tisdag 3 april 2012

Fina Älskade Astrid

Idag ringde jag igen till Falun för att få en tid till Astrid som inte mår bra. Vi fick komma in nästan omgående så jag hann inte äta frukost och Astrid ville inte ha någon. Väl där fick vi komma in rätt fort och veterinären klämde och kände på henne för att se om hon skulle reagera på någon smärta. Vilket hon inte gjorde. Vi bestämde att de skulle ta mer blodprov och kolla elektrolyter och natrium och kalium. Även fästingprover skulle tas. Jag sa också till veterinären att det här inte fungerade att nått var fel och att hon skulle tyna bort om de inte kom på vad det var för fel. Att det inte kommer att försvinna av sig själv. Jag tror att hon förstod allvaret. Sedan diskuterade vi om hon skulle vara kvar för mera provtagningar och jag påpekade att hon hade haft ett rött fält på bröstkorgen när hon kom därifrån senast. Då framkommer det fast jag har ring och frågat vad som har hänt att när hon låg inne senast så kissade hon i buren. Och har antagligen legat i det och därför blev hon irriterad på bröstkorgen. Kul att ingen kunde säga det när jag ringde. Beslutade att hon skulle följa med hem i väntan på provsvaren som skulle komma i morgon. När vi sitter i väntrummet och väntar på direktregleringen så kommer sköterskan igen och vill ha mera blod för att det inte räckte det som hon hade tagit. Helt ok som vi var kvar och det var lite svårt att få ut de sista dropparna första gången. Sedan sitter vi i väntrummet igen och då kommer veterinären och säger att hon har fått några provsvar. Provsvaren visade på förhöjt kaliumvärde och sänkt natriumvärde. De här två värdena visade på att hon kunde ha sjukdomen Addison. Hunden kan även ha blodbrist men det maskeras ibland av att hunden är uttorkad. Även levervärdena kan stiga. Nått som Astrid har haft båda två. För att de skulle kunna säga säkert att hon har Addison behövde de göra en ACTH- stimulering. ACTH är ett hormon som stimulerar binjuren. Veterinärerna utgår från ett så kallat 0 prov där de vet hur mycket kortison hunden normalt har i blodet och sedan injicerar man ACTH i blodet. Efter ca 1,5 timme tas ett till blodprov och skillnaden i kortisonhalt mellan de båda proverna mäts. Hos en frisk hund ska kortisonhalten i blodet stiga inom 1,5 timmar medan det hos en hund med Addison fortfarande är sjukligt låga nivåer efter samma tid. Hunden får då brist på kortison och mineraler som behövs i kroppen för att olika processer ska fungera normalt. Brist på mineralkortikoider gör att kroppen får svårt att göra sig av med kalium och svårt att behålla natrium. Höga halter kalium påverkar hjärtat och orsakar långsam puls samt kan ge livshotande rytmrubbningar medan brist på natrium leder till att kroppen får svårt att behålla vätska och den drabbade individen blir uttorkad. Resultatet blir en svag och trött individ med oregelbunden puls och lågt blodtryck med risk för svimningsanfall och total kollaps, så kallad Addisonkris. Bristen på kortison leder till avmagring, kräkningar, blodig avföring, trötthet och lågt blodsocker. Ja några av de här symptomen har ju Astrid plus att hon är stel i kroppen och har skackningar. När veterinären ringde tillbaka efter några timmar så hade Astrid svarat positiv på ACTH- stimuleringen och visade att hon har Addisons sjukdom. Jag är jätteglad att de har hittat nått men samtidigt är jag lite ledsen att det är just Addisons sjukdom. Sjukdomen medicineras med kortison och mineralkortikoider och att blodprov måste tas med jämna mellanrum för att se att nivån på kalium och natrium ligger bra. Jag blev lättad och veterinären verkade minst lika lättad över att de hade hittat nått ;) 

9 kommentarer:

Eva sa...

Jag googlade faktiskt Addisons alldeles nyligen, då jag hörde talas om en hund här som drabbats. Det lät kanske lite besvärligt, men helt klar botbart så jag hoppas att det är en "god" diagnos för tjejen. Väldigt skönt också om de nu hittat orsaken till slut!
(Däremot dåligt av dem att inte direkt berätta för dig om kissandet!)

Siriosmilla sa...

Så skönt att de har hittat något även om man hade hoppats på att hon skulle vara riktigt frisk! Nu hoppas vi verkligen att hon snabbt piggar på sig när hon får sin medicin! Lycka till nu!

Britt Marie o Rudi sa...

Med rätt cortisondos kommer hon att fungera som vanligt . Kollade du länken jag skickade till min jobbarkompis´blogg?

Grabbarna boys sa...

Hoppas verkligen att Astrid kommer bli bra.
Jag lider verkligen med dig, inte kul att se sina älskade vänner inte må bra.
Många tusen kramar till er.
Vov o kram!!

Quila o Ronja sa...

Hur jobbigt det än är när dom är sjuka, känns det bra att veta varför, tycker jag. En diagnos!
Så bra att äntligen få veta........och att det går att medicinera.
Det där att hon kissat i buren och att det troligtvis var orsaken till irritationen, är inte alls kul.
Håller tummarna för att hon snart blir bra.
Kram

Ann-Margret o Vinja sa...

Men stackars lilla Astrid då :( Inte nån kul diagnos men det måste ju ändå kännas skönt att fått ett svar på vad hon lider av.
Håller tummarna nu att kortisonet och den andra medicinen kan göra henne frisk igen :)

Kram

Hanna aka Lilla My sa...

Usch vad jobbigt att kamelen inte mår bra, men skönt att veta var det är och att man kan göra något åt det.

Kram

Vicky sa...

Du är bäst, som lyckas se det positiva i att få en diagnos som går att medicinera, istället för att älta i sjukdomen.

Malin sa...

Visst är det en lättnad då man äntligen får diagnos - men samtidigt en stor sorg. Nu 8 månader senare har jag äntligen kunnat börja slappna av och se framåt. Min Eskil mår fint för det mesta och håller man bara lite extra koll på honom så fungerar han som vanligt. Vi får hoppas på många långa fina år med våra AD-hundar framöver!