Årskrönika 2022

 Här kommer vår berättelse om 2022 och hur vårat år har sett ut. 

1 Januari så flyttade den här lilla godbiten hem till oss och livade upp oss minst sagt. Sivan divan är en tjej som lever livet till fullo och som i framtiden ska ha ett gäng egna valpar hemma hos kennel Enigma. 

När Sivan var valp så sov hon inte mycket och det gör hon inte nu heller om vi inte sitter i soffan och knådar på henne. Sivan är en tjej som älskar att mysa och att sitta nära. Varje natt så sover hon under täcket med mig eller Peder. 

När hon inte sover eller får den uppmärksamhet som hon vill ha då hittar hon på någonting som gör att hon får den uppmärksamhet som hon vill ha. Om man inte sätter sig i soffan på kvällarna som kommer hon och hämtar oss genom att bita på oss och dra i kläderna. 

Sivan Divan är söt som socker men också busig som få. Hon är en van resare trotts att hon bara är lite över 1 år gammal. Hon har sovit på flera olika hotell och på camping. 

I januari kom också den största sorgen under 2022 och det är fortfarande en stor sorg för mig. 

Tyson hade under 2021 blivit sämre i sin gång och det innebär att han började släpa sina framtassar i marken och lyfte dem inte tillräckligt mycket. Det innebär att klorna på framtassarna blev väldigt slitna och han fick börja gå med tossor. Tossorna i sig innebar också att det blev tyngre för honom att gå och han slet ut dem fort. 

I slutet på december så gick det fort utför och han började få svårt att kontrollera bakdelen och hade dålig styrka i den. Han fick svårare att resa sig upp och till slut var det dags att säga farväl. Det var en av de hårdaste farväl som jag har tagit under de år som jag har varit hundägare. 

Tyson var min hund och han har lärt mig så mycket och jag är så glad att vi fick lära känna varandra även om vi inte alltid var överens över hur han skulle ta sig fram i livet. Tyson levde livet och han visste verkligen hur hur han ville ha det. 

Finaste bubben jag önskar så att du hade fått vara kvar hos oss och att du hade fått leva lite längre.

Jag som bara skulle ställa ut min Hera några gånger och jag visste att hon kanske inte skulle falla domarna i smaken som hon är mycket vit. Vi åkte glatt på vår första utställning för året i Västerås i April och för hoppningen var att vi kanske skulle få ett cert. Jag fattade verkligen ingenting efter att rasbedömningen var klar då Hera slutade som BIR med cert. Hur gick det till att jag och heta Hera slog en massa fina tikar och hanar. Sivan Divan var också med och tränade på utställningslivet och skötte sig perfekt. Detta var startskottet för en massa utställningar under året både för Hera och Siv. Hundarna har blivit stjärnor på att sova på hotell, åka hiss och bara vara ute i farten. Vi har även bokat av att sitta fast i en hiss i Ljungskile och då ville Sivan leka. Även Xena har varit med på vissa resor och även min mamma har hängt med på några långresor. Hur det har gått i utställningsringen kommer i ett senare inlägg :)

Men jag som skulle ägna mig åt annat har det här året har inte ägnat mig åt det utan funderat på vilken klänning jag ska använda för helgen. 

Här kommer Hera ur stängd box och fullfart efter haren. 

När vi inte har varit på utställning så har vi varit på kapplöpningsbanan i Västerås och hundarna har fått springa på rundbana. Sivan blev på Basenjiderbyt bästa valp och hon springer så det dunkar i marken och har fått en massa lovord från dem som är gamla i sporten att hon springer bra. Sivan har bara sprungit efter släphare eftersom hon inte har fyllt 1 år under säsongen men hon har startat från bur och med stängd grind efter släphare och gjorde det som en stjärna. 

Hera hon älskar också att springa men tycker att det är lite för roligt att trakassera sin springkamarat så hon har bara sololicens än så länge. Vi får se om hon springer rent under 2023 och klarar av att ta sin kapplicens för att tävla annars så får hon fortsätta och springa solo bara. För henne spelar ju inte hur hon springer så stor roll bara hon får springa. 

Men i november så debuterade jag och Hera i nybörjarklass rallylydnad i Fagersta och fick två resultat på på 60 poäng. Jag är jättenöjd med våra starter och vad vi gjorde. Ena starten var väldigt nära publiken och andra starten var längre bort i hallen så där var inte störningen så stor från publiken. Men det är en svår hall med fönster och en väldigt god matta att lukta på. Stundtals var fokusen så fin och sedan ville Hera hälsa på domaren. 

Fina Xena tyckte att sommaren och hettan som har varit var olidlig. När vi gick promenader så fick vi stanna och hon sov en stund i gräser i skuggan för att sedan gå vidare hem. Hon har gjort ett framträdande i utställningsringen men det kommer sedan i ett eget inlägg. 

Hon har tillsammans med min mamma utforskat Katrineholm och Växjö under tiden grisarna har tävlat. Xena som älskar att följa med har varit lite ledsen de gånger hon har fått vara hemma med husse. Inte för att hon inte tycker om sin husse utan för att hon vill vara med hela flocken. 

Xena har tyvärr här på hösten fått problem med ett ben och vi vet inte riktigt vad det beror på och inte veterinären heller. Men hon hänger på våra promenader och vi tar dem i hennes takt. Sedan går hon inte långpromenader längre. Vi går inte längre i skogen då jag har märkt att det tar för mycket på henne efteråt. Annars så är hon en glad tant som tycker om när alla är samlade hemma. Xena är också Sivans favorit hund här hemma att mysa med. 

Det var vårat 2022. När vi inte har varit på tävlingar så har vi så klart gått många fina promenader och bara varit hemma och myst i vår trädgård. Vi tar dagen lite som den kommer och vi har inte tränat något speciellt under detta år utan gjort sådant som vi känner för. 

Vi hoppas att vi kommer att få ett fint 2023 men magkänslan säger att vi kommer att få fira nästa nyår utan Xena. Så nu njuter vi varje dag av vår fina tant som fortfarande tycker att livet är härligt. 

Julklappen

 Hundarna fick en tidig julklapp och mina farhågor var att de skulle gilla den för mycket och äta upp den. Så jag hade tänkt köpa två men det fanns bara en till ett bättre pris så det fick bli en. Åkte hem och tänkte att nu ska det bli spännande. Visst blev det lite spännande då Hera tyckte att man kunde bita tag i bädden och bara slunga runt den. Både hon och Siv försökte dra av håren på bädden men då fick de lite reprimander. Xena stod enbart och kollade in kalabaliken och tänkte väl, vad är det smågrisarna hetsar upp sig på nu. Nu ligger den där bädden i soffan och alla skyr den som pesten. Sivan tog sig en tupplur på julafton i den eftersom Xena låg och vilade huvudet i den. Sivan gillar att ligga nära Xena. Efter denna tupplur så har ingen legat i den. Igår fick jag Hera att sitta i den men när jag sa ligg då gick hon. Ja vi får väl se om den blir en hit längre fram så den får ligga kvar. 

Juldagen

 Idag vaknade vi upp till bara -15 mot julaftons -17 som sedan blev kallare mot kvällen. På grund av att det är så kallt så har det bara blivit små promenader då de små lätt fryser då de inte har någon overall. Det är svårt att hitta kläder till minigrisarna då de är små men runda. De ser oftast ut som en kassler med nät när man provar något klädesplagg som man tycker borde passa. Annars har vi myst i soffan, ätit god mat och hundarna har fått en ny korg som de bara vill bita i inte vila i.

Xena funderar dagen till ära varför hon måste vara med på kort då hon inte direkt är sugen på att visa upp sitt snygg jag. 

Hera har dagen till ära fått stå på bordet och kolla ut. Det bästa har man inte på bordet här hemma som andra brukar säga :) Annars så tycker nog Hera att gårdagen var bra då hon blev knådad på mest hela dagen och det är saker som hon verkligen gillar. Att sitta nära och att någon klappar henne hela tiden. 

Sivan har firat jul som att det inte kommer någon annan jul aldrig mer. Hon har sprungit ett helt maraton runt matbordet på julafton samtidigt som hon har hoppat upp med framtassarna och försökt få tag på något smaskigt. Tungan kan typ bli 3 meter lång. Nästa år blir det nog hus arrest i något rum hahaha. Annars så är hon väldigt förtjust i diskmaskinen och kommer som ett skott om hon hör den öppnas. 

Men vi fortsätter väl dagen i samma tecken som igår. Vi myser, tittar på tv och äter något gott. Veckan som kommer så har jag semester och det ser både jag och hundarna fram emot. 

Spårning

Under september månad så har jag och Tyson antagit en utmaning genom EB Equine & dog. Utamaningen innebar att man fick välja en distans att spåra under september månad. Jag valde att vi skulle spåra 2 km då det kändes som en överkomlig distans och jag gissade att Tyson med skulle uppskatta uppgiften. Och om han gjorde, han har varit taggat från första stund han har hoppat ur bilen och svansen har varit i arbetsmod. 

Som längst har han spårat 403 meter och kortaste spåret blev idag på 143 meter. Vid varje spårning så har han fått godis på marken vid varje apportpinne vilket han har uppskattat. De sista gångerna så har han även fått mat i en burk på slutet som han har uppskattat väldigt mycket. Bästa spåret var när vi i helgen la ett kort spår över en gräsmatta. Vi har aldrig spårat på en gräsmatta tidigare och jag var lite nervös hur han skulle ta sig an spåret. Men jag behövde inte vara orolig, Direkt han hittade spåret så satte han iväg och hittade alla tre apporterna. Gräsmattan var verkligen inget problem.

Nu har vi uppnått vårt mål och spårat 2146 meter så vi har klarat utmaningen. Så glad att vi höll i och gjorde detta. Nu ska Tyson få spåra vidare varje vecka då han tyckte det var väldigt kul. 

De andra två har också spårat men inte alls i samma omfattning då detta har varit Tysons grej den här månaden. 

När allt drar igång igen så ska vi vara redo

Så sa jag för ca 1 år sedan och nu får jag ta och krypa till korset och säga att det inte alls stämmer. 

Man kan säga att mina tre hundar är på grönbete och har så varit i ungefär ett år. Koncentrationen sträcker sig till vad ska jag lukta på här näst eller vilken bajs ska jag äta först hare eller hästbajs. Det är inget dåligt med att ha haft en längre viloperiod men det kommer att ta lite tid att väcka upp dem igen och få dem att förstå att de är rätt intelligenta ändå och kan göra saker som att gå fot, runda en kon, backa och bara lyssna på vad jag har att säga.

Men det är nu bara att ta nya tag, ladda fickorna med massor av godis och börja om från början så får vi hoppas att vi kan jobba upp uthålligheten rätt fort igen. Framför allt på Xena som har lite mål att uppfylla. Jag och minigrisen behöver styras upp tillsammans då jag har ramlat dit i söta lilla hunden träsket hahaha. Men det ska väl gå att åtgärda om jag skärper till mig. Tyson han har mer eller mindre gått i pension men vi ska börja träna nosework och lära oss tillsammans. Det är en gren som jag inte alls förstår sig på så det är tur att Tyson är mer smart än mig i detta sammanhang. Han har även ett godkänt doftprov så jag tror att det ska gå bra. 

Men dags att ta tag i hundlivet då igen. 

Hera 1 år gammal

För ett år sedan fick jag ett meddelande på messenger att 6 små valpar var födda och att det där finns en liten valp till oss. Om det var en tik eller hane var inte än bestämt men vi skulle bli basenjiägda. Lyckan var total och jag kunde inte se mig mätt på alla dessa valpbilder som kom i min telefon fram tills jag hämtade henne. Lyckan var kanske inte total under bilresan hem då hon starkt visade att hon ville återvända till sin mamma och syskon. En basenji har en väldigt hög röst fick jag och min mamma erfara. 

Så hur har detta år varit som basenjiägd. Det har varit omtumlande och väldigt lärorikt för det är inte som att äga en faraohund. Att ensamhetsträna det gick väl så där kan man säga i varjefall som tanken var att hon skulle vara själv i köket när vi jobbade. Hon visade direkt att hon inte ville vara själv i köket med så hög röst att faraohundarna nog hade velat ta självmord om de skulle ha fått höra på det för länge. I sällskap med en annan hund så gick det mycket bättre sedan vet jag inte om offret Xena var så nöjd över arrangemanget. Xena som förövrigt var livrädd för lilla Hera när hon kom är nu Heras bästa vän och de ligger alltid tillsammans. Tyson blev som en valp igen bara Hera kom innanför dörren och har lekt som en besatt med henne. Men nu är hon själv hemma med de andra hundarna och har tillgång till hela huset och vad vi vet så stor det fortfarande kvar helt. 

När Hera tycker att hon blir bortglömd eller att hon inte har ens fulla uppmärksamhet då börjar hon plocka med saker hemma och gud förbjude att man går iväg med något ätbart som hon inte får smaka på och försvinner. Då börjar hon pyssla med kläder, plocka ur saker ur handväskan, bita på mattan, bita på bordet, eller på akvariemöbeln. Men direkt hon får lite uppmärksamhet igen så slutar hon och är inte intresserad av att börja igen. Men en basenji som är borta huxflux är en pysslare har man fått lära sig. 

Hon är lättlärd men man får absolut inte göra saker för mycket och då kan två upprepningar vara nog i vissa fall och det beror helt hur roligt det är. 

Hon är otroligt kärleksfull och gillar att vara nära och hon pratar högt med dem hon tycker om. Hon säger inte så mycket men när hon väl säger något så hör alla det. Lätta att ha med sig då hon är liten men samtidigt så är hon nöjd bara man själv är med. 

Vi är väldigt kära i vår lilla basenji och hoppas att vi kommer att ha mycket roligt ihop under vår tid tillsammans. Just nu så vet vi inget som är så gulligt som du. 

Stort GRATTIS på din dag Hera. 

Good Morning Hotel Arlanda

Ja eftersom det bara blir galnare och galnare med alla smällare så fick vi fly vårat hus på nyårsafton för att fira in det nya året på Good Morning hotell på Arlanda. 

Tyson har med åren blivit mer och mer känslig för smällare och på Valborg 2020 så klättrade han på dörrarna för att komma ut nere i källaren. Och då smäller det inte mycket på valborg men jag tänkte att vi inte kunde vara hemma under nyår och försökte direkt få tag på ett hotellrum och lyckades få ett vilket gjorde mig mycket glad. Jag ställde mig även på reservlistan på Clarions hotell närmare själva terminalerna och fick faktiskt ett rum där också men valde att bo kvar på Good Morning. Inget jättestort hotell men lugnt och skönt och kanske spelade även pandemin in att det var så lugnt. Inget festande av de som bodde på hotellet som man har hört att det kan vara. Vi bodde på andra våningen och vi hade inget hundmöte alls faktiskt de gånger vi gick ut. 

Vi åt trerätters middag på rummet och spelade sedan bingolotto hela kvällen. Sov sedan lugnt hela natten och till frukosten gick det bra att lämna alla hundarna på rummet. Hera var lite orolig när vi  kom till hotellet och sprang flera gånger till dörren och ville åka hem men det gick över. Så stolt över mina fyrbenta vänner som skötte sig så fint. Tyson och Xena var väldigt i gasen när vi kom fram men det är vanligt när vi har åkt en bit som Tyson inte gillar att åka bil och Xena lixom hänger på vad han gör. Hera hon hänger inte på utan är mera nyfiken än hysterisk som de andra. 

Nytt hotellrum är bokat till detta nyår så vi kan sova skönt och nu har vi bett om ett rum på nedre botten.