Rehabträning

Tyson går som sagt på rehabträning och nu har vi hemuppgifter under en månad för att se om han blir bättre och starkare. Jag tycker väl inte riktigt att det känns så tyvärr och jag vet inte riktigt varför men känslan i magen är inte så bra.

Bland annat så har han börjat släpa framtassarna så man ser att gruset far iväg när han går. På grund av det så vågar jag inte heller gå några länge promenader. Sedan känns han vinglig i bakdelen. Nu när Xena löper så försöker hon uppvakta honom hemma och om hon gör lite buffliga saker så ser man att han har svårt med balansen. Han har även svårt att hålla balansen om han kommer fort över parketgolvet i en sväng då ser man att kontakten och kraften med bakdelen inte alls är som den ska.

Men i morse har vi gjort några övningar och det är riktigt kul tycker jag. Tror inte att Tyson heller misstycker och Xena hon lägger sig ibland på madrassen för att visa att hon också vill. Övningarna som Tyson gör får Xena också göra och det är även bra för mig för jag ser verkligen vad vi har att sträva efter då Xena har allt det som Tyson behöver. Hon tycker också att visa övningar är svåra men man känner riktigt hur kraftfull och stabil hon är i kroppen.

Övningarna vi har gjort idag har vi gjort på en madrassbit. Tyson är så stor och madrassbiten lite för liten så man får vara noga med att han står bra på biten.

• Står på madrassen med bakbenen på rätt plats under sig och putta bakdelen till höger och vänster så han får hålla balansen.
• Står på madrassen och böja halsen till höger och vänster i olika riktningar. Den här övningen tycker Tyson är svår men nu kan han stå still utan att flytta nått ben när vi gör övningen.
• Lyfta ett framben och att han själv håller det uppe under tex 1 minur

Vad hände 2018

Det här året blev inte alls som det var tänkt och det har nog mest bjudit på tråkigheter

Vi skulle ha tävlat en hel del freestyle men min egen prestationsångest gjorde att det inte blev så. Jag kände mig värdelös som hundtränare och hunden tyckte att jag var värdelös som hundtränare. Vi blev osams och mycket av träningsglädjen försvann i freestylen. Nått som vi nu försöker hitta tillbaka till på grund av att det är en himla rolig sport. Vi tar det lugnt och försöker hitta tillbaka till varandra och tränar bara när det känns kul eller när de själva visar att de vill träna nått.

Vi tävlade istället i rally och Xena debuterade i mästarklass och det tyckte både jag och Xena var skitkul. Inga höjdarpoäng men vi hade kul och vi kämpade på tillsammans och kunde kramas och skratta tillsammans efteråt. Roligt tävlingsår i rally och nästa år ska vi försöka bättra på poängen. Tyson debuterade i fortsättningsklass och var suverän. Vilken kille, så synd bara att matten glömde bort två skyltar för annars hade han stoltserat med två godkända resultat nu i stället för ett  godkänt resultat. Tyvärr blev det vara två starter för Tyson i fortsättningsklass då han sedan blev dålig och inte har tränat nått sedan i slutat på augusti. Men han var i toppform när han blev dåligt så det är en stor sorg för mig att han är dålig då vi var på väg mot nått magiskt.

En varsin start fick vi också till i startklass där båda kom över 100 poäng men inte godkända. Men det var roligt då båda gjorde sitt bästa. Synd bara att domaren tyckte att Tyson var olydig bara för att han inte gick som ett ljus mellan momenten. Men hellre en glad och busig hund än en robot i den här grenen som inte riktigt är deras bästa gren.

Tyson är fortfarande dålig och det känns inte alls bra i magen. Han blir lite bättre för att sedan bli sämre igen. Han har börjat släpa tassarna lite och kanske har han alltid gjort det lite gran. Han har en stel gång  ibland och man ser att det ibland är jobbigt att resa sig upp då han gör det sakta och det er ut som att han tänker efter. Han skriker till ibland när nått gör ont men inte alls lika ofta som tidigare. Idag gick han cavaletti på låg höjd och slog nog i med alla fötterna när han gick över. Väldigt svag i sidoförflyttningar. Xena boxade på honom idag då hon löper och tycker att han kan göra sin plikt och man såg då hur han gungade till för att han tappade balansen när hon kom från sidan. Ibland när han får bråttom över golvet så ser man också att han tappar fotfästet och kommer framåt fast det ser ut som att han ramlar. Jag det är mycket synd om honom och humöret är inte heller på topp när vi är ute och går. Skäller på det mesta han ser. Efter nyår så ska jag ta kontakt med ortopeden för att boka in en tid då jag vill ha en CT röntgen för att veta om det är ett diskbråk han har eller om det kan vara en tumör som klämmer någonstans. Jag känner mig inte så hoppfull om vi säger så.

Den största sorgen det här året är att Astrid inte längre finns med oss. Denna fina, dryga men fantastiska hund finns inte längre att krama och hon behöver inte längre kämpa för en kämpe har hon varit hela livet. Astrid var en hund som älskade livet och hon visade det genom att skälla och skälla och skälla lite mer. Nått som inte alltid var så uppskattat av oss andra i familjen. Men när man kom hem på lunchrasten eller efter när som helst så var hon bara intresserad av att skälla och hälsa på oss. Att springa och skälla på grannens hund fanns inte i hennes värld då hon bara villa knuffas, skälla och kramas. Hon gillade inte när vi åkte bort och skällde ut alla som skulle komma och släppa ut dem på gården efter noter. Hon slutade heller när hon kom ut och hundvakterna sa alltid att de har fått sin dagliga dos skäll. Men Astrid var gudasnäll det fanns inget ont i den hunden och hon kunde umgås med alla utan att bli förbannad eller arg. Jag är lättad över att hon slapp den här varma sommaren då hon fick gå vidare innan det blev så varmt för jag tror inte att hon hade fixat den men jag är ledsen för att jag aldrig mer får kramas med denna underbara individ. Saknar henne så men jag är säker på att hon var redo att gå vidare den där dagen då hon var väldigt dålig. Men det var hemskt att få ringa runt och fråga om någon kunde ta henne då det kändes akut men ingen hade tid. Men en veterinärklinik lät mig komma efter de hade slutat och det berodde nog en hel del på att jag grät i telefonen när jag ringde. Men jag är evigt tacksam och jag går dit med mina hundar om det inte är nått allvarligt som kräver specialistvård.

Nu hoppas vi att nästa år blir ett bättre år och att vi hittar vad som felas Tyson, låt han kunna bli frisk vår lilla kille. Skulle kunna bli religiös om det skulle hjälpa honom. Nej nu kavlar vi upp ärmarna och lämnar det här mindre bra året bakom oss.

Rehabmöte

Idag har vi besökt Falu djursjukhus och deras rehabavdelning och fått träffa vår fysioteraput. 

Tyson själv tyckte det var ett märkligt ställe att vara på och gick runt och nosade på det mesta. Fysioteraputen fick reda på hans bekymmer och ville sedan se honom under gång utomhus i olika tempon. Tyson tyckte hela proceduren var märklig, vadå gå fram och tillbaka. Sedan tillbaka in för att få sig en kroppslig genomgång. Ännu märkligare då det klämdes och kändes och Tyson fick även ligga på sidan på golvet för att kolla upp hans reflexer. 

Kände mig skeptisk där när han skulle läggas på sidan men med lite godis att äta så gick det finemang och jag måste säga vilken otroligt fin kille jag har. Står blixtstilla och låter sig hanteras på så många olika sätt utan att knappt röra en min. Tror faktiskt fysiotetaputen var imponerad

Domen ja den blev så här. För mycket rörlighet i vänster framben, skiljer 1 centimeter i muskelmassa på bakbenen. Nedsatt rörlighet i halsen till höger, teraputen tycker att problemet sitter i vänster bakben. Samt att han är spänd från nacken till svansen på olika ställen. 

Vi har nu fått hemläxa till nästa vecka. Träna på rörligheten i halsen, massage för att lossa på skinnet och att träna honom att inte stå så bredbent.  Vi ska även öka på promenaderna då hon tror det blir bra gör honom. 

Så nästa vecka blir det watertreadmil och akupunktur,  undra vad han kommer att tycka om akupunkturen. 

Valpsug i magen

Känner mig otroligt sugen på en valp, min sambo har inte alls samma känsla i magen :) Jag kan verkligen inte först varför han inte har det. Kanske är det bra att ha en sådan person i livet som kan gå in och vara hjärnan när min hjärna helt är i samspel med hjärtat hahaha. Så jag sitter på instagram och facebook och även blocket och tittar på valpar. Skickar fina valpbilder till sambon men han har inte kapitulerat än. Han brukar säga coola, söta och jag sådant som valparna är. Idag försökte jag med att jag borde ha en hund som klarar av vintern men han tyckte då att jag skulle skaffa mig en mammut. 

Kan inte ens bli upprörd för jag är inte direkt hundlös. Men jag fortsätter och titta på valpar och drömma lite. Jag har lixom bestämt mig för att nästa hund ska jag hämta vid 8 veckors ålder då jag aldrig har testat det. Känns spännande trotts att jag inte ska ha någon nu. 

Tur jag har bästa myrsloken och giraffen som muntrar upp mig och är så underbart härliga. 

Kursdax

Då jag och Xena har kört fast i vårt freestyleprogram så har vi nu anmält oss till en freestylekurs som börjar nästa vår och 6 månader framåt. Jag har under det här året provat onlinekurser och det är inte så lätt att gå onlinekurser och jag saknar att gå kurs och träffa instruktören och andra kursare. Så nu ska vi träffas en dag i månaden och det kommer att bli så kul. Kan även ta med mig sambon och husvagnen så får vi även lite semester 😁

Målet är att under kursen bygga ett bra klass 3 program. Ser så fram emot detta väldigt mycket. 

Livet går vidare

Nu har det gått 5 månader sedan Astrid lämnade oss och livet går vidare. Med Adtrids bortgång så har även alla kamelerna Anka, Maya och Astrid försvunnit. Xena har aldrig känts som en kamel och Tyson är en giraff så nu känns vårt varumärke Sofie och kamelerna så fel. Jag vet inte varför men det känns fel och det känns himla tråkigt. Många tankar hur man ska göra med vårt varumärke och en har gett förslaget savannen i stället och det känns på nått sått bra i munnen. Får fundera lite till och se hur jag gör.

Annars känns det rätt bra och vi börjar vänja oss med att familjen har blivit märkbart mindre. 

Det var dags att säga farväl.....

Den 14 Juni fick jag ta det jobbiga beslutet att låta min älskade Astrid somna in. Ett tungt beslut men hennes kropp sa nu att det var dags. Jag är så glad att veterinären lät oss komma fast de egentligen inte hade tid och att de kunde ta emot oss sist på dagen.


Sista timmarna tillsammans tillbringade vi i sängen. Nära som Astrid ville ha det och det var nära men inte allt för nära. Hon tyckte det var mysigt och viftade på svansen och pratade med mig. När det sedan var dags att åka så var bästa mormor med och tog farväl. Astrid har alltid hatat att åka till veterinären men nu gick det bra. Hon skällde ut några på parkeringen men hon gick snällt in och la sig på fällen vi hade med oss hemifrån. Hon var aldrig osäker eller rädd som hon har varit varje gång vi har besökt veterinären sedan hon blev sjuk. Det kändes bra, Astrid var nöjd och mumsade skinka och tyckte bara att allt var mysigt där på sin filt. Det är aldrig lätt att ta bort en vän men det kändes bra även om jag var mycket ledsen.


Jag saknar min håriga kamel, och det har blivit så tyst hemma. Men jag är samtidigt glad att hon slapp den här varma sommaren för jag tror inte hon hade fixat den.


Astrid har alltid varit en tuff tjej som har kämpat sig fram i livet då hon hade en sann livsglädje. Hon har kämpat sedan födseln då hon inte andades till nu. Hon var en levnadsglad tjej som trodde på livet och ville leva det fullt ut och det gjorde hon efter sin förmåga. Hon vaknade alltid med känslan detta är bästa dagen av mitt liv.


För evigt saknad men nu får du springa fort och skälla hur mycket du vill utan att din kropp eller din matte och husse säger att du måste vara tyst.


SEUCH SELCCH RLD N Xemxija Dellamorte Dellamore
Född: 2006-09-27
Död:2018-06-14
Mamma: Xemxija Almost An Angel
Pappa: Siphra´s Occasional Demon
Vinstrikaste faraohund i lure coursing 2009, 2010
4 april 2012 fick hon diagnosen Adissons sjukdom.
Älskade att åka till fjällen med sin mormor och hon älskade sin familj över allting annat. Alltid pigg och glad och redo för upptåg. Finaste fisen

Debut i mästarklass

Ibland måste man bara anmäla sig till en tävling och åka för att ens komma iväg. Så var det lite med den här debuten ska jag erkänna. Ibland vill man inte ge sig ut på okänt vatten och har diverse bortförklaringar. Min har varit att vi inte har tränat rally på bra länge. Så jag anmälde mig och tänkte att här ska tränas och gjorde några starka försök. Repeterade alla skyltar från nybörjare till avancerad på både höger och vänster sida men glömde typ bort mästarskyltarna.

Men jaja det var bara idag att bita i det sura äpplet och åka och göra två tappra försök till att inte skämma ut oss totalt. Vi fick ju ändå köra två mästarbanor. 

När jag tittade på banskisserna trodde jag att bana nr 1 skulle vara bra för oss men det var den inte. Xena gillar inte att sitta mycket och det var inte mycket sitt men tillräckligt för att hon ska tycka blähä. Men vi kämpade oss igenom och jag försökte tappert att ha koll byten, spinn och snurr samt att vara tydlig för henne. Jag sa lite fel kommandon,  Xena var inte riktigt på hugget och ja jag förstod att vi var långt från godkänd. Vilket vi också var. 

Bana nummer två passade oss mycket bättre. En bana med mindre sittskyltar och mer gåskyltar. Det visade sig också resultatmässigt då vi hade fått godkänt med de gamla reglerna. Xena var även på den här banan mycket mer på hugget och mer som hon brukar vara.

Båda banorna avslutades med mycket lek och godis. Även om vi inte fick så bra resultat så gjorde vi ändå vårt bästa i situationen vilket ska belönas. 

Så nu har vi testat och nu tränar vi på det som vi var dåliga på och kommer igen. 

Svalare väder och skogen

Idag när vädret var lite svalare och solen låg bakom moln så blev det en skogspromenad med alla tre. Astrid har tydligt visat nu när det har blivit varmt att hon inte vill gå promenader. Hon vill gå ut och kissa och bajsa och sedan vill hon fort hem igen.

Men idag fick hon följa med till skogen och vi gick rundan i hennes takt. Det luktades överallt och varannan meter typ. Jag hade packat en ryggsäck med vatten och frukt till oss som matsäck. Kamelerna ville inte ha vatten trots det var kvavt ute och när vi kom fram till bilen så bjöds de på äpple. Men ja det var också ett bottennapp då Tyson och Xena rynkade på näsan. Bara Astrid åt äpplet med god aptit.  Förbannade syskonhundar lixom hahahaha.

Promenaden var uppskattad av alla och sedan åkte vi hem och vaktade gården. 

Självutnämnda polisar

Dessa två har tagit på sig rollen som gårdspoliser hemma på tomten. Idag har de patrullerar i nästan 4 timmar i hettan utan att vila eller blunda en sekund. Så i morgon ska jag sätta på Xena min pulsklocka för att se hur många steg de förbrukar bara på gården samt få se hur långt de går. Ska bli mycket intressant. De fick sedan gå in och tvångssova en timme motvilligt 😁

Färskfoder

Jag har testat olika slags färskfoder i omgångar men varje gång har jag gett upp. En stor anledning är att jag själv inte tål lukten och ibland har fått springa på toaletten, ibland har hundarna matvägran.

Men under vintern när Astrid blev stel igen och matglädjen var inte på topp då började jag fundera på färskfoder igen och bestämde mig för att testa pondus. 

Sagt och gjort, jag åktr i väg och handlade en låda med köttkorvar. Tinade en korv och förberedd mig på att besöka toaletten men den luktade knappt nått. Halleluja vilken känsla att slippa dö på kuppen när hunden ska få mat. Astrid kastade sig över sin bit med väldig matlust och de andra kollade besviket på. Körde på några veckor och jag tyckte nästan direkt att Astrid blev gladare och mer rörlig för sin ålder. 

Började fundera på Xena som hade tunnat ur lite väl mycket under vintern och typ matvägrade. Började även ge henne pondus utblandat med torrfoder då jag vill att hon ska kunna äta båda. Efter ett litet tag såg man att hon hade börjat lägga på sig och hon åt även hon med god aptit. 

Tyson han har stått och kollat längtansfullt på köttkorven men inte fått nått men för en vecka sedan började även han vänjas in. I morse stod han länge och slickade skålen efter en större portion. 

Skönt beslut och tokiga upptåg

Har under en längre tid känt mig pressad i freestylen och det har gjort att träningen har blivit kravfylld. Sett uppdateringar på ekipage som lyckas i klasserna och känt mig ännu mer pressad vilket nu har gjort att jag har släppt freestyle då jag inte ens får till ett program trots hjälp.  Tanken finns fortfarande på debut i klass 3 i år men när det känns kul och när vi får ihop ett program.

Istället har vi hittat tillbaka till rally och gudars vad roligt det är med rally.  Svansarna snurrar lika mycket som jag känner mig motiverad och träningskänslan går stadigt uppåt.  Nu är det roligt igen och träna och prestationskänslan är som bortblåst och vilken känsla det är.  Samt nu ser jag även vilka fantastiska hundar jag har och det hade jag nästan har glömt bort.  Jag vill ha de tokiga och galna utan krav och så är det nu och så ska det fortsätta att vara då är vi som bäst. Har nu bestämt mig för att vi tar det i vår takt igen och sluta titta på andra högpresterande ekipage jag har ju lixom kameler.

Så det tokiga jag har gjort är att anmäla Xena till mästarklass vi har inte tränat en mästarskylt och vi ska tävla i maj.  Men det känns roligt och nervöst och Xena tycker att rally är superskoj bara det är högsta poäng.  Har inga förväntningar på Cert utan nu ska vi bara köra,  ha kul och testa mästarklass.  Jag skiter rent ut sagt i poängen även om ett långsiktigt mål är championat men vi är mästarnas mästare på att få fel övning hahahaha i tidigare klasser.  Fortsättningsklassen var en utmaning för oss då Xena hatar att sitta mycket,  avancerad på grund av backandet. Så jag hoppas att mästarklass är vår klass nu med lite mer fart och skoj och helvetesbackandet förstås hahahaha.

Mums vad gott

För några dagar sedan vaknar jag med ett ryck. Hör att en av kamelerna står och hulkar  någonstans i huset. Hoppar upp som skjuten ur en kanon och katterna flyger iväg över golvet.  Hittar Bubbis i vardagsrummet och han ser väldigt illamående ut.  Han försöker kräkas men det kommer inget och jag säger tyst i mitt inre att nu kommer huvudet från IKEA råttan upp snart.  Ja det har försvunnit och varit borta några dagar. 

Jag och Bubbis går och lägger oss igen och jag bäddar om honom under mitt täcke men han får snart upp igen och vankar runt i huset. Efter en stund lägger han sig i soffan och vilar och jag somnar också men vaknar rätt snart av ljudet av hulkande hund igen.  Bubbis står nu i vardagsrummet och kollar på en hög och se där ligger lilla huvudet från råttan.  Jag känner mig nöjd och Bubbis ser redan ut att må mycket bättre så vi somnar gott. 

Nu var det ett bra tag sedan han mumsade i sig nått och huvudet måste ha åkt bort i någon vild lek med syrran och då bara slunkit ner av bara farten. Tur det kom upp igen och jag hade mina misstankar att det låg i Bubbla mage och skvalpade runt. 

Men det är intressant att man flyger upp när man hör en hund spy,  eller nja sambon sov gott igenom alla händelser den natten. 

Vi är på gång, vi är laddade.......



I veckan bestämde vi träff med Anki för att träffas och träna lite tilsammans. Vi pratade lite om vädret under dagen då det var väldigt blåsigt och kallt men kom överens om att ses bara det inte började att regna.

Men självklart regnade det precis när vi skulle träffas men vi körde ändå och alla hundarna fick två omgånger på rallylydnadsbanan. Xena hon var så i gasen så hon till och med kunde sitta i regnet och tyckte att det var så kul. Tyson var mest konfunderad över vad fasiken vi höll på med. Han var inte lika intresserad som syrran utan ville mer gå på promenad hahahaha. Nu har vi vilat hela vintern så jag tycker att de var jätteduktiga faktiskt.

Så stolt över oss som inte ställde in på grund av regnet och nu ska vi ses igen under nästa vecka och ta tag i hundträningen. Nu är vi på gång :)

Xena var i varje fall så här  nöjd när vi kom hem. Finaste pussnosen.

Himla motsträvig kamel

Tänkte att kamelerna skulle få lite egentid så gick en prinsesspromenad med Astrid och tittade på änder, en håll dig i skinnet vända med Tyson och tänkte ta en Gud vad roligt och springa runda med Xena.

HA vad jag misstog mig med gud vad roligt att springa rundan. Xena var så motsträvig och tyckte att det var det mest knäppa vi kunde ha gjort. Hon sprang bakom mig med ett litet drag bakåt. Jag ville ju att hon skulle dra framåt hahaha men nej det ville hon absolut inte. Med lite glada tillrop kunde jag få henne att springa jämsides men hon halkade bakom rätt fort. Tänk er synen lixom när vi springer förbi en kille som ser rätt hurtig ut och jag får peppa på hunden med Dragsele och expanderlina att springa lite sakta bredvid mig. Helt ville Xena springa på tvären och kolla in killen när vi hade sprungit förbi. När vi sedan vände hemåt blev det lite mer fart i benen och hon gick upp och drog lite. Berode nog helt på att hon ville hem till kompisarna. 

Skam den som ger sig, hon behöver mer ensamtid med sin matte 😊

Konstig känsla

Under hela mitt hundliv har jag haft som mål att tävla med mina hundar men just nu är den målsättningen som bortblåst. Jag har nu bestämt mig för att tidigast tävla mot hösten eller när det känns bra.

Min högsta önskan just nu är avslappnade promenader, lugna hundar på tomten och ja bara lugn och harmoni. Efter en incident för kanske 2 månader sedan på promenaden så är det inte roligt att gå promenad. Hundarna är spända på olika sätt och vårt mål över sommaren blir att hitta tillbaka till lugnet vi hade tidigare i höstas.

 

Vintervila

Vi har inte rört oss många knop under vintern utan vi har mest legat i soffan och tittat på tv och kramats. Här i dalarna har vintern varit väldigt omväxlande. Först blev det inte vinter utan det var bara så förbaskat halt och Astrid hade det jobbigt på promenaderna. Sedan kom vintern och ja den är inte slut än. Vi har minusgrader på nätterna och snön ligger tjock på gräsmattor och vårat snöberg framför ytterdörren kommer nog aldrig att smälta.


På grund av de stora snömassorna som har kommit så har hundarna haft svårt med att leka av sig på gården. De har endast gått i en smal stig runt gården och jag har fått skotta upp i hörnen så de ska kunna vända och göra sina behov på morgonen och kvällen. Nu har snön fått en skare så nu kan de äntligen rusa och busa uppe på skaren vilket är uppskattat.


Så nu hoppas vi att vintervilan snart är slut och vi kan börja träna utomhus igen. Gjorde en lite träning igår utomhus och det var så skönt.

En bajsätares funderingar

Varje dag när vi är ute och går så blir min mamma så arg på mig och jag fattar inte vad problemet är? Hon säger att jag inte får äta hundbajs men jag fattar fortfarande inte. Vad gör det lixom om jag äter en bajs, det är ju inte hon som behöver äta den. Sedan kan väl inte jag rå för att dessa delikatesser finns mest överallt. Jag får ju lixom passa på och hugga in. Hon beskyller mig även för att vara en bajsmissil men vad är det för problem med ett ypperligt luktsinne? Tycker hon kan berömma mig istället, jag hittar lixom hur många som helst. Jag är ju värsta spårkamelen och då borde hon väl vara stolt över mig istället.

Hoppas hon kommer på andra tankar för så här kan vi lixom inte ha det

//Tyson

Äntligen är det vinter

Vi har äntligen fått vinter och mycket snö. Så mycket snö att hundarna inte vill gå ut och rasta sig på gården. De har trampat upp en liten smal gång runt staketet som de går runt morgon och kväll för att kissa och ibland bajsa. Angående nr två så är det mindre roligt för då måste även jag gå ut där och balansera i gången.

Vi har haft några riktigt dåliga dagar med is på gatorna som har gjort att gamling Astrid knappt har kunnat gå ut. Hon har halkat omkull och det har varit riktigt jobbigt för henne då hon inte är stadig bak. Men nu när det har blivit snö igen så springer hon fint framåt i flexikopplet.

Igår fick vi plocka fram fleeceoverallerna och genast blev fryslortarna lugnare på promenaden med pyjamas och täcke. Försöker att inte klä på dem för mycket men när det blåser kallt vill de vara varma om benen. Vi tog en promenad på sjön som nu har blivit plogad men vi fick vända på ett ställe då det var väldigt blött i isen. Det gäller att ha respekt för naturen.

Väl hemma så drog Tyson en rem på gården och fick ur sig lite energi.Världens bråkiga kille just nu när han inte har fått träna på några veckor.

Veterinärer och elände.

Slutet på 2017 slutade inte bra och början på nya året har inte börjat bra.

Året avslutades med att Astrid fick åka till Vettris för att dra ut en stor kindtand. Sist hon var hos tandläkaren var i mitten på oktober och hade nu börjat lukta lik i munnen igen. Började kolla lite närmare och ser en svart prick på ena kindtanden uppe och öppnat munnen och ser att nästan hela tandhalsen är framme på insidan. Den svarta pricken var ett hålrum mellan tanden och tandköttet. Kändes inte bra att lämna henne då hon var så dålig av narkosen sist.

Hela operationen gick bra men när jag hämtade henne kunde hon knappt gå. Baken hängde inte inte med och hon var väldigt svag. Fick åka hem och packa ner henne med back on träck och täcke. Inte bara Astrid som mådde dåligt, mattes plånbok blev platt som en pannkaka
.

På kvällen hade Astrid en rejäl svullnad där tanden hade suttit. Som tur är hade svullnaden gått ner lite dagen efter. Men för att ta det säkra före det osäkra så blev lite medicin utskriven som det blev storhelg igen. Astrid mår nu bra igen och baken bär henne.


Tyvärr sa veterinären att en fickbildning är på gång på andra sidan i överkäken på den andra stora kindtanden....suck.

Sedan en tid tillbaka har Tyson ibland skrikigt till när han reser sig upp och när vi ändå var igång med veterinärbesök så bokades det in en tid till honom på en annan klinik.

När jag bokade tiden så var jag noga med att fråga hur många hundar det skulle vara där eftersom det är en mindre klinik. Fick svaret att det skulle bara vara en katt där. När vi kom dit så var det hundar där men döm av min förvåning när han skötte sig utmärkt bra. Kunde sitta i soffan och titta på hunden som var i andra delen av rummet utan att bli skogstokig.

Väl inne hos veterinären så blev han inte speciellt överlycklig utan ville väl egentligen inte bli klämd på. Reagerade på att musklarna fram var spända och när halsen böjde till höger. Vi blev hemskickade med antinflammatoriskt och smärtlindring i två veckor. Skulle inte besväret ge med sig så skulle vi kontakta dem igen för att göra en röntgen av halsen. Tyson skulle rastas och promeneras i koppel och vi har använt oss av sele sedan en tid tillbaka då jag har funderat om han har nått problem med nacken. Sedan skulle han hålla sig lugn hur nu det ska gå till. Det går så där kan jag säga. Han ligger mer i diket och drar än går rakt framåt på promenaderna om vi säger så. Jag följer efter som en vante då han även har blivit lite tung och en tung exalterad hund får rätt mycket kraft när den rör sig dit den vill hahahahaha.

Nu har han ätit sin medicin i fyra dagar men har skrikigt varje kväll när han reser på sig. Igår skrek han tre gånger efter varandra. Har idag lämnat ett meddelande till veterinärkliniken på telefonsvararen på morgonen men de har inte ringt upp än......... känslan jag har i magen är väl inte så bra om jag ska vara ärlig.

Själv mår jag inte heller så bra då jag känner mig trött och slut, har ont i nacken men jag tror att mycket beror på stress och det här med Tyson gör inte saken bättre känner jag.

Pallträning

Nu ska vi ta tag i pallträningen igen och jag har inhandlat mig en murarhink som tål vikten av hysteriska kameler samt den är rund. Jag har tidigare tränat med Ikeas barnpall men det är för liten yta när de är lite för mycket på g. De halkade ofta av pallen med något framben och känner att det blir lite svårare med murarhinken. Hade även tänkt använda mig av murarhinken i Xenas nya freestyleprogram.

Ett stort problem tidigare var att Kamelerna inte ville kliva av pallen. Den var ju bara så himla rolig så nu ska vi lägga stor vikt på att pallen ska kliva av på kommando. Pallträningen började idag och vi körde bara upp på pallen och ner från pallen. Tycker att både skötte sig bra och fattade fort att jag ville att de skulle gå ner. Då pallen har varit så rolig så blir det även viktigt att träna in att de bara ska gå upp på pallen på kommando. 

Veckans mål är att gå och och ner på pallen på kommando samt att kunna gå runt den både åt höger och vänster.

Nyårslöfte för 2018

Förra året var en katastrof om man ser på antalet inlägg här i bloggen. Hela 29 stycken lyckades jag knipa ihop och det är ingen siffra jag är stolt över då jag har haft bloggen i så många år.

Så mitt nyårslöfte är att försöka göra ett blogginlägg varje dag då jag nu har hittat en blogga på som funkar. Känner mig hoppfull inför framtiden ☺

Nyårslöftet angående hundarna är att träna klokt och tävla med kvalitet. Har bestämt att jag för tävla i en ny klass för att kolla läget men sedan ska vi bara tävla om jag vet att vi kan klara uppgiften på ett bra sätt. Sedan kan saker naturligtvis krångla till det när det väl är dax. Men beslutet känns bra i själen. Har börjat en bujo med tydliga träningsmål i veckan som jag ska bocka av. Nu har vi en plan. Två privatlektioner är också inbokade under februari och mars. 

Våra tävlingsmål och önskedrömar under 2018 är

Xena

#Satsa på ett championat i rallylydnad då hon nu får tävla i mästarklass men vi måste höja kvalitén på momenten och fot och högerhandling. Datum för försök på cert är satt.

# Ta diplom i klass II freestyle en uppflytt kvar

# Starta klass III freestyle

# Debutera i startklass lydnad

#  Kanske starta heelwork to music klass II. 

Tyson

# Diplom i freestyle klass I, en uppflytt kvar. Datum är satt.

# Diplom i klass II Heelwork to music.  

# Starta klass II freestyle

# Kanske starta fortsättningsklass rallylydnad.