2011 ett år med sorg och glädje

Tänkte försöka mig på en lite årsresumé över 2011. Det här året har inte varit något lätt år på nått sätt. Stora planer har gått förlorade för mig och kamelerna. Men det har samtidigt varit ett glädjens år med roliga framgångar. Vi börjar med den äldsta :)

Anka har som vanligt bara varit med som maskot till de andra kamelerna. Men inte så många gånger i år har hon följt med på olika tävlingsupptåg. Bara på årets första rallytävling var hon med. Annars har hon mest legat hemma och myst som man ska göra när man börjar bli till åren. tillbringat mycket tid med sin mormor har hon också gjort och varit i fjällen många gånger och tittat till lämnarna. Hon börjar bli lite skröplig och darrig i benen men är väldigt pigg i huvudet och gör det hon orkar och vill. Mat är hennes största passion. Från ungerfär kl 15 varje dag tycker hon att det börjar bli dax för kvällsmaten. Den serveras inte innan kl 18 på kvällarna. Så då stampar hon runt och berättar att hon är hungrig.

Min älskade Maya min glädje och min stora sorg. Hon har under året som gått varit och visat framfötterna både lite här och där och gjort allt med glädje och arbetarlust. Hon har ställt ut som veteran två gånger. Ena gången i Rocklunda och andra gången på specialen. Båda gångerna med ett Very Good. Maysa svaghet är hennes lösa front och jag som inte har ställt henne på flera år har totalt glömt bort alla hennes små fel som man måste hålla reda på. Men jag är jättenöjd med henne som hon har varit så glad på utställningarna. Har även startat två gånger i lydnadsklass 1. En gång med bruten tävling och den andra fick hon till ett tredje pris. Matte var himla stolt just då och domaren var mycket imponerad. Men annars har vi satsat stort på rallylydnaden och hon har tagit diplom i nybörjarklass och har en godkänd tävling i fortsättningsklassen. Nått mer tävlande kommer det inte att bli för Maya som ni alla vet. I september började jag misstänka att nått inte var bra med Maysan och senare under hösten fick hon diagnosen tumör på sköldsköteln. Hon är fortfarande jättepigg och springer och leker som ni kan se på bilden. Jag har verkligen varit jätteledsen men det har nu gått över och nu ser jag bara vilken fantastiskt kamel jag har som det bara sprutar livsglädje ur.

Sedan min tokiga kamel Astrid som har varit så sjuk i kennelhosta och lunginflammation i början på sommaren. Hon fick tillbringa ett dygn på Strömsholm med dropp och mediciner. Agilitykursen fick vi inte heller gå klart synd nog pga det. Så vi kan säga att Astrid har mest lullat runt i snart 9 månader ;) Men vi har ju tävlat lite rally och hon har tagit diplom i nybörjarklass. Men det finns mycket som kan bli bättre mellan oss. Det ska vi börja träna på nästa år. Hon är även varit på utställning två gånger och där fått exellent med ck men ingen placering. Lite tjock var hon båda gångerna pga sin sjukdomstid. Då det här var precis när karensen för kennelhostan hade gått ut. Annars har vi börjat med lite agility i höst vilket vi båda tycker är roligt och ska utveckla

Själv så är jag jättenöjd med mina kamelers prestationer under året. Nöjdast är jag nog faktiskt med Mayas tredjepris i lydnad. Det smällde riktigt högt :) Många planer gick i stöpet som funderingarna på att försvara Astrids årsbästa titel i lure coursing pga att hon har varit sjuk. Jag inte har velat motionera henne så mycket efter det för att hon skulle få en så bra chans som möjligt att återhämta sig efter lunginflammationen som inte var att leka med. Även kennelhostan som hon fick drabbade ju hela familjen och gjorde att det var tävlingsförbud en hel månad efter sista hostningen. Hela sommaren gick nästan förlorad kan man säga som vi inte fick börja tävla förren i augusti igen. Men det stora sorgen har så klart varit Maya. Jag tror aldrig jag har gråtit så mycket som jag har gjort under några månader. Många flera tårar kommer det att bli när den dagen kommer då hon måste gå vidare. Min plan med Maya var att erövra en mästartitel i rallylydnad som jag vet att hon kan göra det. Hon har potentialen som hon är så förig och arbetsvillig. Första faraohunden i Sverige var målet men den lägger vi nu till sidan och låter någon annan kämpa för den. Vi har nya mål inför 2012 som vi snart tänkte berätta om. Känns spännande och roligt.

Hussen han bara fortsätter att vara myshusse och förstår nog faktiskt inte riktigt alls vad vi gör jag och kamelerna. Men mysfaktorn är hög :) och det värdesätter jag mera än att han är insatt i alla tävlingar och procedurer.