torsdag 13 juni 2013

Stadsträning

Idag är det inget bra väder här så jag bestämde mig för att ta med mig kamelerna in till Borlänge. Igår när vi gick inne i Avesta så var Xena lite stressad och sprang hit och dit så jag får en stor bakläxa där och måste se till att de kommer iväg till en stad ibland. Vi bor mer som i en liten by och där är det inte så mycket trafik och andra gångare :) och knappt några trottoarer. Jo det är faktiskt sant. Som det småregnade lite så tyckte jag att det var perfekt som det inte skulle vara så mycket människor ute men när jag kom till Borlänge slog det mig att det är skolavslutning idag hahaha. Så rätt mycket folk i stan och svårt att få en parkering men hela stadsturen gick bra förutom att Xena började typ att bajsa och sedan avbröt hon och var nog rätt bajsnödig hela promenaden och vistelsen borta. Nu har hon i varje fall bajsat snuttan i regnet med lite övertalning. På slutet av vistelsen så regnade det rätt mycket och kamelerna var utan täcken men det gick också bra.

Så vi har gått över övergångsställen, igenom en park, på gågatan, gått över tågrälsen på en gångbro och varit inne på djur magazinet och kollat in stadstorget. Märkte att inte många har sett en faraohund som de kollade väldigt. Fick även en kommentar om att de var väldigt vackra. Xena skötte sig jättebra. Tränade även på att ställa upp henne lite och folk gick förbi. Ingen reaktion alls. Sitta kunde de också på stadstorget och all fokus låg på mig och godisen. Jag är mycket nöjd med trippen och jag tror att kamelerna också är rätt nöjda. Nu har de fått varsin tuggsena som Astrid glatt slängde i sig och Xena kollade på. Nu äter Xena på sin och Astrid kollar på avundsjukt.

1 kommentar:

desperat hemmafru sa...

Japp. Miljöträning är viktigt har jag hört... Just nu släpar jag med mig lilla Sid överallt där han kan vara med. Bilåkning flera gånger i veckan, korta väntestunder i bilen, stadsmiljöer, köpcentrum, restauranger, veterinärer och caféer. Vi har en del att öva på, kan man väl säga. Som tröst känner jag att det faktiskt går framåt och så länge det gör det finns ju ett hopp om att det en dag bara ska funka utan att man tänker på det.