Igår var det 1 år sedan Maya fick somna in. Jag gråter fortfarande när jag tänker på henne och jag känner också en stor frustration mot att hon inte finns kvar här. Saknar att lukta på hennes tassar som luktade pop corn, att ligga sked med henne på nätterna och framför allt så saknar jag min själsfrände. Maya är den där hunden som har etsats sig fast i hjärtat och som har varit någonting speciellt. Så snäll, lugn och arbetsvillig. Jag saknar dig och jag hoppas att du har det bra där uppe i himlen tillsammans med dina kära.
Maya gillade att mysa
Att ligga under täcket med hela kroppen var en favorit men nosen var tvungen att sticka fram så hon fick frisk luft
Att vara på gården var en favorit så länge det inte var några flugor där. Hon verkligen hade flugor och det var mycket värre sista året hon levde
Maya och hennes mamma Anka som inte heller finns med oss. På bilden är de nog 2 och fyra år och Maya är den till vänster. När vi bodde i lägenhet brukade jag släppa dem i en hockeyrink några dagar i veckan.
Att skälla var en favoit och det gjorde hon gärna när hon busade
Här är Maya rädd för att hon har hört en smäll. Hon var väldigt skotträdd och hon fick då sällskap av Anka till vänster och katten Mulis framför ytterdörren. För där var det tryggt.
Att ha huvudet på kudden var också en favorit och då sov man bäst
Maya gravid och det var precis innan hon åkte till sin uppfödare för att installera sig innan valparna
Maya tillsammans med sina 8 små valpar och Astrid ligger där också och har det bra.
Mayas första utställning i championklass.
Maya var nog här 1½ år gammal ungefär och ute på landet där vi ofta var förut
Att hålla på med godisbollen var jätteroligt och hon var väldigt duktig på det. Hade tassen på bollen och rullade runt den tills godisen kom ut.
Den fina öronen som var hennes kännetäcken. De stod alltid ut åt sidan som en siameskatt.
8 kommentarer:
Vilka fina minnen du har! Förstår att du saknar henne. Tvättproceduren gör Sid varje morgon också. Ser precis lika tokigt ut, fastän han bara är en tummetott i jämförelse ;-)
Det är verkligen hemskt att bli av med älskade hundar, men ett så fint hundliv hon verkar ha levt och så många bilder som visar det du har kvar att titta på :) Tänk så skönt det hade kunnat vara om man bara fick ha kvar dem liiiite längre.. Älskade fyrbeningar...
Det var vekligen en fin bildkavalkad du satt ihop till den här ledsamma årsdagen. Även vi som följt din blogg länge har ju minnen av Maya och kommer ihåg vilken jobbig tid du hade för ett år sen. Kram!
Du är en duktig fotograf. De är ju så vackra, och här se man vilken fin hand du har med faraohundar. Men att lämna bort och förlora när de har levt med familjen så länge måste är svårt, det går inte att beskriva, vi hade Bubben som blev 8 år.
usch vad det gör ont i hjärtat att läsa. Men säger som de ovan: vad fina minnen du har och vilka härliga år ni har haft tillsammans <3
Vilka härliga bilder och minnen du har jag förstår att sagnaden är stor <3
Många härliga, underbara minnen........tårarna rinner när jag läser om din fina, vackra Maya.
Frågar mig ibland hur man kan leva utan dom. Det gör så otroligt ont.
Tack för att du delar med dig av dina fina minnen.
Kram
Ps. Joo, Skorpan har svalt något alldeles för stort)
UNder bara bilder, på en underbar hund <3
Skicka en kommentar