En till kamel eller inte

Vad jag förstår så funderar några om jag inte ska ha en till kamel eller inte. Jo det är klart att jag vill ha en till kamel :) Men nu när jag ska skaffa mig en ny kamel så måste jag även byta uppfödare till min kamel som min uppfödare och underbara vän inte har någon kull planerad på ett tag. 

Så det känns lite som att skaffa sig en ny ras. Som alla mina är släkt och är helt underbara så har jag helt tiden vetat vad jag får i mitt hem. Nu kommer jag inte alls att veta vad jag får i mitt hem. Mina förväntningar och vad jag vill ha är skyhöga på den framtida valpen och speciellt på en kamel. Då mina kameler i dag nog är det snällaste som tassar runt på denna jord. Väldigt okomplicerade med andra hundar. Spelar ingen roll om man stoppar in dem i bilen med en främmande hund eller om man åker hem till någon med hund eller om en främmande hund kommer hit. Inget händer och ingen blir förbannad.

 Det är nått som jag uppskattar över allt annat. De fungerar otroligt bra i vardagen. Så det hela känns lite skämmande med en helt ny linje. Så jag kollar även lite på andra mindre raser och Whippet som några har gett som förslag finns i min tanke. Hade så gärna velat ha en whippet från en speciell kull som finns nu men tiden är inte nu för en ny hund. Så vi får se vad framtiden har att erbjuda. 

Valp, vuxen, tik, hane eller annan ras

Ja som ni kanske förstår av rubriken så går jag i funderingarnas tid. Det är många tankar som snurrar i mitt huvud och en del är väl bra och andra mindre bra. Har inte kommit till stadiet där jag börjar rensa bort de som är dåliga funderingar. Utan nu är det mer brainstorming i mitt huvud. Alla tankar är bra för att komma fram till det som är det bästa.

Ja som ni har räknat ut så funderar jag över min nästa hund. För nu är framtiden så taskig att Astrid kommer att bli själv om ett tag. En ensam Astrid är kanske inte alls en glad Astrid. Det är nått som jag i dagsläget inte vet. Det enda jag vet är att när hon har varit själv har hon inte gillat det allt för mycket. Hon har inte velat äta och tycker att livet är lite små trist. Jag tror att hon är väldigt beroende av en vän eller kanske inte. Anka och Maya har alltid gått att ha själva. Anka blev tom lite irriterad när Maya kom hem efter valpningen. Hon gillade nog det sköna ensamlivet med alla uppmärksamhet som hon då fick ;) Ja Anka vill gärna stå i centrum själv.

Som rubriker säger så funderar jag åt alla möjliga håll. Alla varianter har sin fördel och sin nackdel. Jag har tex aldrig haft mina hundar boende hemma som valpar. Maya kom till mig när hon var 11 månader. Vi fick en jättebra kontakt, Anka kom när hon var fyra tror jag som träningsvän till Maya och sedan blev hon kvar. Även jag och Anka har en bra kontakt. Astrid flyttade hem till mig när hon var 6 månader pga att jag inte kunde ta hem henne tidigare. Men hon är husses hund ;)  Jag anser att jag har bra kontakt med alla mina hundar fast jag inte har präglats med dem sedan de var 8 veckor. Men jag vet inte heller vilken kontakt vi skulle ha haft om de hade bott hemma hos mig från 8 veckor. Antagligen mycket bättre fast vi har en underbar kontakt nu.

Så valp har fördelen att man kan präglas sig med den från början och visa saker går ju lättare att träna om man har dem från när de är små. Som inkallning med en kamel. Det är nog att föredra från när de är små. Att man får det där speciella bandet.

En lite äldre hund har också sina fördelar. Den är för det mesta uppfostrad och man vet mer vad man får. Man slipper den här jobbiga valptiden med att göra dem rumsrena. Nu bor ju vi i hus så det ska väl inte vara nått problem egentligen. Jag tycker nog ibland att en äldre hund är underskattad i mångas ögon. Nu är det ju inte alltid det finns omplaceringar i vuxen ålder så det kanske inte ens är genomförbart.

Sedan kommer det här om man ska ha en tik eller hane. Ja vad ska man ha. Astrid löper bara en gång per år så en hane kanske inte skulle vara nått problem. Om man även kan ta en tik eller en hane så ökar ju också förutsättningarna för att kunna ta den valpen som man verkligen vill ha. Ni som har hane och tikar tillsammans hur gör ni när tiken löper. Stänger ni bara in dem i olika delar av bostaden eller lämnar ni bort en av dem till någon anhörig. Är man hemma så är det ju inga problem det är ju när man ska jobba som problemet kommer upp och det ska jag ju göra i framtiden. Att kastrera Astrid är inget alternativ som hon är sjuk. Jag vill inte utsätta henne för det som en narkos alltid är en fara.

Sedan så finns även funderingarna på en annan ras ur vinthundsfamiljen eller en ras ur en annan rasgrupp som det går att jobba mera med. Men då kommer problemet in att sambon är allergisk han tål inte alla raser och pälsen på kamelerna verkar passa honom rätt bra. Så det här är en svår fråga. Så vet ni någon annan ras som räknas som allergivänlig och som gillar att jobba. Tipsa mig gärna. Kan också gärna vara en mindre ras. Egentligen skulle jag vilja ha en bruksras och testa på bruksgrenarna ordentligt. Men då kommer allergin in i bilden :) Bättre med en hund än ingen hund alls här.

Men hur skulle ni tänka i frågan. Jag tänker så här att vill jag skaffa mig en valp så måste jag göra det nu i höst/vinter som jag inte har någon praktik nästa vår. Det är bästa tiden för valpar hos mig. Ska jag ha en valp så vill jag inte lämna bort den till en hundvakt mer än nödvändigt. Då ska det här präglas ;)

Film på dagens träning

Idag har jag och Astrid tränat. Meningen är att jag tänkte lära henne att lägga sakerna i korgen. Nu vet jag inte riktigt hur vi ska göra men jag lär ju lära henne att hålla i sakerna för att sedan få henne att släppa dem i korgen. Ja nu gör jag lite fel men vi testar bara lite.

Rätt lång film som mitt klippprogram på datorn inte ville fungera. Men om ni spolar fram till 10,30 så får ni se oss när vi tränar position. Himla stolt matte som det inte såg ut så här i höstas och vi har knappt tränat det sedan dess. Poletten har trillat ner rejält och vi får aldrig visa det :( Man blir ju ledsen i ögat faktiskt. Men jag får väl visa mina läsare helt enkelt :))

Lite roligt är det också att man hör kattfan i bakgrunden. Rejält besviken att den är utstängd ur rummet :)

En frågestund :)

Hittade den här frågestunden på airdaleterriern Ares sida. Så jag lånade den då jag tyckte att den var bra. Annorlunda andra frågestunderna som jag har svarat på. Nu får vi se om jag kan svara ärligt så kanske ni får en smärre chock på vissa ställe ;) Har lagt till lite också :)

 ~ Hundarna ~

Första hunden du minns: Är nog en cocker spaniel som min kompis hade när vi var små. Annars har även en dobermann i Frankrike med valpar lämnat ett stort avtryck.
Hur gammal var du när du fick en egen hund? Jag var rätt gammal. Tror jag var runt 22 år när Cora klev in i mitt liv-
Hur många favoritraser har du? Det här är en svår fråga. Har alltid varit såld i vinthundarna, Collie och Dobermann. Sedan kan det variera lite hit och dit beroende på vad man söker efter.
Hur många hundar har du haft? Jag har haft en långhårig Collie, en Hovawart och nu tre faraohundar så det blir 5 hundar. 

 ~ Hur många ~
Hundkoppel: Ja ni jag får det till 20 stycken och då är det varierande sorter. Mest vanliga koppel, sedan utställningskoppel och retriverkoppel
Hundhalsband: 37 stycken och de flesta halvstyp ;)
Hundselar: 4 bra och 2 väldigt dåliga. De måste jag kasta långt bort
Spårlinor. 2 stycken en i nylon som är värdelös och en i plast som jag också tror att jag ska byta ut
Munkorg: Två som jag har tävlat Lure Coursing
Hundtäcken: säkert en 18 stycken. Har ju tre av många som jag har haft tre hundar. Så många täcken är det för alla typer av väder
Magbälte: 1 och jag avgudar det.
Godisbagar: 1 Väldigt bra
Tuggben: Flera i skåpet, flera på golvet, flera i hundleksakskorgen. Orkar inte räkna
Pipleksaker har du: Ingen hel men kanske fem med pipen kvar av kanske 25 halva
Dressyrhjälpmedel: Tre olika klickers. En targetstick, musmatta för att klicka in saker med
Vilken färg var ditt första hundkoppel: Svart smalt läderkoppel till min collie Cora
Vilka färger har dina nuvarande hundkoppel: Alla är platta läder koppel i svart eller brunt. skulle vilja ha ett rött.
Vilken färg har hundmatskålarna: Matskålarna är i rostfritt stål.
Hur många vattenskålar till bilen: Fyra i olika färger

 ~ Vad har du provat på i hundvärlden ~
 Agility: Yes
 Freestyle: Nej men skulle vilja
 Rallylydnad Yes det är väldigt kul
 IPO Nej men med rätt hund skulle jag vilja
Weightpull Nej
Positiv förstärkning/IMMI: Ja
Brukshundsklubben: Ja men jag är inget direkt fan
Klicker: Ja men jag använder mig av den för sällan tror jag
Badat med hund: Halvbadat som jag inte gillar att bada. Men ett snabbdopp har jag nog tagit.
Viltspår: Ja men jag funderar på att ge bort mina klöver i frysen som vi aldrig lägger nått
Personspår: Det är roligt tar sådan tid bara
Utställning: Testat massor och det är väldigt kul
Hunden har rymt: Alla mina faraohundar har rymt i olika utsträckning.
Åkt bil med hund: Ja de kan åka bil och gör det bra
Flygit med hund: Ja det var en annorlunda erfarenhet
Åkt båt med hund: Ja finlandsfärga. Det var intressant att försöka få hunden att kissa uppe på däck 
Lydnadskurs: Japp
Nyttosysslor: Förstår inte frågan
Tävlat i lydnad: Ja det har jag flera gånger med min Collie vi tog oss till lydnadstrean och tre gånger med min faraohund och vi tog ett tredjepris.
Tävlat i weightpull: Nej och skulle inte heller ha nått intresse med rätt hund

 ~ Ditt hundägande ~
Har du gått hundkurs:Massor
Vad för slags kurs: Hör och häpna, Ingen valpkurs men vardagslydnad, koppelkurs, agilitykurs, rallylydnadskurs, förberedande tävlingskurs för lydnadsklass 1
Hur många promenader får hunden per dag: 4 Stycken brukar hundarna få med varierande längd
Hur länge brukar ni vara ute totalt per dag:  3- 4 timmar totalt
Använder du värme-/regntäcke på din hund: Ja jag har ju massor som ni har läst längre upp

 ~ Tokigheter ~
Skäller din hund åt andra hundar: Ja verkligen ibland. Beror helt på situationen.
 Drar hunden mycket i kopplet: Inte nu längre men mycket förut. I skogen drar den men då har vi sele
Har ni blivit attackerade av en annan hund: Massor med gånger. Men det har aldrig hänt nått som tur är mer än nått små sår
Har hunden fått dig att ramla: Många gånger här med. Jag har ramlat för att hunden har kommit i vägen och jag har ramlat för att det har varit halt flera gånger och de har dragit lite

 ~ Upplevelser ~
Har du övernattat med din hund: Jag och hundarna har sovit i husvagn, tältat, legat på hotell, vandrarhem och i campingstuga. Den sista är en favorit
Har du varit på picknick med din hund: Picknick är nästan ett måste på sommaren. Sol och mat är det bästa
Har hunden lekt i en hundgård: Ja men bara med hundar ur den egna familjen. Aldrig med en främmande hund sedan ligger närmaste rastgård två mil från oss så det blir inte så ofta.
Har vi varit med på hundläger: Nej men det är nått som jag skulle vilja prova på

Ja vad ska man säga

Ja vad ska man säga :) Det är vit ute och det är massor med snö på tomten. Inte alls så där soligt och varmt som det var för några dagar sedan. Lär inte bli några fina kort på kameler hoppandes över träd idag. Läste på  en annan blogg idag om ett hundmöte så jag tänkte dela med mig av ett lustig hundmöte vi hade för någon månad sedan när det var tre kameler.

Jag har alltid vacklat mellan att tycka att jag har noll koll på mina kameler till att jag har nog trotts allt rätt bra koll på mina kameler. Och det märker man speciellt vid hundmöten då man klarar av att gå förbi en förbannad hund som glor. Min hatar gloende hundar och brukar gå igång på det. När man då passerar lite så där halvelegant men tre stycken som har lite olika viljor ibland så känner man sig stolt.

Men så till det här speciella mötet. Kommer och går i skogen och möter en kvinna med en stor schäfer. Hon ser skräcklagen ut och ropar " Hur tror du att det här går" Svarade lite trött att för mig går det i alla fall bra. Kvinnan frågar då den obligatoriska frågan är det tikar eller hanar. Jag dum som jag är svarar tikar. Tänker då att jag orkar inte passera med mina ystra så vi går in en bit i skogen. Då brukar ju alla andra få vara i fred. Men inte vi då släpper hon fram sin schäfer för han vill ju hälsa och det var ju tikar. Så där står jag med en hund som frenetiskt äter på pinnar (Anka) en som står och skäller som värsta vakthunden (Maya) och en som vill hälsa men som tycker att den här killen är lite läskig ( Astrid)  och skäller. Kände att jag orkade inte bli förbannad fast jag kokade på insidan så jag tänkte hon går väl snart. Men så det värsta då försöker den här hanen att rida på Anka men då fick det väl ändå vara nog. Jag fångar in Anka men matten till schäfern bryr sig nada över sin sugna hane. Som tur är så gick de rätt snart som vi var lite instängda. Ibland önskar man att man hade en stor jävla hund så de inte vågade släppa fram sina hundar hur som helst.

Finns ju hur många hundmöten som helst att berätta om som är konstiga och hur många som helst där jag har blivit skogstokig. Men nu lite äldre så tänker jag att man behöver inte skälla ut alla som man möter som är helt korkade ;) kanske inte ska göra sig ovän med alla man möter.

Astrids nya fina halsband

Det här halsbandet har vi nu använt ett tag och vi älskar det. Färgen passar Astrid perfekt och det sitter bra. Det inköptes innan Astrid blev sjuk så nu är det lite stort. Men det funkar fin fint ändå. Hon ska väl gå upp sina 3 kg igen hoppas jag och då blir det bra igen. Det är ju inte bara på magen som kamelen har tappat i omfång utan på hela kroppen. Halsbandet är ett halvstyp helt i läder och mycket fint gjort. Remmen i halvstypet är i nylon och det är silver D-ringar. Älskar halsband med D-ringar :)  Väl värt sina pengar. Halsbandet är inköpt på Csigoras och ni hittar det HÄR.

Dagens promenad med Astrid i skogen

Idag har vi gått på ett ställe för första gången i år och jag vet inte om vi gick nått där förra året heller. Jag har tyckt att det har varit lite jobbigt ibland att dra runt med tre kameler i skogen som alla inte hade samma vilja att följa med mig alltid utan skulle stanna och kolla in olika saker. Sedan är jag livrädd för ormar också. Men idag vågade jag mig ut :) Och idag hittade vi en trädstam över vägen. Tog ett tag innan jag fick upp Astrid på den som balansen inte vara att skryta med ;) Nått som vi måste träna på tror jag allt för det är ju en klätterhund egentligen som ska klara av sådant här när de jagar. 

Efter tre försöka så fick vi till ett rätt bra kort också på hopp över stammen. Fick ett till som hade varit bra men det stora problemet är att det är suddigt ;) Astrid tyckte att det var roligt att hoppa lite och få lite godis. Igår letade hon godis i ett träd som var en helt ny erfarenhet för henne. Mycket märkligt sa hon.

En ja vad är det för fågel hittade vi i skogen som satt där på marken. Kände inte så helt rätt om jag ska vara ärlig så jag funderar om den mådde så bra. Den flög i alla fall iväg efter en stund. En fågelkompis satt och ropade i ett träd åt den. Kaja kan det vara en sådan. Den var rätt stor.

Astrid spanar i kajan. I skogen är jag tvungen att ha sele på henne nu för tiden som hon är väldigt pigg och drar som värsta draghunden ibland. Men hon är allt bra fin i rosa och lila min lilla Astrid.

Ni måste kolla på det här

Inget hundinlägg men ändå så viktigt och intressant. Men jag måste bara lägga upp den här filmen om en flicka som har blivit utsatt för övergrepp. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tänka mig att det kunde gå så här illa om barnet inte får en bra anknytning till sina föräldrar. Vi läser just nu om anknytning mellan barn och föräldrar på socionomutbildningen. Det är som ett klipp ur en skräckfilm tycker jag. Men så viktigt att se hur det kan gå om det går riktigt illa. Filmen är en halvtimme lång men jag satt som klistrad och kände armhåren nästan resa sig på  armarna

 

Tips på tricks tack

Hej alla! Hade tänkt börja träna lite med Astrid igen så smått. Men den här gången hade jag tänkt träna oss på lätta små circuskonster. Så har någon några lätta trix som de kan dela med sig av. Jag har lite ideetorka vad vi kan hitta på. Som vi inte ska tävla så är tanken att vi ska träna oss på andra saker.

Så tips mottages tacksamt. Annars har det snöat här idag och nu regnar det. Riktigt aprilväder så vi är så uttråkade :)

Vi pluggar så här en söndag

Att plugga med sina bästa vänner och ligga nära nära. Det är bara bäst. Även  om jag får minsta platsen i soffan. Men jag får i stället en kroppvärmare som heter Mulis. Astrid agerar som fotvärmare

Får man spänna fast hunden i korgen

Nu ska vi prata andra problem än sjukdomar ;) Vi har ett annat stort problem här hemma eller det är väl bara jag som märker av det som sambon sover tungt varje natt. Ibland klagar på att han är trött när han vaknar, men Hahahaha då skulle han vara med om mina nattliga utflykter och då kan han sedan börja prata om trött. Ja ni hör jag är lite ironisk ;)

Varje natt vaknar jag vid olika tidpunkter. Det beror på när gamla Anka vill gå ut och kissa. Ja det verkar inte spela någon roll vilken tid hon går ut på kvällarna så vill hon ändå gå ut och kissa tidigt på morgonen. Idag ville hon gå ut halv 5....pust. Ja det förstår jag och går snällt upp. Men ibland händer det att hon vill gå ut efter en timme igen och det gör mig lite irriterad. För då gjorde hon inte nr 2 första gången. Så helst ska jag också vara ute på gården och tjata på henne att gå och bajsa också första gången vi vaknar. Och som ni förstår så hinner jag då vakna till. Men ibland sover hon gott efter första gången och vill inte gå ut nått mer. Lite av ett lotteri.

Eller så är det som i natt. Hon vaknade halv fem och ville gå ut. Hon ser väldigt kissnödig ut. Hon går ut och kissar och springer in och direkt ner i korgen för att somna om. Jag kryper ner i sängen och halv 6 börjar hon trippa runt inne igen. MEN då är det inte för att hon är bajsnödig. Det hörs på stegen. Nu var hon hungrig. Och är Anka hungrig då ger hon aldrig upp. Då går hon runt, lägger sig i korgen och ligger och stampar och suckar. väldigt hörbart. Säger man åt henne att gå och lägga sig så hör hon inte och ser väldigt oförstående ut. När hon väl går och lägger sig så tar det max 15 minuter så är hon uppe igen eller stampar mer i korgen.

Saken är den att klockan står på 7 för då ska de ha frukost och medicin. Så får man spänna fast hunden i korgen efter första kissningen om den har gjort nr 2 också ? Ett spännband skulle sitta fint. Idag skulle även ett spännband sitta fint på sambon som har kastat sig hit och dit hela natten i sängen. Så nej idag är jag inte på speciellt gott humör men kamelerna sover nu fint efter frukost och medicin och vill nog inte gå upp än på ett tag.

Själv sitter jag här i ett sovande hus och kan inte somna om. Härlig start på kamelhuset :)

Återbesök hos veterinären

Nu har vi kommit hem från veterinären och Falu djursjukhus. Det var idag en mycket rädd kamel som kom in i väntrummet. Direkt började hon skaka som ett asplöv och morrade tyst åt alla hon såg. Hon ville även sitta i knät. Så där satt jag med en darrande morrande kamel ;) Efter ett tag gick det över och hon stod fint på golvet utan att morra och skaka. 

När det blev vår tur hade hon gått upp nått hekto. Alltid nått då hon inte direkt äter mycket och går på veterinärfoder. Hon ville verkligen inte ta ett blodprov men fann sig snällt i att bli stucken men hon tryckte sig allt hon kunde mot mig för att komma så långt bort som möjligt från sköterskan. Så hade jag inte stått där hade hon ramlat ner från bordet. 

Värderna var nu helt normala och nu skulle en halvtablett kortison tas bort som hon kissar mycket. Planen är ju att minska kortisonen så mycket man kan. En del hundar klarar sig också utan det. Bara de får Florinefen.  Fick en ny tid om två veckor. Veterinären tyckte även att Astrid var MYCKET söt. Sådant värmer ju en mattes hjärta mycket. Synd bara att Astrid inte fattade det. Medans vi väntade på provsvaret så kom veterinären in som skrev in oss sist när Astrid fick diagnosen och frågade hur det var. Om skakningarna hade upphört osv. Det tycker jag var trevligt. 

Klarade även upp ett missförstånd med veterinären. Hon frågade sist hur det hade gått med hunden som jag träffade henne senast med. Jag trodde då att hon menade Maya och sa att hon hade fått somna in två dagar efter att vi hade träffat henne. Jag tog fel på veterinär hahahah hon hade menat Anka. Så idag fick jag berätta att hon lever och mår toppen. Hon tyckte nog att jag var bra märklig som hade tagit bort en hund med lite bronkit akut. Ja ibalnd blir man förvirrad :) Men nu är ordningen riktig. 

Mattes personliga

Hej alla hundvänner :)

Tänkte bara berätta att jag har en personlig blogg där jag skriver lite allmänt tråkigt om mig själv. Men jag har precis gett mig in i en tävling där man ska tolka olika teman med bilder. 365 +1 bilder på ett år. Jag har lyckats lägga upp 11 igår.....pust. Jag ligger lite efter som jag har gett mig in i utmaningen sent men vad gör det. Tänkte att det är ett spännande tillfälle att få lära mig mer om att fota och att lära mig kameran bättre. Sedan är det ju lite klurigt när det är olika teman. Har som mål att lägga upp många bilder under några dagar så jag kommer i kapp. Men vi får se om jag orkar :) Tog lite tid i går att fixa med det där. 

Så vill ni läsa lite tråkigt om mig och kolla på mina bilder ska ni gå in HÄR

Kameldosetter

Nu har jag införskaffat mig två dosetter. Den blå till Astrid som hon var den blåa valpen som liten en en röd till Anka. Passar ju en gammal fin dam. Så nu känns det lite bättre om jag inte är hemma när de ska få mat :) De små glada färgade dosetterna var inte alls bra i min smak så det blev de här tråkiga haha.

Nu sover vi alla nerbäddade

Myskväll i soffan

Alla utom Iris myser i soffan med mig.

Härlig promenad i solen

Idag har vi tagit en härlig promenad på sjukhusområdet. Lugnt och sansat så  inte Astrid skulle bli trött. Kameran var också med som ni kan se. Synd nog så satte jag inte på det större objektivet fast jag tänkte att jag skulle göra det. Så alla fågelkort blev inte alls bra. Himla synd som det var både kanadagäss, änder och svanar ute och gled runt.

Anka strosar runt i sjökanten

 Duo nosning på nått som luktar gott

 På vissa ställen låg det ett tunt täcke av is på sjön. Ser ni att det ligger framför båtarna

 Vi hittade en fågelholk till Rudi ;) Han samlar ju på sådana

Ett vackert svanpar som jag jag inte kom närmare än så här...så irriterande

Anka spanar på svanarna

Astrid också

Sedan fick Astrid nått spel och ville springa fort fort efter någon spännande doft ;) Snygg stil va. Astrid är så smal så hon måste ha täcke på sig för annars så fryser hon pruppiluppan.

MÅSTE HA NU

Nu är jag jäkligt förvirrad av alla mediciner hit och dit. Jag måste skaffa mig en dosett till varje kamel idag och senast i morgon annars kommer det att bli kaos här hemma :) Anka ska ha 1 tablett morgon och kväll och en ½ tablett varannan dag. Astrid ska ha 2 tabletter morgon och kväll plus 1 ½ varje morgon av en annan sort. Båda äter kortison MEN med olika styrkor. Ja ni förstår att jag känner mig förvirrad. Tänk om jag skulle ge den starkare till fel kamel.

Nej en dosett till varje kamel är nu ett måste. Så nu funderar jag om jag ska ha dosetten som är överst på sidan där man kan klämma in båda kamelerna på samma dag i en vecka som det är fyra fack. Men jag tror att det kan bli liiiite förvirrande för den som ska ta hand om kamelerna och inte är van med upplägget. Så det lutar åt de färgglada dosetterna. En färg till varje kamel och en morgon och en kvälls dosett. Eller om man kan lösa det med att lägga morgon och kvälls medicinen i samma fack men skilja dem åt på nått sätt. Kvälls medicinen ligger i en pappersfick tex. Ja jag vet inte hahahaa.

Astrid is back

I tisdags lämnade jag en trött, stel, skakande, matvägrande Astrid på Falu Djursjukhus. En Astrid som låg i mitt knä i väntrummet och vilade och inte alls var intresserad av vad som hände runt henne. Hon lämnade mig med en sakta gång genom korridoren där hon kollade lite ledsamt på mig. Matte ska du lämna mig här. Hela situationen har känts så hopplös men jag kände en förhoppning att de nu hade hittat felet. Veterinären ringde ju sedan tillbaka och sa att hon inte svarade på kortison stimuleringen och att hon hade Addisons Sjukdom. 

Vilken lättnad jag då kände i kroppen. Igår ringde Falu Djursjukhus och sa att Astrid fick komma hem igen. Hon åt tydligen med god aptit och var pigg. Ja ja pigg tänkte jag som de även sa det för två veckor sedan och då var hon inte så pigg ;) De kanske tycker att hon är pigg men inte som en faraohund är pigg tänkte jag. MEN så jag bedrog mig hahaha. In i rummet kommer en skällande virvelvind som hoppar runt och visar hur pigg hon är. Inte direkt samma hund som jag lämnde på tisdagen. Jag var helt chockad över förändringen och rätt säker på att de har hittat rätt sjukdom. Jag satt lite lätt och funderade hur hon hade farit runt med personalen på promenaden. Vi pratade med veterinären och ett återbesök bokades på fredagen den 13, Ja vilket  jävla datum men det kanske blir vårt turdatum. Hon ska fortsätta att äta veterinärfoder och ta det lugnt till vi kommer tillbaka. Bara koppelpromenader. När vi kom hem så dunsade hon in korgen i elementet som hon alltid brukar göra men inte har gjort på ett tag. Började tugga på sitt ben som hon inte heller har gjort på länge. Hon älskar ben.  Klättrade på köksbänken och kollade om det fanns någon mat och tänkte sedan äta upp kattmaten. Ja hon mår nog rätt bra :) Hon mumsade sedan kvällmat, nattmat. I morse låg hon och skakade lite men jag tror att det var för att hon frös lite som hon är smal som en pinne. Nu kan vi prata midja och hund som inte behöver banta längre. Kanske behövde hon även sin medicin. Jag vet inte men nu skakar hon inte när jag har bäddat ner henne i filten. Hon skulle säkert vilja ligga under täcket på nätterna men i vårt nya sovrum ska det inte vara några djur så vi får försöka lösa lösa det på nått sätt. Kanske en nattpyjamas som en del nakenhundar har ;)

Nej jag är så lycklig att hon är hemma igen och jag släppte faktiskt en tår hos veterinären när den här otroligt glada kamelen kom in genom dörren. Det var det bästa jag har varit med om på riktigt länge. Det slår mycket.

Rapport från veterinären

Har ju idag fått en rapport från veterinären. Astrid verkar piggare och hon hade ätit bra i går kväll. Men värderna var idag inte så bra att de ville skicka hem henne. De skulle ringa tillbaka i morgon så får vi se om hon får komma hem då. Skulle ju vara bra för plånboken som det sedan blir helgdagar. Men jag vill så klart att hon ska svara bra på medicinen så det inte blir nått tråkigt när hon kommer hem. 

Veterinären sa i alla fall att den onda dåliga magen nog var startskottet för sjukdomen. Men jag tror att det började några dagar tidigare som hon var väldigt kinkig med maten och inte då heller var så sugen på den. Åt men inte direkt med glädje och i soffan ;)

Stora funderingar

Jag är verkligen jätteglad att veterinären har hittat vad som är fel med Astrid. MEN samtidigt är jag väldigt ledsen för att det var just det felet. Jag hoppas att hon kommer att svara bra på medicineringen så vi får tillbaka den där levnadsglada Astrid som flyttar möbler och river i fönstret när vi kommer hem. Helst skulle jag vilja att hon var så när jag hämtar hem henne igen men det kommer ju inte att hända ;)

Det som stör mig mest med själva diagnosen är att vi nu anses som dopade att det inte går att söka dispens för medicineringen. Det är verkligen tvär NEJ från SKK. Det gör mig himla ledsen som jag hade stora mål i år och för att hon bara är fem år. Hon hade inte direkt tagit skada av att tävla lite rally och lydnad. Hade ju aldrig anmält henne till lure coursing tex. Och jag kommer aldrig att få visa henne som veteran på utställning. Det gör mig verkligen ledsen som hon är en fin hund. MEN jag är glad över att vi har hunnit göra så mycket roligt tillsammans. Att vi kom i väg på lure coursing fast hon var en rymmare. Att vi har startat rally och hunnit testa att starta agility. Vi kommer självklart att fortsätta att träna för våra mål. Men det är ju inte riktig samma sak.

Att äga hund för mig är även att få tävla så mitt hjärta blöder av det här. Astrid är nog lika glad vad som än händer. Men jag skulle aldrig kunna leva med mig själv om jag höll tyst och tävlade med en hund som ansågs vara dopad. Hur kul skulle det vara, nej inte alls. Då står jag över fast jag tycker att det är konstigt att man inte kan söka dispens för en medicin som tillför kroppen nått den saknar. Jag börjar nu fundera hur många som är ärliga och hur många som inte är det och tävlar än då och håller tyst.

Nått annat jag har funderat på är hur ärlig man ska vara inom hundvärlden. Är jag för ärlig som berättar vilka fel mina hundar har. Själva tänket med bloggen är att dela med mig av både sorg och glädje fast det har ju mest varit sorg nu. Så vi hoppas att det nu vänder. Men om jag håller tyst om vilka sjukdomar mina hundar har så blir det ju inte en sann bild av mitt liv. Jag tänker också så att om jag är ärlig och berättar vad jag har gått igenom och går igenom så kan jag även hjälpa andra. Skulle jag hålla tyst om det så skulle jag inte kunna hjälpa andra med min erfarenhet. Tycker ni att om man är för ärligt att man drar uppfödarnamnet i skiten? Kommer jag kanske att få problem i framtiden för att jag är ärlig med mina hundars problem? Ja kanske eller kanske inte. Men jag har valt att ta den smällen pga att jag tycker att man ska vara ärlig. Jag lastar inte min uppfödare för nått av problemen jag skulle gladeligen skaffa mig en ny hund från samma uppfödare då jag tror att jag bara har haft grymt mycket otur. Hur skulle vi kunna lära oss nått om vi inte kan vara ärliga och dela med oss av våra erfarenheter. 

Så är jag för ärlig för mitt eget bästa. Jag hoppas verkligen inte det. Jag hoppas att människor ser mig som en ansvarsfull djurägare som gör det bästa för mina djur. Att jag verkligen brinner för dem. Jag vill inget annat än att de ska vara friska. Men nu är det tyvärr inte så. Men då vill jag gärna kunna hjälpa andra i samma situation. Sedan är det ju så att är jag inte ärlig så kan jag inte heller ta del av andras erfarenheter och få hjälp själv. Vilket jag gärna vill ha känner jag idag. Andras erfarenheter är guldvärda. Jag tackar Britt-Marie och Rudi för att de skickade mig länken till den HÄR bloggen. En Cocker vid namn Higgins som fick Addison på gamla dar.. Mycket intressant för mig att läsa. Så vet ni flera intressanta länkar eller bloggar skicka dem gärna till mig. Nu gäller det att skaffa sig information.

Fina Älskade Astrid

Idag ringde jag igen till Falun för att få en tid till Astrid som inte mår bra. Vi fick komma in nästan omgående så jag hann inte äta frukost och Astrid ville inte ha någon. Väl där fick vi komma in rätt fort och veterinären klämde och kände på henne för att se om hon skulle reagera på någon smärta. Vilket hon inte gjorde. Vi bestämde att de skulle ta mer blodprov och kolla elektrolyter och natrium och kalium. Även fästingprover skulle tas. Jag sa också till veterinären att det här inte fungerade att nått var fel och att hon skulle tyna bort om de inte kom på vad det var för fel. Att det inte kommer att försvinna av sig själv. Jag tror att hon förstod allvaret. Sedan diskuterade vi om hon skulle vara kvar för mera provtagningar och jag påpekade att hon hade haft ett rött fält på bröstkorgen när hon kom därifrån senast. Då framkommer det fast jag har ring och frågat vad som har hänt att när hon låg inne senast så kissade hon i buren. Och har antagligen legat i det och därför blev hon irriterad på bröstkorgen. Kul att ingen kunde säga det när jag ringde. Beslutade att hon skulle följa med hem i väntan på provsvaren som skulle komma i morgon. När vi sitter i väntrummet och väntar på direktregleringen så kommer sköterskan igen och vill ha mera blod för att det inte räckte det som hon hade tagit. Helt ok som vi var kvar och det var lite svårt att få ut de sista dropparna första gången. Sedan sitter vi i väntrummet igen och då kommer veterinären och säger att hon har fått några provsvar. Provsvaren visade på förhöjt kaliumvärde och sänkt natriumvärde. De här två värdena visade på att hon kunde ha sjukdomen Addison. Hunden kan även ha blodbrist men det maskeras ibland av att hunden är uttorkad. Även levervärdena kan stiga. Nått som Astrid har haft båda två. För att de skulle kunna säga säkert att hon har Addison behövde de göra en ACTH- stimulering. ACTH är ett hormon som stimulerar binjuren. Veterinärerna utgår från ett så kallat 0 prov där de vet hur mycket kortison hunden normalt har i blodet och sedan injicerar man ACTH i blodet. Efter ca 1,5 timme tas ett till blodprov och skillnaden i kortisonhalt mellan de båda proverna mäts. Hos en frisk hund ska kortisonhalten i blodet stiga inom 1,5 timmar medan det hos en hund med Addison fortfarande är sjukligt låga nivåer efter samma tid. Hunden får då brist på kortison och mineraler som behövs i kroppen för att olika processer ska fungera normalt. Brist på mineralkortikoider gör att kroppen får svårt att göra sig av med kalium och svårt att behålla natrium. Höga halter kalium påverkar hjärtat och orsakar långsam puls samt kan ge livshotande rytmrubbningar medan brist på natrium leder till att kroppen får svårt att behålla vätska och den drabbade individen blir uttorkad. Resultatet blir en svag och trött individ med oregelbunden puls och lågt blodtryck med risk för svimningsanfall och total kollaps, så kallad Addisonkris. Bristen på kortison leder till avmagring, kräkningar, blodig avföring, trötthet och lågt blodsocker. Ja några av de här symptomen har ju Astrid plus att hon är stel i kroppen och har skackningar. När veterinären ringde tillbaka efter några timmar så hade Astrid svarat positiv på ACTH- stimuleringen och visade att hon har Addisons sjukdom. Jag är jätteglad att de har hittat nått men samtidigt är jag lite ledsen att det är just Addisons sjukdom. Sjukdomen medicineras med kortison och mineralkortikoider och att blodprov måste tas med jämna mellanrum för att se att nivån på kalium och natrium ligger bra. Jag blev lättad och veterinären verkade minst lika lättad över att de hade hittat nått ;) 

Dax för lite uppdatering

Ja som ni märker har jag inte så stor lust att skriva i bloggen. Det känns lite tungt om jag ska vara ärlig och det händer ju inte så mycket mer än att det går sakta framåt för Astrid.

I fredags var vi igen till Falu djursjukhus för att göra ett ultraljud på livmodern. Hon hade börjat dricka mera vatten och kissar väldigt mycket. Livmodern så helt normal ut och allting annat i buken också. Hon passade på och kollade av det mesta. Det enda hon kunde se var att gallblåsans vägg var lite tjock. Hon hade ingen urinvägsinfektion utan kisset var bara utspätt så det syndes att hon drack mycket vatten. Vi åkte hem igen och det kändes rätt skönt eller det hade ju varit skönt också om de hade hittat nått fel. Enda felet man har hittat är att hon har gått ner 2 kg på en vecka. Inte alls bra i mina ögon och inte i veterinärens heller. Hon har inte velat äta nått jag har bjudit henne på. Men så i torsdags så frågade sambon om Andapsinet hade någon biverkning. Medicinen som hon har ätit mot magen. När jag läste på innehållsförteckningen så stod det att illamående var en vanlig biverkning så den slutade vi med på en gång. Kan ju inte ge henne nått som hon kanske mår illa av.

I lördags hade jag fixat lite färskfoder till henne och trodde att hon skulle hugga in med hull och hår men jag hade fel. Men senare på fm så åt hon upp det och även lunchen och kvällsmaten. Idag har hon också ätit sin mat. MEN idag har andra problem uppkommit. Hon är halt och antagligen efter att jag trampade henne på foten med skon för någon dag sedan. Sedan hade hon även svårt att bajsa idag......suck så hon är även hård i magen :( Men så kom jag på att jag har parafinolja hemma så det har hon nu fått. Så i morgon hoppas jag att det går bättre. Vet inte vad jag ska tro om det är en förstoppning. Sitter det då nått i tarmen eller är det bara för att hon har mest legat still och inte rört sig så mycket. Ja blir det så så får jag tänka till ordentligt.

Som ni märker så är det ingen dans på rosor att vara kamelmamma för tillfället. Jo hon spänner sig också fortfarande så hon skakar. Det har blivit mindre men det är fortfarande kvar och verkar vara värre på kvällar och nätter. Så det är allt lite synd om lillkamelen för tillfället.

Jag hoppas att jag inte skriver för osamanhängade men jag orkar inte riktigt kolla vad jag skriver. Men jag tror att ni fattar läget ändå :)