Ja som ni märker har jag inte så stor lust att skriva i bloggen. Det känns lite tungt om jag ska vara ärlig och det händer ju inte så mycket mer än att det går sakta framåt för Astrid.
I fredags var vi igen till Falu djursjukhus för att göra ett ultraljud på livmodern. Hon hade börjat dricka mera vatten och kissar väldigt mycket. Livmodern så helt normal ut och allting annat i buken också. Hon passade på och kollade av det mesta. Det enda hon kunde se var att gallblåsans vägg var lite tjock. Hon hade ingen urinvägsinfektion utan kisset var bara utspätt så det syndes att hon drack mycket vatten. Vi åkte hem igen och det kändes rätt skönt eller det hade ju varit skönt också om de hade hittat nått fel. Enda felet man har hittat är att hon har gått ner 2 kg på en vecka. Inte alls bra i mina ögon och inte i veterinärens heller. Hon har inte velat äta nått jag har bjudit henne på. Men så i torsdags så frågade sambon om Andapsinet hade någon biverkning. Medicinen som hon har ätit mot magen. När jag läste på innehållsförteckningen så stod det att illamående var en vanlig biverkning så den slutade vi med på en gång. Kan ju inte ge henne nått som hon kanske mår illa av.
I lördags hade jag fixat lite färskfoder till henne och trodde att hon skulle hugga in med hull och hår men jag hade fel. Men senare på fm så åt hon upp det och även lunchen och kvällsmaten. Idag har hon också ätit sin mat. MEN idag har andra problem uppkommit. Hon är halt och antagligen efter att jag trampade henne på foten med skon för någon dag sedan. Sedan hade hon även svårt att bajsa idag......suck så hon är även hård i magen :( Men så kom jag på att jag har parafinolja hemma så det har hon nu fått. Så i morgon hoppas jag att det går bättre. Vet inte vad jag ska tro om det är en förstoppning. Sitter det då nått i tarmen eller är det bara för att hon har mest legat still och inte rört sig så mycket. Ja blir det så så får jag tänka till ordentligt.
Som ni märker så är det ingen dans på rosor att vara kamelmamma för tillfället. Jo hon spänner sig också fortfarande så hon skakar. Det har blivit mindre men det är fortfarande kvar och verkar vara värre på kvällar och nätter. Så det är allt lite synd om lillkamelen för tillfället.
Jag hoppas att jag inte skriver för osamanhängade men jag orkar inte riktigt kolla vad jag skriver. Men jag tror att ni fattar läget ändå :)
9 kommentarer:
Vill bara tilläga att det är klart att hon har ätit under en vecka men hon har inte ätit så mycket och med noll aptit och typ bara kyckling. MEN idag hände det . Hon tog en gurkbit och åt upp den utan att spotta ut den igen så ja vi ser lite hopp i tunneln.
Tack för en uppdatering :-) Man blir ju lite orolig, när ens "vänner" är fösvunna ett tag. Och man dessutom vet att en vovve mår dåligt. Fy, så jobbigt ni har det. Men, som du säger, ett litet ljus, trots allt.
Nej då, inte osammanhängande alls, jag fattar ;-)
Håller tummarna för att det fortsätter gå åt rätt håll. Haltandet var ju lite synd, förstås :-(
Kram
Så jobbigt för er och ovissheten är också frustrerande även om man givetvis blir glad när inget allvarligt hittas på henne. Att hon inte ätit kan mycket väl göra henne hård i mage. Sköt om er så gott det går!
Så jobbigt för er och ovissheten är också frustrerande även om man givetvis blir glad när inget allvarligt hittas på henne. Att hon inte ätit kan mycket väl göra henne hård i mage. Sköt om er så gott det går!
Usch nu får det snart räcka. Hoppas kamelen tillfrisknar snart!
Förstår att du är orolig över Astrid som inte mår så bra och att då inte är så lätt att blogga heller.
Skönt att det inte var nått fel på henne iaf. Men som du säger, det hade ju varit bättre om dom hittat nått så hon hade kunnat fått nåt och blivit frisk.
Tråkigt att hon gått ner så mycke i vikt :(
Håller tummarna att din fina kamel snart blir frisk igen :)
Kram
Vi fortsätter att hålla alla tummar och tassar vi kan för att hon snart ska vara i sin vanliga form!!!
Krya på dig, Astrid!
Jag tycker allt att hon ska testas för borrelia som jag skrev på fejjan. Det måste ju vara hur jobbigt som helst med alla symptom och ingen diagnos så hon kan får hjälp. Kram till er!
Är det alltså Astrid som fått diagnosen Addisons? Higgins har haft det sen i somras som du kanske läste, och hans sjukdom upptäcktes ju sent. Brukar vara yngre hundar som får diagnosen. Om du har några frågor om hur det är att leva med en hund med sjukdomen är du välkommen att höra av dig!
Skicka en kommentar