Har tidigare varit väldigt noga med att klippa klorna ofta på kamelerna men sedan Astrid blev själv så har det varit lite si och så med den saken. Klippt när det ser ut att behövas. Men nu när Xena har kommit in i bilden och inte gillar att få sina klor klippta så lär vi nu ta tag i det här och börja klippa klor en gång i veckan igen. Så i dag var det dax igen :) Så nu har jag bestämt att tisdagar är dagen då vi klipper klor och på onsdagar får katterna sina klor fixade.
Så hur gick det idag, faktiskt över förväntan. Det verkar som att Xena får stora skälvan när hon ser tången eller när hon hör ljudet eller så kan det vara båda. Jag får titta på fötterna så länge jag inte håller i tången. När jag tar upp tången eller visar henne tången så får hon ett flyktbeteende som att jag skulle vara pestsmittad. Men nu tror jag att jag har hittat vår grej så länge. Jag gillar inte att jag måste hålla i henne så jag försöker ju hitta ett sätt där hon inte ska känna sig fasthållen allt för mycket.
Så idag har hon suttit framför mig och jag bakom henne och typ hållit om henne och vikt upp framfötterna uppåt bakåt. Så jag kan se undersidan på klorna. Det är nämligen så jag är van att klippa klor genom att titta på undersidan och jag tycker att det då är lätt att se var pulpan slutar. Det gick faktiskt riktigt bra. Hon satt relativt snällt still. Bakfötterna kan jag faktiskt klippa när hon står upp. Hon står då och jag har min vänstra arm runt magen på henne och håller i den tassen det gäller. Skönt att hon kan stå lite för det är dit jag vill komma sedan till slut. Jag har som grej att klippa klorna ute för att slippa resterna inne. Så det är ju bra om hon kan stå upp och jag slipper att hålla i henne. Det går ju också väldigt fort då.
Så nu klickar det nästan ingenting när de går hemma. Astrid klickar lite men det är inte så konstigt som jag inte har varit så duktig där med henne under en tid. Det tar ett tag innan de blir som förut igen. Inget klickande betyder för mig att de har en bra längd på klorna.
Så nästa tisdag är vi på det igen.