fredag 11 november 2011
En hemlig kamel
Astrid har i dagarna börjat löpa och hon är väldigt hemlig kamel för tillfället. Hon går mest runt och ser ut som att hon vill försvinna från jorden eller hoppas att ingen ser henne. Hon går så försiktigt ute och luktar på de flesta ställerna men kissa överallt det vill hon inte och inte bajsa heller. Utan nu ska det verkligen vara det perfekta stället och helst på tomten lös tror jag så långt från oss andra som möjligt.
Det är nog mycket som snurrar i det lilla huvudet för tillfället som hon inte löper så ofta så blir det väl helt konstigt. En gång per år vill hon bara löpa och det är ju skönt eller så kommer det nu att ändras som hon löpte i januari i år så det har ju inte riktigt gått ett år.
Att äta sin mat har inte heller blivit en favorit. Den kollas på med lite avsmak och sedan sväljer hon som att hon mår illa och äter nästan upp all sin mat. Lilla stumpe lumpan det är inte lätta just nu.
Etiketter:
Astrid
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
haha vilken toka! jo jag har oxå microtrasa men de räcker inte synd nog...
Att vissa blir så konstiga när dom löper och vissa bryr sig inte alls.
Brukar hon alltid bete sig så här när hon löper eller är det olika varje gång?
Tråkigt att hon är kinkig med maten, tycker dom brukar äta som hästar när dom löper ;)
Kram
Skönt med löp en gång om året. Mina vovvar kissar hela tiden ute och äter utsvultet allt. Tänk vad olika det är?
Jag har också en löptik här hemma men hon bli väldigt kaxig. Skönt med löp bara en gång om året!
SV: Bilder är på gång till dig;)
Trevlig helg!
Hon ser väldigt liten och emlig ut med sina öron. Söt!
Om det nu finns någon fördel med att behöva operera bort livmodern, så ska det väl vara det här då. Både Quila o Ronja blev väldigt "annorlunda" under löp, vilket väl är ok, men det varade så himla länge.
Trevlig helg
Naaaw din lilla hemlis :)
Tala om "SYYYYND om mig!"-min:))
SV Mycket klokt du skriver! Och jo, Maya har dykt upp i tankarna också, tillsammans med 2 andra. Håller helt med dig i tankegångarna. På ett sätt har du lite hamnat i en "drömsits" om du förstår mig rätt:att kunna hjälpa hunden med smärtlindring o så få lite tid att smälta saken själv. (Se'n håller jag med dig att det är för tidigt!) Hoppas du kan få hembesök, det funderar jag själv på när det blir dags för J även om det inte är riktigt lika aktuellt än. Jobbigt hur som, men jag tror att jag också skulle vara tacksam för det klara beskedet typ det du fick.
Kram!
Skicka en kommentar