onsdag 7 december 2011

Rallylydnasresultat på hunddata

Nu finns alla kamelernas resultat på hundata på SKK men ett litet smolk i bägaren är att det inte går att registrera nått diplom än. Jag vill göra det nu jag vill ha de där bokstäverna nu som vi har kämpat för. Men nu ska jag fundera om jag ska ta diplomen också. Har tagit alla diplom till Maya men inget till Astrid. Till Astrid har jag inte ens reggat några titlar som hon har tagit enbart för att det blir mycket pengar om jag vill ha diplomen. Mayas ligger på bokhyllan så de är inte ens inramade men det ska jag väl göra. Jag har dem ju som sagt hemma. Tänk vad många år jag har haft dem. Nej jag måste nog i alla fall ha ett diplom till Maya hahaha. Jag tror att de är lite mindre också än till championat titlarna.


Hur gör ni som har tagit titlar på era hundar. Tar ni diplomen eller inte ? eller reggar ni bara


8 kommentarer:

Hanna aka Lilla My sa...

Jag har bara reggat titlarna, men köpt diplomen när vi lyckas med ett championat. Ska nog köpa ett diplom till Baily när han blir rallymästare tror jag.

Ninni sa...

Nu har jag inte fått några titlar på mina än (Zala blev SE UCH innan hon flyttade till mig), men jag planerar att köpa precis alla diplom jag kan få möjlighet att köpa, samt rama in dem och sätta upp på väggen :D Jag älskar diplom osv. Eller ja, jag lär skita i utställningsdiplom, men rallylydnad, lydnad och annat kul, där bara måste jag ha alla bevis som finns på att man lyckats med något!

Arlo sa...

Här har vi LP1- och LP2-diplomen inramade vid mattens säng :-))

Siriosmilla sa...

Alla tidigare hundars LP1-diplom finns inramade ovanför sängen, tillsammans med fina kort på många av hundarna. Tyvärr har vi aldrig kommit längre än LP1.....

Quila o Ronja sa...

Här finns inga diplom eller titlar.....men blir det några, så kommer jag, så klart rama in dom, hahaha
Vad härligt att få springa i finalringen!!! Vi ska till Stockholm på söndag. Kan nog inte fatta, hur stort det är där.
Ha en bra dag

Anna sa...

Har reggat titlarna men bara tagit diplomen på utställningschampionaten.

Hade jag vetat när jag reggade Thiras utställnignschampionat vad fånigt dyrt det var hade jag inte gjort det. Så struntade i LP1 och SLCCH.

Men ja eftrsom jag hade ett diplom på Thiras championat så fick jag allt köpa Udis oxå, rättvisa vet du ;)

Sara sa...

Hej och TACK för att du tog dig tid att kommentera på min blogg! Jag uppskattar verkligen din medkänsla, det är skönt att få stöd i lägen likt dessa. Jag beklagar verkligen att höra att du är i en liknande situation. Jag har ibland tänkt att bara Texas fick bli lite äldre och hann leva längre så skulle det kännas enklare, men så behöver det ju inte alls vara. Ibland kanske till och med tvärtom då relationen hinner bli ännu starkare.

Ibland förstår man ju knappt varför man utsätter sig. Hunden kommer ju att dö innan man själv gör det (förhoppningsvis) och då tvingas man möta den där hemska sorgen ändå. Sen kan de bli sjuka på vägen också och då tar vägen slut ännu tidigare. Nu när jag väl blivit hundtokig kan jag aldrig tänka mig ett liv utan men det känns fruktansvärt med denna otur på första hunden. Han betyder ju dessutom så himla mycket för mig så jag förstår inte hur jag någonsin kommer att kunna förmå mig att ta det beslutet.

Jag förstår att du också lider samma kval. Jag är dock nyfiken på hur du tänker kring det här med tveksamhet och skuld. Eftersom din älskade hund har cancer kan jag tänka mig att det ändå känns som det bästa alternativet att låta henne somna in när hon börjar visa sjukdomstecken. För min del känns det så himla luddigt eftersom Texas är underbar mellan sina utbrott. Jag känner hela tiden ett litet tvivel, typ "det kanske löser sig med mer träning" och "han kanske blir bättre". Jag tvivlar hela tiden eftersom han plötsligt kan vara som vanligt. Samtidigt märker man ju den där extrema osäkerheten som till slut mynnar ut i aggression. Han är ju nästan konstant otrygg. Sen finns det ju de som säger att det finns människor som står ut med värre, de säger att "mina föräldrars hund är hopplös och aggressiv mot andra hundar men den har de aldrig haft en tanke på att ta bort". Jag tycker att det låter som ett fruktansvärt liv men samtidigt blir det ju lätt så att man ifrågasätter sig själv och tänker att man kanske ger upp för tidigt.

Svåra val och stora frågor. TACK än en gång för att du tog dig tid att skriva och ge ditt stöd samt berätta om vad ni nu går igen. Stor kram till dig och dina kära!

becca & olga sa...

Tyvärr finns det ju endast djurförsök att tillgå för vissa analyser och utredningar men jag tycker att detta ska användas restrektivt och inte för att folk ska bli snyggare. Och det är viktigt att forskningen av alternativa metoder hela tiden pågår för att man så snabbt som möjligt ska kunna byta ut dessa metoder!
Kan tipsa om att bl a body shops produkter inte testas på djur, det finns en lista på icke djurtestade produkter sminksmart.se tror jag det var :)