Igår ringe Peder till jobbet och frågade hur länge man skulle vänta med att ge hundarna mat efter att de har sprungit. Har de sprungit tänkte jag och svarade en timme.
Då berättade Peder att Astrid hade rymt men hon nu var hemma igen. Jaha va bra då tänkte jag och funderade inget mer på det.
Det hade ringt på dörren och där stod posten med ett paket och Astrid hade kommit som en kanonkula och sprungit ut på tomten. Skällt som en galning på postmannen och sedan dragit över staketet till grannen. Peder hade då hämtat Maysan som han hade tänkt skulle vara ett dragplåster till Astrid samt en massa kassler. Det enda Maya brydde sig om var kasslern och Astrid brydde sig inte om Maysan. Peder såg inte var Astrid hade tagit vägen utan han fick gå runt i området ovanför vårat hus där skogen är. Ibland såg han henne men lika fort var hon borta igen. Ett tag hörde han jaktpip i skogen men ingen hund såg han. Han trodde nästan att det var kört när han fick syn på Astrid igen och hon kom tillräckligt nära för att han skulle kunna kasta åt henne en kassler. Då följde hon med men varjegång han försökte ta henne så stack hon igen. Han fick då kasta åt henne små bitar kassler och traska hemmåt och hoppas att hon skulle följa med. Hon följde med och in genom dörren och var så nöjd att vara hemma igen.
Fråga honom om det hade hänt nått kul idag men det bäst var när Astrid gick in genom dörren.
Jag är så glad att han inte ringde mig på jobbet för då hade jag fått panik och börjat stor böla. Nu när hon är hemma igen så har jag tänk på vad som skulle kunna ha hänt. Det var mörkt och några grader kallt igår. Vad skulle ha hänt ifall hon inte hade kommit hem igen??? Tänk om hon hade dragit lång in i skogen och inte hittat hem igen. Blir ledsen bara jag tänker på det för jag skulle bli helst förstör om det skulle hända.
Då hade man troligen inte fått se den här glada uppsynen igen. Nej nu ska jag gå in och berätta för min hund hur mycket jag älskar henne.
7 kommentarer:
Hej ohh förstår att det känns i hjärtat en sådan gång. Man blir ju livrädd när man inte har koll på läget. Bellman slog ju av sin hörntand här i våras. Han hade jäääääääääätte ont. jag led då jag såg honom så ont han hade. Hans dreglade saliv så det var pölar på golvet stackarn. jag försökte få tandläkartid och få tanden fixaa. Men det fanns ingen tid. Vi kunde få tid i Falun efter 1½ månad. Men det fixade jag inte att se honom ha så ont. De skrev ut smärtstillande. Men vaddå kula tt ge han det i 1½månad. 2 dagar senare fick jag tid i sthlm hos en specialist. Stackars liten vart nersövd och alllt. Då den ddagen hade jag skräck och rädsla över honom, Grinade när vi lämnade honom så han stretade och ville till mig *snyft* Har varit hem till Pernilal nyss och fått info om kursen. Reänat in ljus nu med Bellman och tränat att få han följa mig några steg. Det gick jättebra. Visar sig hur det går sedan på plats hihi.. kramis
http://www.vovve.info/bellman/julkort.jpg
Ja jättetrist. Vill ju komma och jobba *snyft* Ska försöka komma med imorrn på kursen. Det är ju bara inomhus och sitta och lyssna. Jag känner mig något bättre nu än i förmiddags så det bådar ju gott. Kramis Tack för de värmande orden.
http://www.ronia.be/ Där är hon i Säter, tack för idag. Tack för fikat kramis
Hej! Jovisst bor jag här:) Det finns nog fler hundmänniskor här än vad man tror - er har jag däremot missat:)Jobbar du på sjukhuset?
Hälsningar Cattis
Jag hade inte med mina utan kollade bara :) ..och shoppade ;) Gissar att du tyckte helt rätt hund vart BIS? :)
mm han var läcker :) tycker tom jag. Undrar när en golden blir BIS ;) glömde säga att, ja det var jag som vinkade till dig i den gröna bilen vid skönvik :) Vart det nåt shoppande i sthlm då? Ingen går väl tomhänt därifrån :)
Skicka en kommentar