Året avslutades med att Astrid fick åka till Vettris för att dra ut en stor kindtand. Sist hon var hos tandläkaren var i mitten på oktober och hade nu börjat lukta lik i munnen igen. Började kolla lite närmare och ser en svart prick på ena kindtanden uppe och öppnat munnen och ser att nästan hela tandhalsen är framme på insidan. Den svarta pricken var ett hålrum mellan tanden och tandköttet. Kändes inte bra att lämna henne då hon var så dålig av narkosen sist.
Hela operationen gick bra men när jag hämtade henne kunde hon knappt gå. Baken hängde inte inte med och hon var väldigt svag. Fick åka hem och packa ner henne med back on träck och täcke. Inte bara Astrid som mådde dåligt, mattes plånbok blev platt som en pannkaka
.
.
På kvällen hade Astrid en rejäl svullnad där tanden hade suttit. Som tur är hade svullnaden gått ner lite dagen efter. Men för att ta det säkra före det osäkra så blev lite medicin utskriven som det blev storhelg igen. Astrid mår nu bra igen och baken bär henne.
Tyvärr sa veterinären att en fickbildning är på gång på andra sidan i överkäken på den andra stora kindtanden....suck.
Tyvärr sa veterinären att en fickbildning är på gång på andra sidan i överkäken på den andra stora kindtanden....suck.
Sedan en tid tillbaka har Tyson ibland skrikigt till när han reser sig upp och när vi ändå var igång med veterinärbesök så bokades det in en tid till honom på en annan klinik.
När jag bokade tiden så var jag noga med att fråga hur många hundar det skulle vara där eftersom det är en mindre klinik. Fick svaret att det skulle bara vara en katt där. När vi kom dit så var det hundar där men döm av min förvåning när han skötte sig utmärkt bra. Kunde sitta i soffan och titta på hunden som var i andra delen av rummet utan att bli skogstokig.
Väl inne hos veterinären så blev han inte speciellt överlycklig utan ville väl egentligen inte bli klämd på. Reagerade på att musklarna fram var spända och när halsen böjde till höger. Vi blev hemskickade med antinflammatoriskt och smärtlindring i två veckor. Skulle inte besväret ge med sig så skulle vi kontakta dem igen för att göra en röntgen av halsen. Tyson skulle rastas och promeneras i koppel och vi har använt oss av sele sedan en tid tillbaka då jag har funderat om han har nått problem med nacken. Sedan skulle han hålla sig lugn hur nu det ska gå till. Det går så där kan jag säga. Han ligger mer i diket och drar än går rakt framåt på promenaderna om vi säger så. Jag följer efter som en vante då han även har blivit lite tung och en tung exalterad hund får rätt mycket kraft när den rör sig dit den vill hahahahaha.
Nu har han ätit sin medicin i fyra dagar men har skrikigt varje kväll när han reser på sig. Igår skrek han tre gånger efter varandra. Har idag lämnat ett meddelande till veterinärkliniken på telefonsvararen på morgonen men de har inte ringt upp än......... känslan jag har i magen är väl inte så bra om jag ska vara ärlig.
Själv mår jag inte heller så bra då jag känner mig trött och slut, har ont i nacken men jag tror att mycket beror på stress och det här med Tyson gör inte saken bättre känner jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar