det står härligt till. Hera är fortfarande sur lite varje dag men det är lite så hon är om hon tycker att någon kommer inom hennes personal space. Men hon leker gärna varje dag med honom men säger ifrån när hon har fått nog. Han kan inte alltid ta det utan busar vidare. Sivan och han är som ler och långhalm och hänger ihop. 

Vi är så glada i denna kille och han verkar ha fått en fantastiskt uppväxt i Litauen och varit ute och gjort mycket saker med sin uppfödare och kullsyskon. Han blir otroligt glad när vi kommer hem och låter och grejar och far runt. Jag kallar honom för vår lilla gubbe då han är lite gubbig i sättet. 

Vi älskar dig så mycket Ostin, som är det litauiska namnet för Austin. 

Saliuto Loyal Texas Austin som ägs av Sofie Krigholm, Madelene Lönn och mig Sofie Fahlin. Vi hoppas att vi ska ha mycket roligt tillsamman i framtiden. 

Då var vi här igen.

 

Varför måste vi hålla på med denna klocka fram och tillbaka mellan sommar- och vintertid. Gällande hundarna så är sommartiden bättre eftersom de får maten fortare (lyckliga Sivan) det är värre när det kommer till hösten och de får vänta lite ( väldigt frustrerad Siv ) Själv så blir jag bara så trött av att ställa om klockan och det spelar ingen roll åt vilket håll. Hur kul är det för kroppen att behöva gå upp en timme tidigare just nu. Den kommer att vänja sig men en tid fram över så kommer jag knappt att orka röra mig på kvällen. Det som glädjer mig idag är att det är sol ute även om det blåser lite kallt. Ska bli skönt men en promenad om en stund och se om hjärnan piggnar till. 

Tjejerna har vårkänslor och springer hit och dit på promenaden. Efter att ha gått som små änglar under vintern har de nu blivit glada själar som hysteriskt vill fånga dagen och alla dofter som dyker upp i näsan. 

Vår i luften

 Äntligen verkar Kung Bore vara på väg bort och vi njuter i fulla muggar av solen och att kunna gå ut med mindre kläder. I samband med att det blir varmare och att promenader kan ske i solljus efter jobbet så blir även promenaderna längre. Jag kämpar på med min fot som fick något frispel i december men som nu äntligen verkar ha kommit på bättre tankar. Nu kan jag i varjefall gå utan mina tofflor inomhus utan att foten skriker att den har fått nog. Vi får se vad den tycker om att springa i helgen. 

Flera promenader i skogen har det blivit och igår la vi ett viltspår. Sivan tog sitt enkla med en vinkel utan problem. Hera hoppade över återgången eftersom jag hade fått hjärnsläpp när jag la spåret. Klart hon inte tog återgången när matten var helt korkad. Det är ju en smart tjej vi talar om. Vi får lägga ett nytt spår i veckan där jag matten skärper till mig. Båda tjejerna är anmälda till en viltspårs dag och målet är ett anlagsspår och ett öppenklass spår. 

Hade gjort en tydlig plan för året men alla planer behöver tänkas om. Vi får ta en sak i taget så ska det nog bli bra det här året med. Allt kommer att bli bra det är ju vår 😊

I morse tog vi en 3 km promenad innan frukost och vi njöt även om det var lite kyligt och vintertäckena behövde vara på.