Ny blogg, nytt namn

Efter mycket funderande fram och tillbaka över flera år har jag äntligen bestämt mig. Jag kommer sakta men säkert att flytta bloggen till wordpress. 

Egentligen vill jag fortsätta blogga här men jag kan inte blogga här över telefonen då jag inte får det att fungera. På wordpress kan jag blogga med telefonen och bloggen kommer då att bli mer levande hoppas jag. Nu är det långt mellan uppdateringarna då jag måste använda mig av en dator. Bloggen på wordpress heter Teamkamelerna och jag tycker även det är mer passande än maysan-astrid. Jag tänkte inte riktigt till när jag tog namnet och jag har i flera år velat byta det då maysan inte längre finns och om några år är även Astrid borta. Jag vill heller inte byta namn här i bloggen eftersom man då inte kommer åt de gamla inläggen på det nya namnet. Den här bloggen kommer att finnas kvar och jag kan ju få för mig att återvända :) 

Här kommer adressen till den nya bloggen :) hoppas ni följer efter oss dit. www.teamkamelerna.wordpress.com eller klicka på Teamkamelerna så kommer ni dit

Har varit orolig över min äldsta

I lördags blev jag riktigt orolig för min äldsta kamel.

Fina Astrid var så stel i sin bakdel efter en hel dag på rallytävlingen tillsammans med mig och hundfamiljen. När hon gjorde en hastig rörelse så hängde inte bakdelen med utan hon vinglade till och ramlade. När vi kom hem så blev hon nerbäddad och fick en lugn promenad för att mjuka upp det stela i kroppen.

På söndagen så var hon fortfarande stel och även lite halt. Nu kände jag mig riktigt orolig för min fina tjej som inte riktigt var sig själv. På de korta promenaderna strävade hon inte efter att vara först i klungan utan var nöjd med att gå sist. På promenaderna fick hon även ha sitt Back on track täcke fast det var varmt ute men det kändes bra och hon såg nöjd ut.

Igår såg det bättre ut, då det var lite mer spring i benen och idag är stelheten från helgen som bortblåst. Hon har sprungit som en galning på gården och ja det var länge sedan hon sprang så mycket på gården som hon har gjort idag.

Jag känner mig lättad men det är sista gången Astrid får följa med på tävling en heldag. Bara att konstatera att hennes kropp inte mår bra av att ligga i bilen och trängas med de andra två längre stunder. Astrid skulle gärna få vara ute med mig och spatsera runt men hon kan tyvärr inte vara tyst utan skäller konstant när hon är ute. Väldigt jobbigt beteende för mig och för henne. Nu för tiden mår hon helt klart bäst hemma även om hon helst vill följa med.

Nu blir det Back on track på varje promenad så ryggen håller sig varm och fin. Älskade Astrid jag ska pyssla om dig så du mår så bra som möjligt.