Att ställa krav

Jag brukar läsa Fredrik Steens blogg brukar ni. Ibland tycker jag att han skriver riktigt bra saker som det HÄR inlägget där han tar upp vilka krav som man ska ställa på hunden och på vilket sätt. Jag måste säga att jag håller med honom här till 100 % men sedan så lirkar även jag med godis ibland i ställer för att kanske ha en riktig dispyt och bli irriterad. Som när jag klipper klorna på odjuret så gillar hon inte det utan vill smaka både på mig och klotången ibland. Men med ett tuggben som hon får tugga på så går det väldigt lätt och enkelt istället för att vi ska bli osams. Men hon får ändå finna sig i behandlingen och vi ger inte upp som vi kanske hade gjort innan och gjort situationen värre. Samtidigt så går det lättare och fortare varje gång. Lilla odjuret har nämligen lite humör om det inte riktigt passar och om jag kan förhindra att hon blir irriterad fast hon inte gillar behandlingen så gör jag det. Det är ju lättare både för henne och för mig. Det går även lättare och fortare för varje gång. Med Xena är det en annan sak hon behöver förbättra självförtroendet som hon gärna vill fly när det blir lite jobbigt. Här är det bara att stå ut med situationen och klippa sina klor utan hjälpmedel. Nu kan jag klippa klorna utan att ha henne i ett fast grepp och vi kan leka efteråt. Innan så gick inte det utan hon vill bara fly iväg så fort vi var färdiga. Hon tycker inte att det är kul men samtidigt så står hon still och står ut utan att jag håller i henne idag. 

När jag tänker efter så tror jag att jag hanterar mina hundar mycket i vardagen utan att jag tänker på det. Jag tar bort skräp i ögonen flera gånger varje dag, kollar tänderna, tittar dem även i munnen, tar i från dem saker som ben om vi i stället ska gå ut, de får tillbaka dem när vi kommer in igen, torkar nästan jämt tassarna tycker jag efter promenaderna, kollar och pillar i öronen, hanterar dem på olika sätt som att rulla runt dem och flytta på dem om de sover eller ligger och tar upp hela sängen. De får fortfarande ligga kvar men jag flyttar på dem så att de får plats. Jag brukar inte ha  några problem hos veterinären även om de inte gillar att vara där. Astrid står själv på bordet när hon tar blodprov utan att jag knappt håller i henne fast hon hatar det men hon liter på mig för jag är ju där. Det är mycket viktigt att hunden litar på oss som människor och känner att vi är där för dem. Sedan finns det så klart hundar som är väldigt rädda hos veterinären och behöver lugnande hur mycket de än litar på sina ägare. Men jag tror även att många av hundarna som får lugnade hos veterinären saknar hanteringsträning i sin vardag och att hanteringen kommer hos veterinären. Det är någonting som man lätt glömmer bort.