Vilken dag det blev och inte allt i ett bra tecken

Dagen började bra med att nästan komma i tid till vår första officiella utställning som var i Enköpings ridhus. Vi han träna innan domaren kom till ringen och allt kändes väldigt bra. Hon sprang och hon försökte inte bita av mig armen och det gick även att ställa upp henne. Efter det tog vi en skön lugn morgon promenad i området där vi helt plötsligt gick på en stenlagd gata. Gatan sträckte sig fram till en stor grind som visade sig tillhöra ett militärttränings område de är de sköt med skarp ammunition. Bredvid grinden fanns en plan med olika träningsredskap som en boot camp. 

Väl inne på utställningsområdet igen så var Xena mycket mer social med människor än vad hon brukar vara. De fick ge henne godis och hon la inte benen på ryggen och försökte springa bort. Väldigt nöjd med hennes beteende måste jag säga. Innan vi väntade på vår chans att gå in i ringen så kändes allt jättebra men så fort vi kom in i ringen så började mina ben att skaka så det är nog matten som behöver träna mest snart. Xena snurrade upp sig lite mellan varven och tyckte att det var läskigt och så fokuserade hon igen på uppgiften. Domaren och ja hade nog inte samma syn om Xena och det måste man inte heller ha men hon var nog inte hans typ helt enkelt fast jag tycker att alla borde tycka det hahaha. Men jag gråter faktiskt inte över det men det jag är klart jag hade velat ha ett Exl och inte ett Very Good men saker kan bara bli bättre i framtiden och det är bara att kämpa på och träna och tävla på så kommer det till slut att släppa och då kommer hon att briljera. Det var vissa saker som gick bättre idag än de har gjort även om det inte var perfekt. Vi har inte stävat efter att vara perfekta utan vi tar det i vår takt och ser med glädje på de små sakerna som blir bättre och bättre. Om ni hade sett henne på vår första inoff i januari och idag så hade ni förstått vad jag menar. Nu ligger hon inte pannkaka i ringen eller hysteriskt försöker att ta sig ut därifrån. Så om man jämnför med det så var vi fasiken nästan perfekta idag ;)

Fick även gosa lite med små faraohundsvalpar idag och de var mycket gulliga. Lilla Chanel var nog min favorit faktiskt. Det första hon gjorde var att kliva upp i famnen och lägga huvudet mot min axel. 

Så efter en bra dag så vände vi hemåt och jag tänkte att jag äter när jag kommer hem och uppsöker även toaletten när jag kommer hem MEN vi kom aldrig hem eller inte hem i tid. 3,5 mil innan vi var hemma så rycker bilen till och motorlampan börjar att lysa och även ecp lampan. Bilen går inte längre att gasa och till slut stannar den. Som tur är han vi komma till en avfart och blev inte stående på kanten på den enfiliga vägen mellan räcket och diket. Det var i alla fall tur. Ringde upp sambon som jag hade pratat med typ 7 minuter tidigare och han säger har du krockat nu. Jag svarar att bilen har dött han svarar nu skämtar du och jag svarar nej det gör jag inte. Lite tyst i luren och sambon kommer och hämtar mig. Innan vi lägger på så beklagar jag mig över hur hungrig och kissnödig jag är. När han kommer så har han gjort en stor macka åt mig och har med sig ett glas juice. Vilken jävla bra sambo jag har. Jag kunde även kuta över riksvägen för att kissa när han kom som jag inte ville lämna hundarna i bilen där den stod. Mackan och kissen i skogen var nog det bästa idag tror jag. 

Sambon konstaterade att kamremmen har gått av och vi fick bogsera oss hem. Så nu står bilen här på gården och vi vet inte hur stor skadan är. Vilken vecka det har varit med konstaterad varficka under Astrids tand och nu det här. Känns som två väldigt billiga saker att åtgärda.

Men jag är väldigt glad över min macka idag. Det är kärlek och över att jag har så fina kameler som aldrig klagar vad vi än är ute på :) Sedan så har vi även debuterat officiellt och vi dog inte. Nu kan det bara bli bättre