Under en kort tid har fyra underbara hundar fått somna in. Det gör mig ledsen att läsa och höra om sådana här beslut. Men det är nått som vi djurägare måste gå igenom förr eller senare. Det är ingen lätt sak men nått som vi är skyldiga våra vänner. Det är vår skyldighet att de mår bra och inte lider för mycket. Det är ingen lätt sak att låta sin älskade vän få somna in. Men det är ett beslut som vi måste ta. Att läsa om sådant här rör även upp en massa känslor hos mig.
Med Maya hade jag flera månader på mig att bearbeta att det kommer att ske. Så att ringa det där samtalet var inte allt för jobbigt som jag var väl förberedd. Det kändes inte alls jobbigt att lämna henne på djursjukhuset som jag visste att hon hade fått frid. MEN nått som var grymt jobbigt var att hämta ut askan. Då var det verkligen slut då fanns det ingen chans att hon skulle komma tillbaka. Jag kommer ihåg att jag satt i bilen med urnan i knät och verkligen grät utanför djursjukhuset.Vårt samspel var verkligen över. Nu står hon i sin urna i vårt vardagsrum med ett kort och två fina certpokaler. På mitt skrivbord står den lilla lill stenen som vi fick när vi tävlade i lydnad. Varje gång jag sitter här så kollar jag på den och minns. I natt vaknade jag och grät en skvätt över min fina hund. Sorgen som inte har fått komma ut riktigt finns där under. Har svårt att kolla på kort på henne som jag ibland blir ledsen. Men jag har henne och mig på mobilen och det är så härligt att se varje gång jag håller på med den.
Maya du finns i mina tankar varje dag. Men jag skulle ge hur mycket som helst för att få pussa din underbara nos en gång till och att få ligga sked. Att ligga sked det var verkligen din grej. Kommer ihåg när du låg under täcket med din jättetratt efter att vi hade tagit bort knölen på dit ben. Där låg vi sked med jättetratten under täcket hahaha.
7 kommentarer:
Gud så tråkigt... :( Det är alltid fruktansvärt att låta en älskad vän somna in.
Kämpa på! <3
Jag vet hur du känner....saknar Ådi massor.
Vilken fin kärleksförklaring till din fina Maya!!
Vov o kram!
Ja vi hundägare borde bli experter på förluster:-(
KRAM
Så fint du skriver - även om baksidan av att vara hundägare!
Å, Sofie! Så är det precis jag tänker.
Den absoluta höjden av sann kärlek är väl att våga släppa taget om de man älskar som allra mest och osjälviskt ta beslutet om att låta dem slippa lida mer. För det krävs mod och empati! Tyvärr något alla djurägare inte besitter hela vägen...
Stor varm kram till dig!
Skicka en kommentar