Astrid is back

I tisdags lämnade jag en trött, stel, skakande, matvägrande Astrid på Falu Djursjukhus. En Astrid som låg i mitt knä i väntrummet och vilade och inte alls var intresserad av vad som hände runt henne. Hon lämnade mig med en sakta gång genom korridoren där hon kollade lite ledsamt på mig. Matte ska du lämna mig här. Hela situationen har känts så hopplös men jag kände en förhoppning att de nu hade hittat felet. Veterinären ringde ju sedan tillbaka och sa att hon inte svarade på kortison stimuleringen och att hon hade Addisons Sjukdom. 

Vilken lättnad jag då kände i kroppen. Igår ringde Falu Djursjukhus och sa att Astrid fick komma hem igen. Hon åt tydligen med god aptit och var pigg. Ja ja pigg tänkte jag som de även sa det för två veckor sedan och då var hon inte så pigg ;) De kanske tycker att hon är pigg men inte som en faraohund är pigg tänkte jag. MEN så jag bedrog mig hahaha. In i rummet kommer en skällande virvelvind som hoppar runt och visar hur pigg hon är. Inte direkt samma hund som jag lämnde på tisdagen. Jag var helt chockad över förändringen och rätt säker på att de har hittat rätt sjukdom. Jag satt lite lätt och funderade hur hon hade farit runt med personalen på promenaden. Vi pratade med veterinären och ett återbesök bokades på fredagen den 13, Ja vilket  jävla datum men det kanske blir vårt turdatum. Hon ska fortsätta att äta veterinärfoder och ta det lugnt till vi kommer tillbaka. Bara koppelpromenader. När vi kom hem så dunsade hon in korgen i elementet som hon alltid brukar göra men inte har gjort på ett tag. Började tugga på sitt ben som hon inte heller har gjort på länge. Hon älskar ben.  Klättrade på köksbänken och kollade om det fanns någon mat och tänkte sedan äta upp kattmaten. Ja hon mår nog rätt bra :) Hon mumsade sedan kvällmat, nattmat. I morse låg hon och skakade lite men jag tror att det var för att hon frös lite som hon är smal som en pinne. Nu kan vi prata midja och hund som inte behöver banta längre. Kanske behövde hon även sin medicin. Jag vet inte men nu skakar hon inte när jag har bäddat ner henne i filten. Hon skulle säkert vilja ligga under täcket på nätterna men i vårt nya sovrum ska det inte vara några djur så vi får försöka lösa lösa det på nått sätt. Kanske en nattpyjamas som en del nakenhundar har ;)

Nej jag är så lycklig att hon är hemma igen och jag släppte faktiskt en tår hos veterinären när den här otroligt glada kamelen kom in genom dörren. Det var det bästa jag har varit med om på riktigt länge. Det slår mycket.