Ja det var det som mötte mig idag när jag kom hem från praktiken. Jag märkte direkt att det inte var som vanligt så fort jag klev ur bilen. Ingen Xena som kollade i fönstret och ingen Astrid som skällde som en galning. Hon skällde men inte alls som vanligt. Öppnade dörren och kamelerna sprant ut och jag såg direkt en plastbit i vardagsrummet. Tänkte lite slött för mig själv att vad har hon nu hittat på.
Kommer in i vardagsrummet och möts av en kaskad papper och plast i soffan och bland kuddarna ligger toaborsten så prydligt. Lite längre bort ligger hållaren till toaborsten också i soffan så klart. Från toaletten var det lite vattenstänk ut i vardagsrummet.
Jag är inte kräsmagad direkt, man blir ju van som matte av det ena och det andra men vid toaborsten går min gräns för vad jag tycker är trevligt. Så i stället för att gå en mil tillsammans med Anna och hennes hundar så fick jag städa huset. Inget dåligt som inte har något gott med sig. Men jag hade helst promenerat med mina vänner och det tror jag även kamelerna hade gjort. När jag städade så stod de ute på gården och kom inte in, ska vi gissa på att de visste att jag var irriterad.
När jag äntligen var färdig med damsugning, sanering av soffa och tvätt av golv så var klockan rätt mycket. Då var det dax för vår promenad och det är aldrig kul att gå promenad med en hund som är hungrig. Xena försökte typ äta gräs hela tiden och hon gör så när hon är hungrig. Sedan spydde hon så klart också och hade något grässtrå som satt fast i halsen hela vägen hem.
Nu är de i alla fall mätta och belåtna och jag ska väl vara nöjd att det var toarullen och toaborsten som hon mumsade på och inte fjärrkontrollerna, något från datarummet eller hårblåsen.
I morgon hoppas jag att återfallet på att mumsa saker är borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar