onsdag 29 januari 2014

Va fan ska jag göra!

Som några kanske redan vet så gillar inte mina ena grannar kamelerna och kamelerna gillar inte dem heller så det är ömsesidigt. Men nu har jag fått en känsla av att granngubben har bestämt sig för att inte vara trevlig alls mot mig. Idag när jag var på väg hem på vår gata möter jag paret på varsin spark. Xena var i gasen och hade hoppat runt precis innan hon såg dem så nu började kamelerna att storskälla av både leklust och irritation. Jag fiskar upp några godisar och får faktiskt kamelerna intresse men de småskäller fortfarande men mindre och tittar både på mig och grannarna på sparken. Jag står på sidan av vägen och ni ska inte tro att grannarna åker förbi en bit på sidan om oss. Nej precis bredvid stannar de och nu skäller kamelerna och gubben säger: du uppmuntrar dem bara mer med godiset och tanten typ småskäller med hundarna. Hade de inte bara kunnat passerat på andra sidan vägen...... nej han ska nu göra allt jobbigare och inte ett hej kan han säga heller.

Så vad ska man göra? De taggar upp rejält kamelerna bara vid åsynen av dem. De måste känna att grannarna inte gillar dem. Grannen sa i våras att han tyckte att jag skulle ge dem stryk när de skäller så pedagogisk är han inte. Jag känner mig ledsen och uppgiven.

måndag 27 januari 2014

166 Logga ( 24 av 365)


Xena är verkligen My Baby och sover så fint under sitt babytäcke 

söndag 26 januari 2014

Blivande mannen i mitt liv

Måste berätta om Tom. får ungefär 1½ vecka sedan så svarade jag på en annons på blocket som letade medryttare till tre hästar. Det var ett russ en nordsvensk och en shire. Jag tänkte att russet är jag för stor för och shiren är för stor men nordsvensken ska nog passa. Jag berättade lite om mig själv och fick faktiskt svar samma dag men nordsvensken hade redan hittat en ryttare och det var bara shiren kvar. 

OMG tänkte jag men att jag var ju tvungen att åka ut och titta på monstret som jag aldrig har sett en shire i hela mitt liv. Sagt och gjort vi bestämde träff och jag fick träffa Tom som är en liten shire kille på 1,73 cm men rätt bred i stället. Jag provred på ridbanan och blev förundrad över hur lättstyrd och lätt han var för att vara så stor. Det kändes bra och han verkade nöjd. Igår var jag ut igen och provred ut på åkrarna som Tom har lite egenheter för sig när man rider ut. Allt gick bra och jag och Tom var nog lika trötta när vi kom tillbaka till stallet. Tom helt svettig och jag helt slut och svettig. Men han verkade nöjd. Jag tyckte att sadeln satt kvar mellan benen.  

Matte Jenny tyckte att det hade gått bra så hon frågade om jag ville fortsätta att rida och det vill jag. Så jag och Tom ska träffas två gånger i veckan och det var roligt att höra att Jenny trodde att han gillade lilla mig. Mycket mysig kille som fick en apelsin innan jag åkte hem som han åt väldigt glatt. Så flera bilder kommer nog på Tom i framtiden här också

206 Närgånget ( 23 av 365)

fredag 24 januari 2014

Inte en lika bra dag som igår hahaha

Idag är Elza och Nitho här och hälsar på igen. Men idag är inte vädret med oss eller solen ska man väl mera säga. Men idag var kameran rätt inställd i alla fall men idag skötte sig inte varken kamelen eller den lilla svarta. 

Kamelen skällde och skällde för att hon hörde grannhunden i sitt hus. De är inte direkt vänner och Nitho var då inte det bästa alternativet som hon helst vill skälla och jaga Stina. Så de skällde och skällde och när de slutade med det så fick Nitho för sig att han ville nog para sig med Astrid och det kan jag säga att hon inte alls är intresserad av. Jag ropade på Astrid och hon kom inte utan försökte lite ynkligt att springa från den lilla svarta ivriga beundraren. Han hängde på och hon sa inte alls till honom utan led och vägrade komma när jag ropade. Hon gör så när det är jobbigt, hon kommer inte till sin matte utan försöker springa åt andra hållet. Men tillslut kom hon och jag kunde säga till Nitho på skarpen att så gör man inte. Astrid hon bara skakade av förskräckelse av den hemska incidenten och var glad över att hon fick gå in. 

Så nu sitter Nitho och skäms i köket hoppas jag och Astrid vilar i soffan. Elza ja hon fick inte vara med i cirkusen och det var nog lika bra och det slipper nog Astrid också i fortsättningen. I alla fall när han blir helt fokuserad på henne som han var idag på promenaden Men innan det barkade ut så fick jag till några bilder.

Kanske skulle jag har fattat en misstanke om att det kanske inte skulle bli en lika bra dag idag som igår efter alla incidenter i morse med sambon. När Elza och Nitho är här så får de tillbringa dagen i köket och mina i vardagsrummet som de inte ska träffas allihopa inomhus bara så där. Men i morse så började min sambo med att typ släppa in Elza i vardagsrummet två gånger, Astrid blev upprörd och skällde och Elza ville ha mackan han viftade med. Pluset idag är nog att Nitho inte har kissat inne i alla fall. Tur att han har sin blöja på sig annars hade jag kanske fått skura hela köket. Känns som att det skulle kunna vara en sådan dag ;) ja han vill gärna kissa in lite revir när han kommer bort. 


123 Ivrig ( 22 av 365)

Idag var Nitho en ivrig beundrare av Astrid vilket hon inte uppskattade. Nitho har fått för sig att Astrid är hans tjej och Astrid lider och ser ut som hon ska dö och inte kan hon säga åt honom heller. Xena står och hejar på ivrigt för hon tror att Nitho vill leka.

torsdag 23 januari 2014

236 Raket ( 22 av 365)

Nitho sprang som en raket igenom snön med Xena jagandes efter. Så snabbt att det blev suddigt ;)

35 Dold (21 av 365)

Stackars Nitho blev ibland nästan helt dold av snön när de busade

324 Udda (20 av 365)

Udda men ändå så lika. Olika ras men samma rasgrupp. Nitho och Xena leker så bra tillsammans och Xena slutar när han vill så det är bra som han är liten. Hon har respekt för honom. Tyvärr var kameran inte med idag som jag klantade till det med inställningen. Fick många bra kort men som är oskarpa och även detta. Tur Nitho kommer i morgon med :) så vi kan göra nya försök. Även Astrid sprang på gården idag och levde upp när de blev tre igen. kanske är hon en flockhund i själen

275 Snötyngd ( 19 av 365)

Vi har inte fått så mycket snö men nästan alla träden i skogen har en rejäl snötyngd på sig. När vi gick för några dagar sedan då hängde träden över stigen pga snön men då hade jag tyvärr ingen mobil eller kamera med mig.

Har jag en hund som vill leva i flock?

Idag är jag hundvakt till Elza och Nitho och jag får för mig att Astrid lever upp. Hon var lite gladare på promenaden än vanligt när Nitho fick följa med. Den enda hunden idag som har fått två promenader som jag inte vågar gå med alla fyra samtidigt. Man ska inte utmana ödet tycker jag. Xena behöver träna att gå normalt med en till hund och det gick faktiskt väldigt bra. Lite busig först men lugnade ner sig rätt fort. 
 
På gården sedan så sprang Astrid tillsammans med dem fast hon först ville gå in. Hon hängde på och det var länge sedan hon sprang på gården tillsammans med Xena. Xena går så hemskt mycket upp i varv när Astrid vill busa och det gillar inte Astrid och det har hon aldrig gjort. Men idag låg allt fokus på Nitho och inte på henne så då kunde hon hänga på och också släppa ut lite energi. Jag tror hon var lite nöjd. 
 
Så frågan är om hon trivs bättre i flock där fokus kommer lite ifrån henne och hon kan vara med på sidan om och låta de andra härja runt. Lilla snuttan som aldrig har gillat att bli biten i benen eller jagad. Ankan och Maya gick ibland ihop och jagade Astrid och då ville hon gå in direkt. Men idag sprang hon fram och tillbaka istället för att stå på trappen och vilja gå in och ingen jagade henne. Hon vill hellre jaga istället för att gå i närstrid. Xena hon vill boxas.



14 Balans (18 av 365)

Vilken balans hon har min tjej. Ni skulle se henne när hon spanar efter något intressant då står hon helt rakt och utan att vingla och utan hjälp. Men då skulle jag inte få för mig att knäppa kort som hon vilken minut som helst kan braka iväg. Nu står hon där fint för att jag har frågat henne.

onsdag 22 januari 2014

210 Observatör (17 av 365)

Astrid var observatör i skogen idag och kollade noga in hunden vi mötte. Xena medverkade mera som larmare ;)

250 Rött & gult (16 av 365)

297 Svans ( 15 av 365)

Enligt mig har Astrid världens finaste kamelsvans. Den är hårig, den är mjuk och den viftar så fint. När den är blöt på sommaren blir den jättefluffig. Många har tyckt att den underbara svansen ska klippas och friseras för utställningsringen men jag har alltid vägrat och den har aldrig varit något problem för domarna. Nej den fantastiska svansen är värld sin vikt i guld

tisdag 21 januari 2014

Jag vill träna och jag vill inte frysa

Jag har länge gått och tänkt på att vår gillestyga är ett rum som aldrig används och jag har länge tänkt på att det skulle gå bra att träna där. Så i förrgår tog jag tag i spektaklet och började städa upp i rummet som annars används till förvaringsutrymme för diverse saker. Inget slängdes men saker ställdes på bättre ställen och mattor las ut som jag har sparat för det här ändamålet. Det är bra att köpa billiga mattor på ikea för då kan man byta ut dem när de blir sunkiga och lägga dem i träningsrummet :) Nu saknas bara antiglidskydd under mattorna som det är ett halt trägolv under. Men vi invigde rummet igår och det gick super duper fint att träna där. Lagom med plats och lagom med utrymme att kasta lite boll på också lite lätt så där en halv meter. Men det räcker ju för att göra kamelerna glada och nöjda.

Soffan som de ligger bredvid fungerar som väntzon när den ena kamelen tränar. De ligger kvar så fint men de vill inte gärna lägga sig i den utan fortsätta träna.  Men de hoppade glatt ur den.

Vi tränade på position och halter och lite ligg med Xena och med Astrid tränade jag stadga som hon gärna vill resa sig från ligg. Gick väldigt bra. Vi tränade även position. Jag och xena avslutade med lite uppställning framför spegel för utställning. Mycket duktig tjej.


måndag 20 januari 2014

tisdag 14 januari 2014

99 Hårig (13 av 365)

Kamelen Astrid är en korthårig kamel men på hennes tassar så kan ni se att de är håriga och skapar en liten liten släng med hår över klorna. Xena har inte en sådan här päls på fötterna hon är riktigt korthårig

192 Mustasch (12 av 365)


Xena fick is i mustaschen under promenaden idag.

13 Avtryck (11 av 365)


Kamelerna lämnar avtryck efter sig i snön

måndag 13 januari 2014

Så lycklig, vi tittar in i framtiden

Nu har jag hittat en grupp som jag ska träna rally med under vintern och förhoppningsvis hela året. De som är med i gruppen startar i olika klasser. Vi har en i mästarklass, avancerad och nybörjarklass. Så nästan alla klasserna är representerade och så klart vi också som inte har startat än :) Träningen kommer att ske på skyltar från alla klasserna och det tycker jag är super får då har man redan lärt in dem när det är dax för att avancera i klass. Ja för jag hoppas ju att vi ska avancera så klart och inte stå och trampa i en klass hela vårt liv men det tror jag heller inte att vi kommer att göra. 

Jag har annars suttit hela helgen framför datorn och gjort olika projekt för skolan. Idag skickade jag in de två sista sakerna och det känns så skönt. I morgon efter sista seminariet kommer jag att ta ledigt på kvällen hur mycket jag än har att plugga in för tentan på fredag. Det är jag värd och jag behöver ladda batterierna. Idag har det varit dåligt med promenader så i morgon har jag lovat kamelerna en skön fm promenad tillsammans och bara njuta av att matten kommer att vakna pigg i morogn efter bara 4 timmars sömn i natt. Det är hårt att vara studerande


88 Guldkant (10 av 365)

Jag tycker att en fin, härlig vinterpromenad sätter en guldkant på tillvaron. Man mår bra :-)  människor som kameler.

söndag 12 januari 2014

Vilken gaphals jag har

Idag fick jag med mig sambo och barn ut i skogen för en promenad och det händer inte ofta. Tänkte lite glatt att Astrid kanske kunde gå lös och Xena kunde gå i långlina så blev alla glada och vi kunde gå lite mer lugnt än hänga efter huliganerna. Men de visade rätt snart att det hade gått ett djur i skogen eller rättare bestämt råddjur såg jag på spåren. Xena var helt tokig och skulle till varje pris framåt om hon hade fått bestämma men jag hängde ju som en tyngt bak i kopplet. Astrid var längst ut i sitt flexikoppel och barnet gick trumpet efter. Det var väl mer en tvångspromenad för henne. 

Xena hon gjorde det som hon är väldigt bra på. Hon sjunger nått så fruktansvärt när hon blir intresserad av någonting och nu var det ett djur i skogen som hon absolut ville hälsa lite extra mycket på. Jag har haft kameler med otrolig jaktlust har jag tyckt men den här tar nog faktiskt priset. Det dras och det sjungs och hon kan inte släppa det som luktar så intressant. Jag får verkligen säga åt henne på skarpen för att hon ska kunna gå utan att dra mig framåt eller rättare sagt slunga mig framåt. Hon fick gå i långlina sedan men Astrid fick inte vara lös. Men tanken slår mig gång på gång hur hon kommer att reagera på trasan. Jag tror att jag kommer att få det svettigt värre om jag ska vara ärlig. Men jag längtar efter att se henne efter en trasa, jag vill så gärna se hur hon reagerar.

Har nu även laddat på kameran och funderat ut några kort till utmaningen. Har haft och har fortfarande så mycket att göra till skolan nästa vecka så att knäppa några kort har det inte blivit tal om.

fredag 10 januari 2014

41 Elände (9 av 365)

Kamelerna tycker att det är ett rent elände att de inte får sno någon blötmat av skitkatten och kattfan.

onsdag 8 januari 2014

Att vara fodervärd

Jag var fodervärd till Maya och jag är nu fodervärd till Xena. Det som skiljer sig mellan de här två gångerna är att jag har varit hel och är nu halvfodervärd som man sa förut. Nu har jag en kamel med bibehållen avelsrätt som halvfodervärdsavtalet kallas idag. 

Anledningen till att jag skriver det här är att jag ibland funderar hur människor tänker som blir fodervärd till en hund. Har de i huvudtaget tagit reda på vad det innebär att vara fodervärd och vilka skyldigheter man har som fodervärd. Vilka skyldigheter uppfödaren har. 

Avtalet som jag har idag är mycket bra och det var även det förra avtalet jag hade. Jag behöver inte meritera min hund i någonting om jag inte vill men det är klart jag ska meritera min fina kamel det ligger lixom inte för mig att inte tävla då jag tycker att det är roligt. Men det finns inga krav och det tycker jag är skönt, Finns heller inte krav på att jag måste lämna med mig hunden till uppfödaren för att hon ska meritera Xena. Hade dock inte varit ett problem för mig heller om det hade varit så.

Men jag har som skyldighet att berätta för uppfödaren varje gång Xena börjar löpa så hon kan planera för en eventuell parning. Även om inte uppfödaren skulle höra av sig till mig på 7 månader så är jag skyldig att berätta när Xena börjar löpa om antagligen sju månader igen det står i kontraktet. Anledningen till att uppfödaren kanske inte hör av sig är för att hon vet att JAG skulle höra av mig om något allvarligt händer eller sker med vår kamel. Om hon inte skulle höra av sig skulle inte jag tolka som att hon inte bryr sig om sin kamel utan att hon tror att hon har det bra. Uppfödarna har ingen skyldighet att höra av sig till fodervärden mer än det som gäller eventuell parning. Men de har en skyldighet att i tid meddela om Xena ska paras. De har en skyldighet att bekosta det som har med en parning att göra. Alla andra kostnader står jag för. Om Xena skulle bli allvarligt skadad så står jag för det och uppfödaren har ingen skyldighet att betala en krona. Men om man ber snällt eller frågar så kanske de kan hjälpa till. Det vet man inte innan man är i den situationen.

Det som skrämmer mig i frågan är att det finns personer som tror att uppfödaren har skyldighet att höra av sig och hör de inte av sig så är de inte intresserade och då behöver man inte berätta när tiken börjar löpa tex. Hur tänker man då som fodervärd? Har man då tänkt igenom vilka skyldigheter man har, hur ska uppfödaren kunna veta när tiken börjar löpa det kan skilja sig från gång till gång och då måste man berätta det. Det var det man skrev på när man tog en foderhund. Om man sedan tycker att uppfödaren är en märklig prick så får man ta det också. Det fick man med i paketet. 

Men sedan finns det även uppfödare som ska para men som inte gör de nödvändiga hälsoundersökningarna som ska göras på vissa saker. Jag tycker inte att det är fodervärdens skyldighet att tjata på att de ska göras. Är uppfödaren intresserad av att para sin tik så ser man till att få det gjort och betalar fodervärden för att göra det. Kamelrasen har inga sådana föreskrifter

Så min skyldighet är att se till att kamelen i det här fallet har det bra och hålls i god form. För det är lättare för tiken att gå igenom en graviditet om den är i god form och den kommer fortare tillbaka i form efter en valpkull som tar hårt på tiken. Min Maya såg ut som skin och ben när hon fick komma hem igen.

Jag skulle aldrig få för mig att ifråga sätta en parning som det är det jag har gått med på i avtalet. Genom att jag gick med på att vara fodervärd så har jag gått med på att tiken ska paras. Sedan kan jag tycka hur illa jag vill om hanen om jag vill men det är inte mitt beslut. Jag har gått med på att kamelen ska vara borta i 10  veckor vid en valpkull och det visste jag när jag skrev på avtalet. Ibland måste man fundera vad man går med på och det funderar jag på hur många som gör ibland.

Men det är bra om man kan ha en bra kommunikation med uppfödaren och kanske kan man flytta parningen om det finns något som man verkligen vill tävla hunden i. En bra kommunikation kommer från båda hållen och inte bara ett håll.

Kan jag inte meddela uppfödaren när min hund löper, tycker jag inte att det är min skyldighet om uppfödaren inte har hört av sig, Vill jag inte lämna bort hunden för en valpkull och tycker att det är jobbigt och kanske även försöker dra sig ur det genom att säga att hunden inte mår bra på ett eller annat vis fast den är frisk. 

Då tycker jag verkligen att man skulle ha köpt sig en hund i stället. Då har man inte funderat vad det innebär att vara fodervärd. Visst jag tycker heller inte att det ska bli så kul att ha Xena 50 mil bort men det var det jag gick med på och inget som jag skulle motarbeta. Mina finaste minnen jag har är när Maya var gravid och stoltserade runt med sin tjocka mage i min lägenhet. Jag var stolt och det ska bli underbart och få se en tjock mage till i framtiden. Fast den här gången kan jag nog inte vara med vid förlossningen som hon är så långt borta. Men man kan inte få allt jämnt :) Nu kanske någon blir irriterad på mitt inlägg men då får man bli det och det är så här jag tycker. Fodervärdarna har bara skyldigheter och uppfödaren har bara skyldigheter vid en eventuell parning och kull.

7 Avbrott (8 av 365)

Vi tar ett avbrott i dagens sysslor och vilar oss lite tillsammans. Kamelerna snarkar och jag läser om KBT och tittar i hennes katalog

tisdag 7 januari 2014

343 Valmöjlighet (7 av 365)

När jag skulle gå och lägga mig för några dagar mötes jag av det här. Kändes som jag hade fyra valmöjligheter i frågan. Knuffa kamelerna ur sängen så jag fick plats. Knuffa sambon ur sängen och han hade nog inte märkt något. Klämma mig in någonstans där jag fick plats eller sova på soffan.

Valet var inte så svårt, jag valde att lägga mig på kanten och höll tummarna att jag inte skulle ramla ner. Eller jag höll väl också i en kamel.

måndag 6 januari 2014

285 Staket ( 6 av 365)

På andra sidan staketet står kamelerna och suktar efter blodpuddingen som jag viftar med. Men de fick en bit sedan :-) Men de måste ställa upp på fotoutmaningen med gott humör

Måste man sätta olika ord på precis allt

Jag har tänkt mycket på det här med ord på olika saker som man tränar. Hur viktigt är det att ha ord för allt som hunden ska kunna utföra att ha ett kommando för varje liten sak. Jag tycker att det verkar jättekrångligt att ha olika ord för varje sak. När jag började att träna hund för många år sedan så hade jag massor med ord som jag sa och idag säger jag inte speciellt mycket när vi tränar och det spelar så klart roll vilken gren vi tränar :) I vissa grenar måste jag säga mer kommando ord än i andra grenar. Tänker mycket på det här som jag har en unghund som jag har vissa tankar och mål för och som jag vill ge rätt grund.

Jag är rätt säker på att hunden själv känner in situationen och vet vad vi ska träna innan vi visar hunden vad vi ska träna. Ett praktexempel, kamelerna vet alltid att de ska få springa efter trasa fast jag inte säger någonting och fast kanske träningsfältet består av en fotbollsplan. Vi tränar även rally och lydnad på fotbollsplaner. Vad är det som gör att de vet att de ska ska få springa och inte träna rally? Så om de redan vet vad vi ska göra måste vi då ha en massa kommandon för olika saker. Jag har mer och mer börjat tänka på att kroppsspråket spelar lika stor roll som olika ord. Är vi tydliga och visar med kroppen så behöver vi inte ha en massa ord att säga hela tiden heller.

När jag tränar agility så försöker jag inte att säga mycket mer än framåt och här och stanna så klart i starten och ordet som betyder nu kör vi. Varför ska jag skrika hoppa, tunnel och hoppa igen om jag har lärt in momenten rätt. Visar jag hunden på tunneln så ska den väl veta att den ska gå in i tunnel ändå.... eller tänker jag helt upp åt väggarna. Pratar man inte hela tiden eller skriker som man lätt gör i agility så måste ju ordet hoppa tex väga in rätt starkt om jag skulle säga det helt plötsligt om hunden tvekar inför ett hinder. Hunden vet så klart vad hoppa betyder för det har vi lärt in. Att man då har ordet som en förstärkning. Såklart är man inte helt tyst i agility man säger framåt och visar med armen att man vill att hunden ska framåt osv

Rallyn är den grenen där jag har tänkt mest på dessa kommando ord. Det verkar som man har ord för allt som hunden ska göra. Ett ord för fot vänster och ett annat ord för fot höger och två olika ord för vänster och höger snurr osv. Min Astrid har diplom i nybörjarklassen och kan inte ens fot. Hon är heller ingen hund som absolut söker sig till vänster sida och vill vara kvar där. Har provat högerhandling med henne och har bara visat in henne på höger sida och då går hon där snällt och ser glad ut. Vi tränar det inte men hon går där fint utan att vilja byta sida.

Är det så att man ibland ser sig blind på alla kommando ord och litar blint på dem i stället för att tänka lite utanför boxen. Skulle det kunna räcka med att vara tydligt och visa att ni vill jag ha en snurr till höger eller vänster med armen måste man lägga till ett ord. Måste man ha ett ord för hunden när den ska sitta framför oss. Att man lär in ett fot på sin hund förstår jag men måste man lära in ett ord för fot till vänster och ett till höger. Kan man ha fot kommandot för både vänster och högerhandling men att man visar hunden tydligt att nu ska du gå fot på högersida. Eller blir hunden förvirrad.

Jag hoppas att ni förstår hur jag tänker fast det blev lite virrigt men det är klart man måste ha kommandon för vissa saker men måste man ha det på allt eller räcker kroppsspåket i vissa lägen i stället för ord. Ibland kanske vi både visar med kroppen och med ett kommando vad vi vill att hunden ska göra och ibland kanske det bara räcker med ett kommando.

Bara en fundering jag har och då speciellt i rallyn som verkar svämma över i ord.
 

84 Gravsten (5 av 365)

Lika ofta som vi går förbi paviljongen på Säters sjukhusområde så går vi också förbi den här gamla kyrkogården som hör till Säters sjukhus. Här hamnade patienter som inte hade några anhöriga när de dog mellan åren 1913-1951. Jag kan tycka att själva kyrkogården är lite läskig och jag har faktiskt varit här i min ungdom på Alla Helgonafton och då var jag skiträdd om jag ska vara ärlig. Jag tror på spöken. Idag var Xena helt tokig när vi gick in och kollade runt på gravarna och på stenen som stod längst som är ett nytt inslag sedan i somras. Tidigare har det bara varit alla vita korsen och en grind in. Men nu finns minnesstenen och en gran häck planterad runt kyrkogården. Tycker att det är fint att de hedrar de gamla avlidna patienterna med en minnessten.

195 Märkning ( 4 av 365)

När man har djur så lämnar de ständigt en märkning i själen och i hemmet. Det här speciella avtrycket lämnade buskamelen Cleo efter sig. Alltid när jag använder filten och ser hålet ler jag och tänker på den här speciella individen.

söndag 5 januari 2014

220 Paviljong ( 3 av 365)

Nästan varje dag går vi förbi den här paviljongen som hör till Säters mentalhusmuseum. Brukar vara finare i soligt väder men det är lite sol ute nu för tiden.

fredag 3 januari 2014

310. Tolv (2 av 365)

Helt otroligt men jag hade faktiskt precis tolv små matkulor kvar i fickan efter promenaden.

Idag har vi även gått en helt ny väg i skogen inte alls långt från oss. Helt otroligt att man hittar nya vägar efter 7 år. Alla tyckte vi det var spännande

torsdag 2 januari 2014

106. I baksätet (1 av 365)


Här sitter de kamelerna i baksätet efter en väldigt spontan spårning i skogen.
 
Båda var inte mycket duktiga men båda var mycket ivriga. Xena hittade alla sina tre saker som var en pinne och två små kattleksaker. Hon markerade dem men ville helst spåra vidare snabbt snabbt efter nästa grej. Konstaterade lätt att spåret var för kort och för lätt, men absolut för kort. Innan vi gick iväg stod hon och pratade ivrigt över att hon förstod att vi skulle göra någonting.
 
Astrid var minst lika ivrig men inte alls lika duktig. Hon hittade 1 pinne av tre som hon markerade bra. Hon spårade nog lite allt möjligt idag tror jag och det var någonting som var extra intressant längre upp i skogen och dit ville hon helst. Vi gick runt lite i skogen där vi hade varit och till slut fick vi se en pinne som hon fick mycket beröm över att hon hittade men det var inte direkt ur spåret. Men det är ju bäst att sluta positivt än inte alls positivt fast det inte var en bra spårning.
 
Sedan fick jag matten spåra upp den sista pinnen som vi inte hittade och det var den första pinnen visade det sig sedan. I morgon ska vi nog lägga ett spår till och då ska Astrid få ett långt spår rakt på med massor av pinnar och beröm så hon inte börjar spåra annat för hon spårar annars väldigt bra om hon vill.

Fotoutmaningen 365 Foton

Nu har jag bestämt mig för att vara med i Fotoutmaningen  365 Fotonoch jag hoppas att jag inte tappar suget som förra året utan fullföjer det den här gången. Jag kommer att fota mycket med mobilen så det ska bli lättare att blogga så ibland blir det redigerade bilder och ibland blir det oredigerade bilder. Ska ju ändå ut med 365 bilder på ett år. Ska försöka med ett kort varje dag till de olika teman som finns att hålla sig efter och jag kommer att försöka göra dem i kamelernas tecken :) Men ibland kommer det nog att komma kort som inte går i kamelernas tecken heller :)

Om ni är intresserade av tävlingen så hittar ni den HÄR




onsdag 1 januari 2014

Vilket avslut på det gamla året....

Vilken annorlunda nyårsafton vi hade igår, inte alls som vi är vana vid på något sätt. Klockan ringde kl 06 på morgonen för att kamelerna skulle få sin frukost och jag skulle hinna äta min frukost och packa väskan innan vi skulle packa in oss i bilen. Anna skulle också ha följt med på utflykten men lyckades försova sig så vi fick åka själva. Bilen styrdes mot Fagersta brukshundklubb och deras inomhus hall som jag var med och hyrde tillsammans med Ann, Cattis och Åsa i två timmar. Så mellan 9-11 var det brukshundar och kameler i hallen som tränade på olika saker tillsammans. Båda kamelerna skötte sig galant i buren och skällde inte för mycket. Jättenöjd som de för tillfället inte är vana att tillbringa lite tid i buren när den andra tränar. 

Första timmen började med att vi fick 15 minuter själva i hallen där vi kunde få hjälp i något moment av de andra. Jag ville ha hjälp med utställningshantering och det är ju bäst att passa på när man har chansen. Xena var först lite skeptisk men hon backade inte. Domaren började med att ge henne en godis och gå förbi och sedan så gick domaren förbi igen och gav godis och sedan gav domaren henne godis och kände på henne. Vi testade med två olika personer och det gick bra båda gångerna. Sedan tiggde Xena godis av alla när vi stod i en ring, hon hoppade på dem och hon nosade på dem. Åsa som inte hade tagit på Xena fick klappa henne när Xena nosade på henne och det ska jag säga det är stora framsteg när det gäller busan :) Det går framåt hela tiden med kontaktsökningen och det är så härligt att se.

Den andra timmen så tränade alla tillsammans på olika moment eller det man kände för. Jag hade tagit med mig koner och hade bestämt mig för att bara träna fot och lite slalom med båda hundarna. Astrid var jättetaggad och gick så fint fot med svansen viftandes och ögonen tindrade. Det var så härligt att se hur hon tycker att det är roligt att träna, Hon har inte riktigt varit så när hon var yngre men med åldern har det blivit roligare, Fina svängar i slalom fick vi till och det är nog mera jag som måste tänka på hur jag går så jag går bra för dem. Xena hon har aldrig tränat sådana här saker tillsammans med andra hundar men hon skötte sig jättebra. Jag är grymt stolt över henne som var koncentrerad och verkligen med på det jag ville. Hon gick några steg väldigt fint i fot och det är det enda jag begär av henne för tillfället. Några bra steg i bra position. Även halterna börjar komma att hon själv fattar att hon ska sitta utan att jag säger någonting. Fina svängar i slalomet fick även hon till. 

Sedan gjorde jag något som jag aldrig har tränat på med båda hundarna. Jag testade högerhandling som kommer i avancerad klass i rallylydnad och det gick hur bra som helst. Astrid gick först på vänster sida och sedan visade jag över henne på höger sida och då gick hon där så fint i fot. Vilken tjej och även Xena gjorde det bra utan att försöka gå tillbaka till vänster sidan. Så stolt över mina tjejer och högerhandling är inte lätt vad jag har förstått. Kan vara så att det är lättare att kanske visa över dem som jag inte har lärt in fot utan bara visar att de ska gå på vänster sidan. Kanske blir det då inte så svårt att visa över dem på höger sida. jag vet inte bara en fundering.

Men sedan kom verkligen det roliga efter träningen. Jag lyckades med bedriften att låsa in mina bilnycklar och kamelerna i bilen och vi var en timme hemifrån. Även mobilen var inlåst i bilen så det var verkligen inte kul och det var tur att jag inte var där själv. Cattis sambo som var i krokarna kom och försökte få upp låset med ståltråd genom bilrutan tillsammans med en annan man. Sedan ringde den andra mannen till två andra män så ett tag var det fyra män runt min bil med olika teorier hur man skulle få upp bilen. Men Björn lyckades till slut få upp låset  och kamelerna kunde komma ut och vi kunde öppna baksätet för att fiska fram nycklarna med en ståltråd ur bagageluckan. TACK TACK TACK alla som hjälpte till. Sambon kunde även vända hemåt igen med reservnyckel utan att hinna fram. Men efter 1½ timme ute i den kyliga luften som var igår var jag rätt kall in i märgen och även kamelerna tror jag som hade suttit i bilen. Tur att de hade täcke på sig. De sov tungt när vi åkte hem och jag önskade mig mera värme i bilen.

Nyårsaftons kvällen avlöpte utan incidenter, Kamelerna fick en lite promenad där vi lyckades klara oss utan smällare, De kissade på gården vid 7 och 22 och även då lyckades vi utan smällare och sedan sov de sig igenom tolvslaget. När det slog tolv så gick Astrid in till hussen och la sig som redan hade gått och lagt sig. Xena låg med mig i soffan och tittade på filmen Gröna lyktan och var inte alls bekymrad och sov vidare när jag strök henne på magen. Så skönt att det gick bra. Nu sak vi bara ta oss igenom den här veckan också utan att bli skrämda. Idag har vi redan gått våran långpromenad och sedan blir det bara en kort promenad till innan det blir mörkt sedan blir det snabb rastningar på gården för man ska aldrig vara säker.

Men trotts den inlåsta nyckel så var det bästa nyåret på länge :)Kortet med bilen har Cattis tagit :)