torsdag 15 maj 2014

Nu kanske det lossnar lite

Skam den som ger sig. Om det är något som jag har lärt mig så gäller det att göra saker om och om igen för att det ska släppa eller för att man ska hitta problemet. Så idag åkte vi till skogen igen för att spåra.

Astrid fick inte ett helt rakt spår men jag märkte tydligt ut var jag hade lagt sakerna med plastband som jag fäste upp på träden. Jag markerade även upp var jag hade svängt för att ha koll på det. Xena fick ett rakt spår i stället och även här märkte jag tydligt upp vägen. 

Bestämde mig också bara för att låta spåren ligga i 30 minuter som det var väldigt torrt i marken och mycket mossa. Det blåste även lite så jag misstänkte även att spåret skulle flytta sig lite. 

Idag gjorde jag även en helt ny sak innan vi skulle börja gå spåret. Jag gick med kamelerna i halsband och koppel till påsläpps punkten och sedan satta jag på linan och markerade tydligt var de skulle nosa och släppte på dem. Jag släppte heller inte på så mycket lina idag utan la mycket vikt på att berömma när de var på rätt spår.

Astrid fick inte rusa på som hon brukar och det var bra. Märkte tydligt att hon blev mer fokuserad och lugnare. En gång var hon på väg åt helt fel håll men jag tror att spåret hade flyttat sig med vinden. Jag stannade bara och väntade och sedan var hon tillbaka på rätt köl igen. Hittade sin pinne och två mjuka saker och markerade dem väl genom att ta upp dem. En mycket bra spårning.

Även Xena fick till en väldigt bra spårning och bara en gång luktade hon på något helt annat men slutade direkt jag petade till henne i rumpan och tog upp spåret igen.  Xena hittade två pinnar och en mjuk sak. Hon markerar lite dåligt så det får vi träna på. Hon vill helst fortsätta spåra och inte ta saken har jag märkt. 

Men stor förbättring mot förra gången och vi var alla nöjda när vi vände hemåt igen.  Mycket stolt över mina tjejer som tydligt visar att de tycker att det är roligt i skogen

Astrid i skogen med sina spårsaker som hon fick spåra idag

1 kommentar:

Anonym sa...

Åh, vad sugen jag blev på att ge mig ut i skogen och spåra. Det var länge sen sist nu. Det där med att bara vilja spåra vidare känner jag igen. Har fått träna mycket på att få taxarna att kunna stanna, samarbeta och över huvud taget hålla sig lugna. Men träning ger färdighet. :-)