Lite hastigt och lustigt fick jag igår reda på att det var utställningsträning i Avesta så jag packade in kamelerna i skodan och drog neråt till min födelsestad. Väl där träffade vi trevliga kines människor och en grandis husse. Förklarade problemet som jag har med min tjej och jag fick massor med bra hjälp. Tack tack tack ni snälla människor :) nu känner jag att ett hopp tändes för min fina tjej.
I början när vi började att träna så var hon nervös och ville helst stå bakom mig eller snurra runt men jag fick faktiskt fram henne och människorna tog sig tid att vänta och la ingen press på henne. Springa kan vi inte men det känns som ett rätt litet problem i sammanhanget. Jag lät henne hoppa och fixa och greja och vi hade bara roligt. Hon sprang på höger, vänster och runt om kring mig men vad gör det. På slutet så kunde de gå förbi henne och hon tog även kontakt för de hade ju så gott godis. Anka det kommer jag att inhandla känner jag nu :) Hon stod still och jag lekte sedan med henne. På slutet var även svansen igång och då slutade vi så det skulle bli en bra upplevelse och jag var jätteSTOLT när jag åkte hem igår. Bästa kamelerna i bilen.
Astrid fick under tiden ligga på en filt och titta på och det var väl inte direkt skoj men också en bra träning att bara vara. Erkänner hon skällde lite men ingen verkade brys sig och för det mesta var hon tyst.
En kvinna kommenterade vad fin hon var och henne kan jag nog ha mycket roligt med i framtiden. Det tror jag med, men först ska vi fixa det här :) Men det värmde så klart en mattes hjärta. Eller ja det mesta värmer en mattes hjärta som är positivt om kamelerna. Mattes hjärta blir aggressivt när någon inte förstår sig på kamelerna ;)
1 kommentar:
Vad härligt att det gick bra :)
Skicka en kommentar