Årskrönika 2022

 Här kommer vår berättelse om 2022 och hur vårat år har sett ut. 

1 Januari så flyttade den här lilla godbiten hem till oss och livade upp oss minst sagt. Sivan divan är en tjej som lever livet till fullo och som i framtiden ska ha ett gäng egna valpar hemma hos kennel Enigma. 

När Sivan var valp så sov hon inte mycket och det gör hon inte nu heller om vi inte sitter i soffan och knådar på henne. Sivan är en tjej som älskar att mysa och att sitta nära. Varje natt så sover hon under täcket med mig eller Peder. 

När hon inte sover eller får den uppmärksamhet som hon vill ha då hittar hon på någonting som gör att hon får den uppmärksamhet som hon vill ha. Om man inte sätter sig i soffan på kvällarna som kommer hon och hämtar oss genom att bita på oss och dra i kläderna. 

Sivan Divan är söt som socker men också busig som få. Hon är en van resare trotts att hon bara är lite över 1 år gammal. Hon har sovit på flera olika hotell och på camping. 

I januari kom också den största sorgen under 2022 och det är fortfarande en stor sorg för mig. 

Tyson hade under 2021 blivit sämre i sin gång och det innebär att han började släpa sina framtassar i marken och lyfte dem inte tillräckligt mycket. Det innebär att klorna på framtassarna blev väldigt slitna och han fick börja gå med tossor. Tossorna i sig innebar också att det blev tyngre för honom att gå och han slet ut dem fort. 

I slutet på december så gick det fort utför och han började få svårt att kontrollera bakdelen och hade dålig styrka i den. Han fick svårare att resa sig upp och till slut var det dags att säga farväl. Det var en av de hårdaste farväl som jag har tagit under de år som jag har varit hundägare. 

Tyson var min hund och han har lärt mig så mycket och jag är så glad att vi fick lära känna varandra även om vi inte alltid var överens över hur han skulle ta sig fram i livet. Tyson levde livet och han visste verkligen hur hur han ville ha det. 

Finaste bubben jag önskar så att du hade fått vara kvar hos oss och att du hade fått leva lite längre.

Jag som bara skulle ställa ut min Hera några gånger och jag visste att hon kanske inte skulle falla domarna i smaken som hon är mycket vit. Vi åkte glatt på vår första utställning för året i Västerås i April och för hoppningen var att vi kanske skulle få ett cert. Jag fattade verkligen ingenting efter att rasbedömningen var klar då Hera slutade som BIR med cert. Hur gick det till att jag och heta Hera slog en massa fina tikar och hanar. Sivan Divan var också med och tränade på utställningslivet och skötte sig perfekt. Detta var startskottet för en massa utställningar under året både för Hera och Siv. Hundarna har blivit stjärnor på att sova på hotell, åka hiss och bara vara ute i farten. Vi har även bokat av att sitta fast i en hiss i Ljungskile och då ville Sivan leka. Även Xena har varit med på vissa resor och även min mamma har hängt med på några långresor. Hur det har gått i utställningsringen kommer i ett senare inlägg :)

Men jag som skulle ägna mig åt annat har det här året har inte ägnat mig åt det utan funderat på vilken klänning jag ska använda för helgen. 

Här kommer Hera ur stängd box och fullfart efter haren. 

När vi inte har varit på utställning så har vi varit på kapplöpningsbanan i Västerås och hundarna har fått springa på rundbana. Sivan blev på Basenjiderbyt bästa valp och hon springer så det dunkar i marken och har fått en massa lovord från dem som är gamla i sporten att hon springer bra. Sivan har bara sprungit efter släphare eftersom hon inte har fyllt 1 år under säsongen men hon har startat från bur och med stängd grind efter släphare och gjorde det som en stjärna. 

Hera hon älskar också att springa men tycker att det är lite för roligt att trakassera sin springkamarat så hon har bara sololicens än så länge. Vi får se om hon springer rent under 2023 och klarar av att ta sin kapplicens för att tävla annars så får hon fortsätta och springa solo bara. För henne spelar ju inte hur hon springer så stor roll bara hon får springa. 

Men i november så debuterade jag och Hera i nybörjarklass rallylydnad i Fagersta och fick två resultat på på 60 poäng. Jag är jättenöjd med våra starter och vad vi gjorde. Ena starten var väldigt nära publiken och andra starten var längre bort i hallen så där var inte störningen så stor från publiken. Men det är en svår hall med fönster och en väldigt god matta att lukta på. Stundtals var fokusen så fin och sedan ville Hera hälsa på domaren. 

Fina Xena tyckte att sommaren och hettan som har varit var olidlig. När vi gick promenader så fick vi stanna och hon sov en stund i gräser i skuggan för att sedan gå vidare hem. Hon har gjort ett framträdande i utställningsringen men det kommer sedan i ett eget inlägg. 

Hon har tillsammans med min mamma utforskat Katrineholm och Växjö under tiden grisarna har tävlat. Xena som älskar att följa med har varit lite ledsen de gånger hon har fått vara hemma med husse. Inte för att hon inte tycker om sin husse utan för att hon vill vara med hela flocken. 

Xena har tyvärr här på hösten fått problem med ett ben och vi vet inte riktigt vad det beror på och inte veterinären heller. Men hon hänger på våra promenader och vi tar dem i hennes takt. Sedan går hon inte långpromenader längre. Vi går inte längre i skogen då jag har märkt att det tar för mycket på henne efteråt. Annars så är hon en glad tant som tycker om när alla är samlade hemma. Xena är också Sivans favorit hund här hemma att mysa med. 

Det var vårat 2022. När vi inte har varit på tävlingar så har vi så klart gått många fina promenader och bara varit hemma och myst i vår trädgård. Vi tar dagen lite som den kommer och vi har inte tränat något speciellt under detta år utan gjort sådant som vi känner för. 

Vi hoppas att vi kommer att få ett fint 2023 men magkänslan säger att vi kommer att få fira nästa nyår utan Xena. Så nu njuter vi varje dag av vår fina tant som fortfarande tycker att livet är härligt.