En liten promenad

Idag har vi gått den obligatoriska promenaden runt sjukhusområdet. Det är så fint där och rofyllt vid vattnet. Jag förstår att de byggde ett mentalsjukhus precis här som de ansåg att patienterna skulle få lugn och ro. I och med att kameran var med idag när det var fint väder så blev det även ett försök på den obligatoriska gruppbilen. Och som ni ser så blev den inte heller idag perfekt. Men alla ser glada ut och är intresserade av nått. Astrid ser ut som att hon kan lägga benen på ryggen och springa efter nått.

Får man ha så skrynklig hals när man bara är fem år. Klart jag får säger Astrid .

Matte ville att jag skulle stå här men jag tänker inte visa mina fina öron. Nej det tänker jag inte

Passade på att ta kort på Maya när hon kollar efter ärkefienden Stina som vi bor granne med. Inte alltid hon spänner upp sig så här frivilligt.

Här är hon Stina ärkefienden. Ser ni den svarta cockern i hörnet av tomten. Jag vet inte vad det är men de gillar verkligen inte varandra. Stina står och skäller och hänger på stängslet när kamelerna är ute. Hon är naturligtvis intresserad av att se vad de gör när de springer runt. Men när de får syn på varandra då ryker de typ ihop på varsin sida om staketet. Mina tre mot den lilla svarta. Grejen är bara att mina går därifrån om jag säger till dem men det gör inte Stina utan står kvar och skäller. Nu har det blivit en grej av det hela. Ibland kan mina gå ut och direkt kolla efter Stina och springa fram till staketet för att se om hon är där. Ibland tror jag att de gör det för att det är lite kul. Men jag tror inte att Stina är i samma tankar. Hon har attackerat oss en gång när vi var ute och gick och jag tänkte att när hon kom springandes och visade tänderna att nu har kamelerna snart inga ben kvar. Men hon blev rätt spak när hon märkte att de var tre som sedan stod runt henne. Men jag hoppas att hon inte kommer in på gården för då tror jag inte att det blir lika snällt bemötande från kamelerna.

Sedan har vi de här tre filurerna eller kattjävlarna. Varje gång jag har kommit in från promenaden nu på flera dagar så ligger hallmattan på snedden och knölig. Lever de loppan varje gång vi lämnar huset och sedan ser de så här oskyldiga ut. Ja Doris som ni ser i bakgrunden är nog inte med på det hela. Hon tittar nog bara på.