Viktiga egenskaper när jag väljer vän

Den enda hunden jag har valt helt själv är faktiskt Astrid. De andra har lixom kommit hem till mig ändå och alla är/var lika älskade. Men jag tycker att det är väldigt viktigt att man känner någonting för hunden som ska bo med oss. Jag skulle aldrig kunna ta hem en hund bara för att den är vacker utan det måste finnas någonting mer. Jag väljer gärna med hjärtat och inte hjärnan. Jag är väldigt lyckligt lottad över att jag har fått träffa alla de hundar som har bott hemma hos oss. 

Men viktiga egenskaper som jag kollar på är att föräldrarna är trevliga individer. Jag gillar hundar som är lite lugnare och jag vill absolut inte ha en skarp hund. Så nej jag skulle inte välja valpar efter individer som är skarpa eller har för mycket go i sig. Sedan så gillar jag faraohundar som är lite mindre som det är smidigt och de blir inte så hutlöst starka när det händer saker. Skulle jag välja att köpa en ras som har rasbundna sjukdomar så skulle jag noga kolla in valpens släktträd. Nej jag har inte så mycket egenskapar som jag kollar efter mer än att de ska fastna i hjärtat. Tar jag hem en vuxen hund så är det viktigaste att den passar in i flocken. Passar inte hunden in i hundflocken så kan den inte bo här då det inte är min filosofi att ha hundarna åtskilda eller vara rädd för att de ska rycka ihop. En flock som börjar visa missnöje kommer att fortsätta med det enligt mig och blir aldrig säker igen.

Maya och Ankan kom till mig som vuxna och var helt perfekta hundar. Astrid valde jag helt själv och jag fick välja först och valde den hunden som alla minst trodde att jag skulle välja. Xena valde jag för att hon var snygg men det är också en fodertik så jag hade inte så stora valmöjligheter där. Men det var egentligen tänkt att jag skulle ha en annan tik men jag fick Xena och blev guda glad. Trodde hon skulle bli liten också men det är hon inte. Tyson valde jag inte alls utan han åkte jag bara och hämtade kan man säga. För stor, för mycket åsikter enligt mig men han passar så fint in i flocken. Ja vi tränar på kattflocken. Men hade jag fått valt så hade det inte blivit en tredje hund i flocken som jag egentligen inte har tid. Men nu har jag valt och nu kämpar vi på :)

Det är svårt att välja hund

Grattis Astrid 8 år

För åtta år sedan så kom älskade Astrid sist av nio syskon till världen. Vi visste inte om hon skulle klara natten som hon var tagen av den långa förlossningen på nio timmar. Astrid orkade inte dia när hon kom men vi la henne vid hennes syskon och hoppades att hon skulle klara natten. När vi vaknade på morgonen så var hon precis lika pigg som sina syskon. Redan då visade Astrid kämpar glöd och det har hon gjort genom hela livet. Hon är en bestämd tjej som vet vad hon vill och visar gärna vad hon tycker och tänker genom sin bråkiga mun. Astrid har lagt tävlingskarriären på hyllan och lider inte av det men jag som matte hade så gärna velat visa henne som veteran i utställningsringen. Det är något speciellt med att visa veteraner. Astrid var för ett tag sedan krasslig men nu har hon levt upp som aldrig förr. Hon busar med de andra två och jag tror att hon gillar att det är en flock igen nu när de har lärt känna varandra.

Jag hoppas vi får ha kvar vår älskling under många år till.

Mitt bästa hundgodis

Bästa hundgodiset enligt mig och hundarna är kycklinglever. Det används bara vid speciella tillfällen som vid utställning då Xena ska ha fullt fokus på mig och ingen annan. Astrid och giraffen får sedan vara med och äta upp resterna. Jag tycker att det är det bästa äckliga godiset som det inte luktar så mycket. Jag har väldigt svårt med lukter och kräks lätt om det luktar snusk. Synd om kamelerna och giraffen men de dör inte. 

På andra plats kommer faktiskt blodpudding som inte är tillagad. Kladdigt men det går verkligen hem. Korv och köttbullar går också bra och det är bra att ha i munnen. Skulle aldrig ta en kyckligleverbit i munnen. Nej fy fan. Grillad kyckling är också bra för då går ögonen i kors på dem här hemma när husse ska rensa en kyckling.

Nötlever gillar de med men då kräks jag. Så det går fet bort.

Hundsport

Hundsport det är något som ligger mig varmt och hjärtat. Jag gillar att testa nya saker och jag är oftast väldigt målmedveten med mitt tävlande. Har jag bestämt mig för någonting så försöker jag verkligen att ro det i hamn.

Jag och kamelerna sysslar i dagsläget med utställning och rallylydnad men nästa år kommer vi nog att byta inriktning mot lure coursing. För vi lyckades efter mycket om och men att få licensen fixad iår. Mitt mål i år var att få Xena till utställningschampion och det har vi klarat av. Ett annat mål var att få diplom i nybörjarklass i rallylydnad. Det har vi också klarat av. Nu har jag som mål att starta Xena i fortsättningsklass under vintern men vi får se om tiden finns för att komma dit i träningsväg. Det läggs inte så mycket tid på träning i dagsläget som tiden måste läggas på annat som är viktigare som giraffen, mitt jobb, min sista termin i skolan. 

Annars så finns det så mycket roligt som jag skulle vilja göra. K9 nosework är verkligen något som jag skulle vilja gå kurs i och viltspår. Vi får se vad framtiden säger. 

Mina mål för 2015 kommer ju om några mer dagar. Där är det mera hundsport kan jag lova. Kamelerna och giraffen blev nu förväntansfulla i soffan.

Renrasig eller blandras

Den eviga fråga och den evigt tråkiga frågan tycker jag. Tycker inte att det finns något självklart svar på den frågan. Det beror lite på vad man vill göra med hunden tycker jag. Vill man tävla tycker jag helt klart att man ska välja en renrasig hund som förutsättningarna blir lite bättre. Flera grenar att tävla i. Vill du ha en ren sällskapshund så tycker jag inte renras eller blandras spelar någon roll. Jag förespråkar här inte blandras aveln för det gör jag inte. Det finns många konstiga korsningar som får mig att se helt rött. Men det finns även renrasiga kombinationer som får mig att se rött. Jag tänker inte säga att en renrasig hund är friskare än en blandras för jag tycker inte att jag har så mycket kött på benen att jag kan säga det. De som tar blandrasvalpar tänker oftast inte, tror jag på AD, HD, patella, ögonsjukdomar och andra saker. Det är vad jag tror. Men sedan tror jag även att renrasiga hundar ibland inte ska föra genen vidare som de inte har bra gener att föra vidare men en himla massa titlar som säljer valpar. Ja, så jag är kluven i frågan.

Vad jag vet är att alla hundar som kommer till världen, renrasiga eller inte är värda någon som tycker om dem och älskar dem över allting annat. Det är inte min sak att döma om man väljer att köpa en renrasig hund eller inte. Det är köparens val och jag ska erkänna jag var riktigt sugen på en 4 vägskorsning i början av sommaren på blocket för den var så förbannat söt :) det finns friska, sjuka, trevliga, otrevliga hundar av båda. 

Eller så kan man ta över en giraff som räknas typ nästan som blandras för att den är krypt och kastrerad. Jag älskar att tävla med mina hundar så egentligen är han ett dåligt val av hund men vad gör det egentligen. Han är supersöt och trevlig mot oss inte andra hundar ;)

Den illgröna matskålen

När Tyson kom till oss så kastade han in sig maten och gör så fortfarande även om det går lite lugnare. MEN jag tänker att det är bättre för alla om han äter lugnare. Jag behöver inte stå och hålla i honom efter att han har ätit klart för att han inte förstår att han inte får äta upp maten för de andra. De är så snälla så de skulle lämna matskålen om han kom störtandes. Så sist jag var på djurmagazinet sprang jag på en illgrön sak och tänkte jippi. För jag hade tänkt på de där matskåla med ploppar i men inte kommit till skott riktigt. Men nu finns den här hemma och det tar längre tid för giraffen att äta upp maten nu även om han försöker göra det fort. Han är inte först klar längre utan näst sist :) Jag tycker att den färgglada matskålen är lite roligare än den andra tråkiga rostfria.

Sambon tycker synd om Tyson som har fått en illgrön matskål om han kan få blåmärken på nosen av och en munkorg som gör livet surt för honom. Det är mest synd om Tyson i sambons ögon. Jag tycker att Tyson är lyckligt lottad som har fått en matte som inte vill att han ska jaga kattena eller kasta i sig maten hysteriskt. Tyson behöver lugn och ro och att få ro i själen. Det går man inte om man sväljer maten i en tugga eller hysteriskt försöker äta upp en katt.

Någon som har testat den här matskålen också och vad tycker ni. Såg även en med en massa pluppar i och jag antar att den tar lite mer tid att äta ifrån men så jobbig att diska.

Vilken mat äter din hund

Ja jag försöker få kamelerna och giraffen att äta det som jag bjuder dem på men det är inte alltid det går vägen. Till frukost och kvällsmat vill jag att mina hundar ska äta torrfoder och jag bjuder dem på Pro Plan. De äter för det mesta maten utan att krångla. Krånglas det så bjuder jag dem även på lite burkmat alla pedigree eller vov som en smakförhöjare. Smakförhöjaren går att plocka bort efter ett tag användande som det blir mindre och mindre i matskålen. Ibland får de uppblött foder som lite variation. Någon gång har jag testat färskfoder men alla mina hundar har inte gillat det och jag tycker att det luktar så förbannat illa så jag kräks. Nej jag står helst över det. 

Men så kommer vi till vad kamelerna och giraffen vill äta. Ja Astrid kamel äter det mesta , Xena är lite finkänsligare på mat inte andra saker. Giraffen ja han äter bara vissa saker om de andra tänker äta upp det. Men skulle han välja så lät han helst bli bananen som bjuds. Bajs det är en höjdare säger Xena och ja ibland håller Astrid med. Giraffen har jag svårt att tänka mig att han äter bajs men en liten näbbmus slank nästan ner i helgen. Xena hon åt näbbmusen med stor aptit. Ja vi kan säga att allt som är äckligt äter Xena. Det som är lite mindre äckligt och bättre enligt matte som gamla mackor och äpplen det äter Astrid. Giraffen han kan tänka sig att äta vissa hundar och katter. Ja deras matintressen skiljer sig åt.

Men på det stora hela har de bra aptit när det gäller olika saker ;)

Att försöka få till en Header till bloggen

Nej det är inte alltid lätt. Här följer några bildbevis på att det inte är lätt att få hundarna där man vill.

Min första hund

Min första hund var en långhårig collie som var en omplacering. Med Cora som hon hette så började jag min hundkarriär. Jag hade knappt några vänner som hade hund under min uppväxt men min stora önskan var en egen häst från början men det fick bli en hund sedan. 

Cora var en fantastisk första hund. Hon hade inga collierädslor som man pratar om. Hon var en väldigt stabil tjej som inte var rädd för någonting. Hon var så gudasnäll och helt underbar i sinnet. Vi lärde varandra så mycket. Med Cora började jag träna och tävla lydnad och jag är väldigt nöjd med våra resultat som vi fick. Vi var helt självlärda och hon var så duktig. Men vår tid tillsammans blev inte så lång. På grund av olika omständigheter så blev Cora kvar i mitt gamla förhållande. Något jag ångrar idag att jag inte stred mera för henne. Men utan den omständigheten så hade heller inte Maya faraohund kommit in i mitt liv. Så det är lite blandade känslor här. Men en collie till skulle jag vilja ha i framtiden.

Men vi lyckades att få lydnadsdiplom i klass1 och klass2.

LP1 LP2 Glouriosgirl

Faraohunden

Ja hur ska jag förklara faraohunden på ett bra sätt. För mig är det nog den optimala hunden för mig. Jag älskar deras påhittighet även om den ibland gör mig gråtfärdig eller nästan gråhårig. Ja för det är en hundras med massor av energi och som älskar att göra saker.Jag gillar farten och fläkten som faraohunden bjuder på även om den ibland är lite okontrollerad. Det är en hund med humor och som gillar sin familj otroligt mycket. Den gillar att vara nära och gärna så nära den kan ibland. Att sova under täcker är en stor favorit och gärna på sin ägare. Vissa individer älskar att prata mer än andra och pratar de så hörs det mycket och högt. Med rätt motivation så gör faraohunden det mesta du ber den om. Men utan rätt motivation så gör den något annat. Leksaken som dög för 5 minuter sedan kanske är dötrist efter 5 minuter. Så variation är att föredra och ofta. Men fart och fläkt går alltid hem. När de blir en flock så ser man tydligt hur de sitter ihop. Går en in så går alla in osv. Faraohunden är en hetsjakthund som jagar i flock och kan vara en jaktgalning även själv. När man går med tre faraohundar så går man verkligen inte och dagdrömmer utan man är mer med på promenaderna än vad hundarna är. För du vill se det där lilla innan de ser det. Det där lilla som kan göra att man får ett rent helvete om man inte hinner se innan faraohunden ser det.

Det är svårt att förklara faraohunden tycker jag på ett bra sätt, det är bättre att träffa olika individer. Men jag tror att det är en hundras som man antingen hatar eller älskar. När vi skulle skaffa Xena så tittade jag även på andra raser som skulle kanske passa min sambo bättre som är allergiker men han ville absolut att vi skulle ha en faraohund till. Han som inte ser så mycket hundar tycker att de är väldigt personliga och precis som människor säger han.

Faraohunden ska upplevas live för att man ska förstå den bättre.

Presentation av Kamelerna och giraffen

Här har vi Astrid som är äldst i familjen kamel och giraff. Hon är efter min första faraohund Maya och jag är så glad att hon finns i familjen. Att jag valde just Astrid var inget självklart val då jag pendlade mellan flera tikar. Men till slut valde jag Astrid samma dag om hon chippades och jag har aldrig ångrat mig. Andra funderade över mitt val som hon alltid har varit långhårig och har mycket vit här och där. Hon är även den som låter mest och berättar gärna vad hon tycker och tänker om saker, vilket ibland kan blir lite frustrerande. Astrid har tävlat mycket i sin ungdom och är Svensk Utställningschampion och har även två Cacib i Sverige. Hon är Svensk Lure Coursingchampion. Hon har varit vinstrikaste faraohund i Lure Coursing 2 år i rad. Hon har rallylydnadsdiplom i nybörjarklass. När Astrid var 5 år så fick hon sjukdomen Addisons sjukdom vilket även innebär tävlingsförbud. Jag är jätteglad över att Astrid finns med oss idag vilket verkligen hängde på en skör tråd när hon insjuknade. Men jag är ledsen över att vi inte fick fortsätta på drömmarna som fanns i att starta i lydnad och att fortsätta mot högre mål i rallyn. Jag hade även sett fram i mot att ställa henne som veteran. Nu får hon bara följa med som maskot men det går också bra. Vi hoppas att Astrid ska finnas med oss många år till. Vi älskar våran håriga kamel över allting annat. 

SEUCH SELCCH RLD N Xemxija Dellamorte Dellamore född 2006, vår gaphals

Sedan har vi Xena som kom in som en virvelvind i vår familj. Utan våran trädgård när hon var liten så vet jag inte hur vi hade tagit oss igenom valp och juniorperioden. Jag är så glad att jag fick just den här hunden som hon var min favorit från början av tikarna. Jag har alltid valt hund med hjärtat och hon klev rakt in när jag och min mamma hälsade på hos uppfödaren. Så jag är extra glad att jag fick min favorit som hon är en foderhund och ska ha ett gäng härliga valpar i framtiden. Hon sprang och sprang och sprang mest hela tiden. Xena älskar att man pussar henne på nosen och hon älskar Astrid. Vilket Astrid kanske inte alltid uppskattar. Men Xena blir så ledsen när Astrid lämnar henne så hon gråter högt högt. Hon älskar att ligga under täcket men hon går inte sakta ur sängen utan hon springer ut från täcket om hon vill gå upp. Xena har precis fyllt 2 år och är idag Svensk Utställningschampion och har rallylydnadsdiplom i nybörjarklass. Hon har flera Cacib i Sverige och hon kom sist på sitt första Lure Coursing prov. Vad vi ska hitta på i framtiden har vi inte riktigt bestämt än men det lutar åt att vi ska debutera i fortsättningsklass i rally och kanske även i lydnadsklass 1.

SEUCH RLD N Vaskurs Gail Devers Skumpandotter född 2012, vår prinsessa

Sedan kommer den vilda giraffen Tyson. Jag skulle verkligen inte ha någon mera hund i familjen och skulle vi ha någon mera hund så skulle den vara liten. Jag hade under en längre tid haft sporadiskt kontakt med Tysons förra ägare som fick tag i mig genom bloggen. De hade vissa problem och i Juli fick jag reda på att det inte fungerade längre. Uppfödaren har själv många hanar och kunde inte akut ta hem en hund som har åsikter om andra hundar. Jag och sambon bestämde oss efter mycket om och men att ta hem honom om det var ok för ägaren, vilket det var. Första mötet med Tyson var kanske inte det mest smickrande mötet och vi åkte ner för att ta hem grisen i säcken kan man lugnt säga. Men det gick väldigt bra att sätta ihop honom med mina tjejer. Visst har det varit lite heta diskussioner dem i mellan här hemma innan de har lärt känna varandra men nu verkar de ha funnit sina platser. Tyson har varit här i två månader 7 Oktober. Vi fick hem en hund som är stressad, skäller hysteriskt efter andra hundar och gör utfall, vill äta upp våra katter. Nu en månad senare så är han mindre stressad, skäller fortfarande hysteriskt efter andra hundar men släpper det lättare. Han tränas på våra katter med munkorg och katterna kan idag gå runt lite sakta i huset utan att han anfaller. Tyson är krypt och kastrerad och kan aldrig ställas ut vilket är lite synd som det är en fin kille. Lär han sig att fungera tillsammans med andra hundar så ska han få tävla lure coursing men annars är planen med honom att tävla rally och lydnad. Så det blev ingen liten hund utan i stället en stor hund med åsikter men han har klampat in i våra hjärtan med storm. Jag är glad att vi hämtade giraffen även om han kommer att kräva massor med jobb. Jag är glad att han idag finns i verkliga livet och inte i himlen som en ängel. Ibland bestämmer hjärtat och inte hjärnan och så var det i det här fallet.

Vaskurs Tyson Gay Skumpanson född 2012, vår bråkstake

 

Dag 1, Så vem är jag

Har gått med i en utmaning att berätta 20 saker om mig och hundarna i 20 dagar. Så jag börjar med mig själv :)

Så vem är jag, jag är en kvinna på 38 år fast jag vill kalla mig tjej. Bor i en liten stad i Dalarna där jag trivs väldigt bra. Studerar till socionom och går nu sista terminen men har redan fått jobb som biståndshandläggare så jag både jobbar och studerar för tillfället. Så det kommer att bli en hektiskt sista termin på många sätt men jag känner att livet leker för tillfället. Life is good.

Bor tillsammans med en man som är precis lika korkad som jag så jag tycker att vi passar väldigt bra ihop. Jag har en bil som jag kallar grisen bara för att den ser ut som en gris, Har tre skitkatter som också delar vår vardag. Ja kamelerna och giraffen kommer jag att presentera i morgon. 

Jag har kommit på en ny fritidssysselsättning på äldre dar och det är att virka. Ja ni hörde rätt jag sitter hemma i soffan som en yngre tant och virkar men jag virkar så saaaakta så det blir inte så många alster per år. Jag är också extremt petig så jag går inte på att det rättar till sig i tvätten och att sakerna då blir bra. Nej det ska vara perfekt från början. Gillar även att sy hundsaker på min symaskin men ska nu försöka mig på att sy två plagg till mig själv. 

Gillar att läsa böcker och det ska vara ruskiga deckare. Kärleksromaner är inget för mig utan det ska vara ond bråd död för att det ska locka mig. Gillar även att teckna men det går långt mellan vändorna. 

Ja det var lite om mig.

Nu ska även Tyson vara varm i vinter

Har letat efter ett billigt vintertäcke till Tyson som han inget vintertäcke har. Jag gillar inte Hurrtas nya modell så jag letade efter det gamla värmetäcket. Jag hittade ett på grizzlyzoo för 350 kr så nu är det på väg hem till oss snart. Så nu har även Tyson en hel garderob med kläder och det fattas bara ett fleecetäcke men det ska jag sy ett åt honom i helgen kanske.

Kameltjejerna kommer att ha röda täcken och giraffkillen ett tranbärsfärgat. De kommer att bli så fina tillsammans. Så giraffen blir lite mörkare. Känns skönt att veta på en gång vilket täcke han ska ha. De andra täckerna får jag nog märka upp i år för det tar tid att klä på tre individer som springer runt man är svettig innan man kommer ut.

 

Giraffen är hemma igen

Igår fick giraffen komma hem igen och det kändes skönt både för oss och honom och även för plånboken. Jag ska aldrig mer känna glädje över att jag har ett jobb och inte grinar när jag stoppar kortet i kortläsaren. Jag gjorde det när jag var in med Astrid men jag hade inte räknat med två dyra besök på en månad, hmmm. Men det är som det är. 

Giraffen kom inhoppandes och var lite yr av all glädje. Sambon blev lite ledsen för att Tyson inte blev mer glad över att se honom. Men Tyson var ju så till sig att få vara på gården igen när sambon kom hem från jobbet. Tyson sov i rätt mycket igår och bajsade inget på hela dagen fast det var mat kvar i tarmen och i magen. Men han bajsade i morse :) 

Så under Tysons två dagar på djursjukhuset fick han dropp så maten lättare skulle passera och han inte skulle bli förstoppad. Han fick röntgas 3 gångar och massor med bajsrundor. Hela kalaset slutade på 8900 kr innan försäkringen gick in. Jag var lite svettig när jag skulle betala som jag nyss har tagit över försäkringen så det inte hade blivit något knasigt. Men försäkringsbolaget betalade glatt sin del, skönt. 

Jag fjäskade till det lite och köpte lite leksaker till Tyson. Han har inte fått dem än som han ska ta det lite lugnt. Men det blev en rugbyboll och en pipande gris. Han kommer nog att bli nöjd

Tyson på väg hem i bilen och han tog genast bort bandagegrejen. Matten har redan låst in hundmaten.

Tyson den matfriska giraffen

Igår när jag och sambon var i väg lite mer än en timme på kvällen så lyckades Tyson bryta sig in i foderhinken som jag har i köket. Hinken är av den ordentliga varianten med ett lock som sitter stenhård. Men han hade lyckats och hade sedan klämt i sig en massa torrfoder. Jag tänkte innan vi åkte att jag skulle ge dem mat men tänkte sedan att de kunde vänta en timme som Astrid äter uppblött mat. Men Tyson orkade inte vänta. När vi kom hem var han mycket mät och låg som ett mätt lejon i soffan med hinken på mattan bredvid soffan. Den står i vanliga fall i köket. Jag är rätt säker på att de andra två inte hade ätit någonting. Tyson vaktar sin mat rejält så jag tror inte att de vågade gå fram. 

Efter rådfrågning med veterinär så beslutade vi oss för att vi skulle komma in som det rörde sig om stora mängder mat. Tyson fick en spruta och sedan började han att spy men det kom ingenting hur mycket han än spydde. När det sedan lugnade ner sig så röntgades magen och det visade på stora mängder mat i magsäcken. Den var dubbelt så stor mot en vanlig matsäck. Tyson blev inlagd med dropp. Eftersom inget hade kommit upp så var de rädda för att han skulle få en magomvridning och ville ha honom under observation. Tyson fick ett eget rum som jag upplyste veterinärerna om att han kan vara lite avig mot andra hundar. Kändes bra som han var så mätt i magen. 

Idag ringde veterinären och ville ha kvar honom en natt till med dropp. Det fanns fortfarande mat i magen och och nu i tarmen. Han hade bajsat flera gånger under dagen så det kändes bra men han hade magknip. I morgon vill jag dock ha hem vår Gay. Det är mycket tomt hemma och de enda som är glada är katterna som nu har fri tillgång på huset igen.

Så vad har jag lärt mig av detta. Tyson är en hungrig kille och lämna honom aldrig hungrig när du åker bort :) Det blev den dyra lärdomen :)

Idag Svensk Champion Woop Woop

Vilken dag det har varit på många olika sätt. När klockan ringde i morse så funderade jag allvarligt var jag håller på med. När man får sova två dagar i vecka, då ställer man klockan på 05 en av dagarna. Ja man är inte klok med andra ord. Men en timme senare så var vi på väg till Avesta för att hämta upp min mamma som skulle följa med som hjälp. Konstaterade att min bil en Skoda Fabia kombi inte räcker till för två kameler och en stor giraff, nej jag måste nog byta sedan när tiden är bra.

Framme i Högbo var det dimmigt och ännu dimmigare och det höll i sig i flera timmar. Men till bedömningen av kamelerna så kom solen och då blev det väldigt varmt i stället. Xena hon skötte sig som en pingla och borta var den slöa sega kamelen som var i Tammsvik. Nu var det en glad sammarbetsvillig kamel i andra änden av snöret. Hon sprang så fint och stod så fint framför domarbordet. Domaren var den noggranna typen som klämde och kände väldigt noga. Han ville se alla tänderna i munnen och då tyckte Xena att det var lite besvärligt men hon reagerade inte på att han satt framför henne och kollade på henne. Xena hon tittade fint på kycklinglevern i mattes hand. Domaren sa bara ställ om och så kände han igenom henne igen. Bra domare på hantering även om han var lite för klämmig för oss.

Blev så glad när vi fick Exel med CK som vi var enda tiken idag. Alltid lite nervöst att vara ensamma om certet för det behöver inte automatisk betyda att man får det. Har varit där tidigare och inte fått det när Jag och Astrid stod för championat och det är så frustrerande men inte idag. Xena hon charmade domaren och  hon fick sitt första riktiga Cacib och blev BIM. Mycket lycklig är jag över min tjej som tog championatet på första försöket efter 2 år. HIPP HIPP HURRA för Xena

Tyson han fick bara en stor guldstjärna. Han var lite gruffig när vi gick in på området i kön till vaccinationskollen men sedan gick det bra. En kvinna med en liten hund höll på att släppa fram den men jag bara lugnt, kom inte närmare och kvinnan accepterade. Superduktig medmänniska. När vi skulle ha in dem i tältet så tyckte Tyson att det var läskigt men när sedan de andra gick helt lugnt in i buren så följde han snällt efter och stannade kvar där snällt och fint. Inga försöka att ta sig ut eller skälla på andra hundar.Vi tog även en promenad på området och han skötte sig galant. Hälsade på gamla kennelmamman och fick en boll som han roade sig med kungligt när vi kom hem. Mycket rolig boll enligt Tyson. Nej han är så jäkla duktig. Film längre ner när han leker med sin boll.

Astrid hon fick en mindre guldstjärna som hon har svårt att hålla tyst. Direkt man stannar så skäller hon och hon tystnar aldrig. I buren skäller hon inte och där är hon exemplarisk men direkt hon kommer ut. Hon har alltid varit så men det har ökat med åldern och det går helt enkelt inte att få tyst på henne. Besvärlig äldre kamel som även rev på buren när de skulle ut och gå. Något hon aldrig har gjort tidigare.

Nej förbannat nöjd med dagen även om det kändes tungt i morse och  jag är grymt stolt över mina håriga barn. Älskar dem till döden.

Vi tävlar om en sele från Amoken

Träffat nya hundar

Idag åkte vi iväg en liten stund för att träffa andra hundar jag och Tyson och Xena. Jag var lite intresserad av att se vad Tyson skulle göra i bilen när han såg främmande hundar. Men han sa verkligen ingenting utan stod bara och kollade ut genom rutan. Inte den reaktionen som jag hade väntat på.

Xena fick utställningsträna lite och det gick rätt bra mot slutet. Tror hon kommer ihåg vad varmt det var i tamsvik då hon inte ville alls. Men på slutet gick det lite bättre och hon viftade på svansen.

Sedan var det dax för giraffen :) han hoppade ur bilen och sa ingenting. Ett litet ljud sa han längre fram men det var inget att hänga upp sig på. Det var som att han inte hade gjort annat. Mycket koncentrerad på korven och inte så avslappnad som han inte kunde leka. Han älskar att leka men han kunde inte göra det idag. Så han kände sig inte helt bekväm i situationen. Såg sedan två andra hundar som var ute och gick och sa ingenting. Han är ett mysterium eller inte. Men hela situationen är ju hoppfull.

Himla stolt över kamelen och giraffen idag :) Båda gjorde ett toppenjobb efter sina förutsättningar. Astrid hon var hemma och lagade mat med familjen

Kattträningen går framåt

För en månad sedan så kom Tyson in i familjen som en tyfon. Han försökte äta upp Mulis direkt han kom innanför dörren och var helt speedad. Fattade direkt att vi var tvugna att sätta katterna bakom galler för att klara livhanken på dem. Sedan dess har vi tränat och tränat på katterna som har fått ett egen lägenhet i huset. De har nu en gallerdörr mellan sig och hundarna men alla kan se varandra. 

En munkorg inhandlades väldigt fort och sedan satte vi igång och tränade. Jag och Tyson har haft några ordentliga samtal gällande hur man ska umgås med katterna. Han förespråkade ett bra tag en kattsvans som tandtråd men nu har han nog kommit på bättre tankar. I början när vi gick in till katterna så var han helt uppe i det blå men rätt snart började han fatta att vi skulle äta korv och gå förbi katterna eller att de skulle få gå förbi honom. Han har då varit helt fokuserad på korven. 

Sedan förra helgen så har katterna fått komma ut i huset korta stunder varje dag och det har gått bra. Han har till och med kunnat gå och lägga sig när jag har burit in en katt bakom säkerheten.

Men så idag släppte jag honom lös. Han har tidigare haft koppel på sig men idag var han helt lös och mumsade korv så klart. Som ni ser på bilden så kunde Doris sitta på bordet utan att han försökte äta upp henne eller välta bordet. Tur att han är hungrig av sig på gott. Sedan gick vi och satte oss i soffan och både Mulis och Iris hoppade upp i mitt knä fast han låg bredvid. Mulis hoppade även upp på soffryggen och han rörde inte en fena. Nu låg de inte kvar i mitt knä utan vandrade vidare till hussen som tur var. Man ska inte överdriva kattträningen känner jag :)

Jag är så stolt över honom men jag har stenkoll på honom för jag litar inte på honom en skvätt egentligen.

Svaret på Astrids prover

Nu har jag nästan fått svar på alla proverna som tog hos veterinären. Bara ett som saknas och det är för sköldköteln. De prover vi har fått svar på visar bra värden förutom sänkan. Tydligen visar den på för lite vita blodkroppar. Lite mystiskt att allting annat är bra men vi väntar på provet som är ivägskickat och ser vad det säger innan vi går vidare eller inte med det här.

Annars verkar Astrid må lite bättre och har börjat att äta sin mat även om den i dagsläget serveras uppblött. Men hon var mycket glad i skogen här om dagen och hoppade fram så fint i flexikopplet.