tisdag 6 mars 2012

Såret rivdes upp igen

Idag kändes det bra. Jag gick till praktiken med Mayas sele i säkert förvar i min väska. Hon har fått följa med mig till skolan. Det har känts bra. Jag har känt en närhet till henne och jag har känt mig tillfreds med mitt beslut. Jag har känt att jag har gjort rätt.

Men så kom jag hem och det låg ett brev från Falu djursjukhus på köksbordet. I brevet låg Mayas intyg för livförsäkringen som ska skickas till försäkringsbolaget. Jag hade hoppats att de skulle faxa det till försäkringsbolaget men nu ligger det här hemma hos mig.

Jag blir ledsen bara jag tänker på det. Jag skulle inte ha läst det men jag var tvungen att göra det. Det står inget speciellt mer än hennes sjukdomsförlopp. Det är inget konstigt med det men det står avlivad några gånger. Det ordet har idag gjort mig väldigt upprörd. Är väl heller inget konstigt men det är ett hårt ord i mina ögon just nu. Det ordet gör mig ledsen. Det ordet känns som nått fult. Mina tårar rinner och jag skulle nu bara vilja krama henne en gång till.

Maya jag saknar dig och jag hoppas att du kommer att vaka över mig och din familj som är kvar i livet. Vi saknar dig så allihopa. Nu vet jag att det var du som höll ordning i din familj. För din familj är lite förvirrad just nu över vem som får göra vad och vem som får göra vad först.

5 kommentarer:

Quila o Ronja sa...

Åh, vad jag känner med dig.........Kramar till dig

Sanna - en svart ko ger också vit mjölk sa...

Det är fruktansvärt att ta besluten , och inte känns det speciellt mycket bättre efteråt. Kämpa på!

/Sanna

Hanna aka Lilla My sa...

Kramar i massor <3

Sanna - en svart ko ger också vit mjölk sa...

Ja, det blev ett bloggbyte där helt enkelt! :)

Ja, kor är fina djur :) Hoppas på att kunna köpa min egen gård snart så jag får chans att köpa min egna hund istället för att tråna på andras bloggar :)

/Sanna

Britt Marie o Rudi sa...

Det kommer att gå upp och ner och fram och tillbaka med känslorna länge än. Kram till dig!