Stoppade in kamelerna och drog till djupdalen för att gå en ca 6 kilometers vända. Plockade ut kamelern ur bilen och märkte att jag hade glömt kameran hemma. Inte alls kul som jag hade tänkt visa er vilken fantastisk dal vi har att promenera i som jag totalt hade glömt bort att den fanns. Ja hur man nu kan glömma bort det. Så lite surt var det men vi får väl promenera där nått mer helt enkelt.
Stigarna går upp och ner och det är brant i mellanåt och jag bli lite flåsig. Astrid låg på en som björn i halsbandet. Nu hade dragselen suttit som en smäck. Den ska jag komma ihåg nästa gång. Maysan bjöd på en kräcka med gräs och Anka sprang ivrig på och luktade på precis allt. Såg på slutet att hon var lite trött och då kommer vi till världens brantaste nerförsbacke med rötter och skit. Stackars snuttan. Men vi kom ner hel skinnade och nu är vi hemma och kamelerna sover fint i sina korgar. Nöjda och belåtna och drömmer nog om alla intressanta dofter som de har luktat på.
2 kommentarer:
Åh vad härligt ni har haft det, det är vackert där.
Låter som en trevlig promenad :) Synd bara du glömde kameran :( Men det är bara ta den igen nån dag och ta med kameran så vi får se hur det ser ut ;)
Ha en bra tisdag du och kamelerna :)
Skicka en kommentar