Det är en fundering som jag fick igår på kvällspromenaden. Vi möte då två barn med en hund i flexikoppel. Barnen var så upptagna av varandra att de inte märkte att hunden vandrade över gatan och mot mina kameler. Jag fick ropa till barnen att hunden inte var där den skulle. När de blev uppmärksamma på var hunden var så hade de lite problem med att få tillbaka hunden och att fortsätta gå med den som den helst ville kolla efter oss när vi gick iväg. Ska poängtera att hund och barn även saknade reflexer och de gick på en väg där det är väldigt mörkt och dåligt sikt för bilister.
Jag kanske låter hård men jag tycker absolut inte att barn ska ut och gå med familjens hund utan att någon förälder är med. Ska man verkligen som förälder lägga det ansvaret på sitt barn i fall nått händer. Jag poängterar att hunden vi möte i går även är en valp. Inte heller någon bra kombination för vad hade hänt om tex mina hundar hade varit elaka och hoppat på den här valpen. Hur hemskt hade inte det varit för barnen och hur hade de mått av det och vilket trauma för valpen.
Nej hundar ska rastas och motioneras av de vuxna i hushållet. Klart att barnen kan hålla i kopplet om vi är ute och går men då kan vi också hjälpa till om något händer. Kamelerna skulle jag aldrig släppa iväg med sambons 12 åriga dotter för jag vet att hon skulle inte orka hålla i en om de vill i väg. Hon får inte ens släppa ut dem på gården om vi inte är hemma. Får jag tror inte att hon skulle få tillbaka dem in om något skulle hända. Tex de får syn på ett djur på en tomt och kanske kan tänka sig att dra efter det. Eller att de skulle lyckas rymma. Det är absolut inte hennes ansvar utan bara mitt eller sambons att de håller sig på gården.
Nej jag tycker att det är ett stort ansvar som man släpper på sina barn om de går ut med familjens hund. Nu kanske inte familjens hund gör nåt men olyckan kan vara framme så något händer familjens hund.
Hur tycker ni i frågan?
7 kommentarer:
Mina barn är ute med Asta. Då är hon iklädd haltigrimma. En är 14 år och en 12 år. 12 åringen går inte ofta eftersom hon själv tycker det är jobbift när Asta skäller på andra hundar. Jag själv är kluven till hur jag ser på saken, mina barn är ju tränade i att vara med hund på alla möjliga sätt och de kan fatta kloka beslut. Men jag har också träffat barn som har varit yngre och som haft noll koll. Jag tror att det haldlar om hur mycket kunskap barnen besitter och ålder förstås.
Det finns nog mycket som kan avgöra hit eller dit, men i princip tycker jag inte att barn skall vara ute med hund, vare sig stor eller lite.
(Fast vilken ålder på barnet? Går ju inte att säga rakt av.)
Vi hade förut en stor schäfer (? ev blandning) som gick med lillhusse o lillmatte. Oftast gick barnen tätt inpå hunden på var sin sida. Tiken var gammal redan då och supersnäll. MEN... Jag frågade en gång deras mor/hundens matte vad som skulle hända om någon annan hund kom fram o var dum/anföll/hotade. Hon verkade inte förstå vad jag menade, sa' vara att dottern var så klok...
Jag tycker nog att det kräver betydligt mer eftertanke av den vuxne vilket jag förstår Asta o Frejas matte ägnat sig åt. Men alla är ju inte så ansvartagande tyvärr!
Håller med, Sofie! Det är ett stort ansvar att lägga på barn. Det kan hända något! Men det finns barn som är jätteintresserade och duktiga med sin hund och då tycker jag att det är okej!
Japp, jag håller också med dig Sofie! Alldeles för stort ansvar. Spelar ingen roll om den egna hunden är jättesnäll och lydig, det finns så mycket som kan hända.
Håller fullständigt med dig! Jag skulle inte släppa ut en unge ens med en genomsnäll, pluttigt liten hund, just för att det KAN hända att stora hundar rusar fram och skadar hunden. Ett barn har nog knappt någon chans att fixa det bra då. Absolut att de håller kopplen när föräldrarna är med, men inte ut själva. Aldrig.
Håller fullständigt med dig!
Tack för detta inlägg! Håller fullständigt med dig!
Förra nyårsafton (då vår yngsta hund bara var 9 månader) mötte vi ett barn som var ute med en bamsehund (kände inte igen rasen), som fick för sig att göra ett utfall mot våra tjejer. Pojken flög som en vante efter hunden som tokskällde och sprang mot oss. Min man och jag fick göra oss så stora som möjligt för att stoppa hunden och vi lyckades avvärja en attack. Pojken försvann iväg med hunden innan vi hann lugna ner situationen och prata med honom... Ett skräckslaget barn och en skräckslagen unghund... Så onödigt och så oansvarigt av föräldrarna!!
Nej, hunden ska rastas av en vuxen. Klart att barn ska få hålla koppel osv (så som du också skriver ovan). Hur ska de annars lära sig att blir flockledare? Men barnet behöver stöd och vägledning av en vuxen, som kan hoppa in och hantera situationer som kan uppstå.
Skicka en kommentar