söndag 11 mars 2012

En vecka har gått

Nu i kväll tänder vi ett ljus för dig Maysan. Jag hoppas att du har det bra uppe bland änglarna. Jag hoppas att du har fått träffa din bror, din pappa och framför allt dina barn som har fått lämna jordelivet för tidigt.Det är nu en vecka sedan du lämnade mig och de andra i familjen. Jag har känt en lättnad för att du nu har det bra. Att du inte behöver kämpa med din sjukdom längre och att du nu kan skälla och springa utan problem. För det var det som var ditt liv och det du älskade att göra. Men jag känner en stor sorg för att du inte finns bland oss längre. Jag tror att Astrid saknar dig mycket och att du var hennes trygga punkt i tillvaron. Hennes tillvaro är lite upp och ner för tillfället när du nu är borta. Hon fann nog mycket trygghet i dig som nu är borta. Men jag är säker på att hon kommer att hitta den igen men att det kommer att ta lite tid. Maysan du  har ju alltid funnits här för henne så vaka lite extra över henne. Hon behöver det din lilla dotter. 

I morgon åker jag för att hämta hem din aska och du ska få en fin plats i vårat glasskåp.  Då blir vi samlade igen och det känns bra. Sorgen är så stor men du har det bra nu och det är det bästa. Saknar dig och din långa härliga nos <3 och att ha dig liggandes sked under täcket på nätterna. Även om jag fick krama rumpan. Ditt härliga pratande när jag kom hem och din snabba hårda svans. Härliga minnen har jag från dig. mycket hyss och roliga saker har du  hittat på under din tid med dig.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Så fint du skriver om Maysan <3 Kramar från din mamma

Jasmine sa...

Beklagar djupt din sorg...
Vet precis hur det känns...
Men, än en gång, man måste se till deras bästa och att de inte lider.
Tack för ditt inlägg på min blogg.
Du har riktigt fina Faraohundar! Inte så vanliga, men oerhört vackra! Säkert ganska "egna" också, då de är ganska nära urhundarna... Eller?

Britt Marie o Rudi sa...

Du kan verkligen uttrycka din sorg men även din glädje över att få haft Maysan hos dig i många år! Kram!


Jag vet inget om rallykamelens placering,tyvär.

Jasmine sa...

Hej igen, Sofie!
Sant. Hundarnas hälsa MÅSTE gå före allt annat!

Jag vet inte jättemycket om Faraohundarna, men har förstått att de är lite "egna". Ungefär som katter.
Tibbar (som min egen) är ju också ganska "egna". Tror minsann ibland att de är blandras med åsnor! =)
Du kan lära dem precis ALLT (de är lika lättlärda som alla andra hundar), men bara om/när det passar dem och om belöningen är stor nog för att vilja anstränga sig. =)
Har själv alltid tidigare varit främst en kattmänniska och det är väl kanske just därför jag idag gillar Tibbisarna... Men som sagt, de saker som är de mest charmerande med dem är också de saker som man sliter sitt hår för ibland... =)
/J

Christina Klosterberg sa...

Det är så vackert att läsa trots den enorma sorgen du beskriver.

Cajsa och Ozzy sa...

åh Sofie, får tårar i ögonen när jag läser! Lilla Maysan!!<3 Men hon har de bra nu och hon håller koll på er, det vet jag!=)

Quila o Ronja sa...

Så fint du skriver, om en kär vän. Saknaden är så stor.
Kram

Ann-Margret o Vinja sa...

Du skriver så vackert om din kära fina Maya.

Kram

Annakarin Wahlgren sa...

Så vacker bild... <3 Lilla vackra HimlaMaya...