lördag 16 maj 2009

Årets första spårning

Idag tog jag med mig hundarna ut i skogen för att lägga ett litet spår. Som jag inte hade tinat varken köttbullar eller korv så fick bara Astrid ett spår lagt till sig. Men imorgon ska även Maya och Anka få ett korvspår var som vi då ska spåra med Cattis och Ronia.

Jag la som vanligt ett för kort spår men jag tänkte att det gör ingenting som vi inte har spårat nått iår. Det skulle bli intressant och se vad lillstumpan skulle hitta på. Spåret fick ligga i ca 20 minuter och jag la ut fyra pinnar. Under den tiden som spåret fick ligga till sig så tog vi en liten tripp i skogen jag och alla hundarna. När vi sedan närmade oss bilen igen så såg jag att det var ett par med hund ute i våran spårskog och de gick nästan i vårat spår. Tänkte nästan skrika till dem att inte gå i vårat spår men så tänkte jag att det ska bli spännande och se om Astrid tar mitt spår eller blir så störd att hon inte kan spåra.

När vi sedan gav oss till spåret så släppte jag bara på Astrid och hon tog spåret direkt och började knalla på. Hon hittade första pinnen utan problem och tog upp den med munnen och jonglerade runt den på sitt speciella Astrid vis. Massor med beröm godis och påsläpp igen. Andra pinnen utan problem och sedan lite gruff på paret i skogen som hon inte tyckte alls skulle vara där. Tredje pinnen inga problem. Sedan blev det den fjärde pinnen. Astrid ville gå åt ett hål och jag tyckte hon skulle gå åt ett annat. Astrid sprang varje gång åt samma håll och jag ropade in henne för jag tänkte att pinnen låg mer till vänster. Sen började jag kolla på marken. Stackars Astrid hon hade bara missat pinnen som jag trodde låg längre upp. Annars hade hon spårat helt perfekt rätt väg. Jag bannade mig själv och lovade att jag aldrig mer ska störa min spårande hund. Bara ha lite mer koll på marken var pinnen är. Hon hittade den sista pinnen tillslut men var nog besviken på sin matte som inte trodde att hon gick rätt. Hon såg faktiskt ut så som varför ska jag gå tillbaka när jag går helt rätt.

Så jag är jätteimpad av Astrid men inte av mig själv. Nästa gång imorgon ska jag lite på min hund och följa med henne dit hon vill gå. Hon hittade 4 spårpinnar fast vi hade sällskap i skogen av ett par med hund som hon tyckte kunde försvinna lång lång bort. Vad fan gjorde de i skogen sa hon gång på gång mellan pinnarna. Tycker att det var starkt av henne att spåra fast hon var lite förbannad. Hon vet med andra ord vad hon ska göra. Jag måste lita på hunden med andra ord. Jag hoppas att jag kan hålla det här imorgon.

2 kommentarer:

Norbergarna sa...

Alltså vaddå pinnar?

Sofie sa...

pinnarna man lägger i spåret ;) vi får åka ut och spåra hör jag.