torsdag 18 november 2010

Ankans provsvar

Idag ringde veterinären och berättade vad provsvaren hade att säga. Alla de vanliga var helt normala. Levervärdet var lite förhöjt. Men det kan det ju vara ibland pga av lite olika omständigheter. Det är inget jag jag hänger upp mig på. Ankans sköldkötelprov visade att det var en liten underproduktion. Så för det ska hon få tabletter. Kan vara därför hon inte går ner så mycket i vikt fast hon får mindre mat. Hon är även väldigt frysen av sig och lite inkontinent ibland. De här tre sakerna kunde vara symtom på nersatt köldskötelproduktion. Så det är bara att hålla tummarna att att det blir bättre på alla tre fronter. Annars är hon en 10 årig sprudlande glad tant. Så om fem veckor ska vi dit och ta ett nytt blodprov för att se hur medicinen har tagit.

En annan mer sorglig sak är att min älskade Mulis inte mår bra. Jag är rätt säker på att hon idag inte har ätit eller druckit vatten eller varit på lådan. Jag har inte vetat att det är viktigt för katter att äta då och då under dagen. Det är inte alls bra för kroppen om de inte äter. Så idag har jag fått tvångsmata henne med veterinär blötfoder. Inte alls kul varken för henne eller mig. Hon viftade runt med huvudet och hela jag blev lite fläckig här och där. Men det kändes skönt att hon hade nått i magen. Sedan när vi satt och åt pizza satt hon i fåtöljen bredvid och såg jätte hängig ut. Sedan pinnade hon ner i källaren och det tyckte jag var konstigt. Hon är nästan aldrig i källaren. Hon gick ner och kräktes. Flera gånger hade hon också kräkts. Alla mat kan man säga som hon hade fått i sig. Ringde då till djursjukhuset som det inte alls kändes bra i magen och vi fick komma dit. Bestämde mig också för att åka som de inte hade någon akuttid i morgon bitti.

Så på djursjukhuset fick hon ta tempen. Inte alls kul enligt Mulis. Men det gick. Sedan skulle hon få kanyl och det skulle tas blodprov. Sköterskan frågade mig om det var en snäll katt. Ja svarade jag men det är ju hemma. Men snälla Mulis försökte inte bita oss en enda gång fast hon var väldigt rädd för rakmaskinen. Men efter en stund fick sköterskan raka lite på benet. Blodprov togs och sedan fick Mulis sova kvar. Nu känns det faktiskt bra att hon är där och inte sitter här och mår illa fast det var besök på jourtid och allt. Känns som att ett klippkort på Falu
Djursjukhus skulle vara en bra grej just nu. Femte gången gratis.

Nej nu hoppas jag att Mulis sover gott i sin bur och snabbar sig att blir frisk genom sitt dropp.

3 kommentarer:

Cajsa och Ozzy sa...

Men oj! Tänker på dej Sofie! Hoppas hon blir bättre snabbt!!

Anonym sa...

hoppas att dom får ordning på ögonstenen. kramar från din mamma håller tummarna!!

Nina sa...

Usch vad jobbigt. Jag håller tummarna att allt går bra!