Dagen började med en hemsk bilfärd till Stockholm. Det blåste massor och på visa ställen såg vi knappt vägen. Man funderade ju då på om man verkligen var riktigt klok i huvudet. Skulle kanske ha legat i sängen och myst i stället. Var där så pass tidigt att vi i alla fall fick en plats i parkeringshuset och det var ju skönt som det snöade massor.
Hittade till ringen och såg att vi var enda ekipaget i veteranklassen. Helt otroligt då jag trodde att flera veteraner skulle komma. Maya kändes så bra i uppvärmningen. Helt med på vad vi skulle göra och inga sura miner mer öronen. De har förut i hennes ungdom inte riktigt varit med. Hängt lite som de vill eller hur hon tyckte kanske man ska säga. Men nu var de i toppklass. Det var roligt sa dem. Innan vi skulle in så blev jag så nervös men det släppte bara vi började att springa. Maya sköte sig så bra...puss..puss..puss på henne. Det slutade med att vi fick ck och domaren sa att hon var en exellent bitch. Det var ju roligast på hela dagen. Maya har typ inte fått ck på de sista 5 utställningarna som hon har varit med på. Men första gången i veteranklass så fick hon det. Det var så jäkla roligt då jag hoppades på ett hp. Så hon blev BIR-veteran.
Jo Maya var en helt annan hund än vad hon har varit på många sätt och inte bara på öronen. Träningen för Gerard har verkligen gett så mycket. Jag är jättenöjd med att vi har åkt. Hon stod inte så utsträckt som jag ville men hon stod inte och säckade med knäna som hon kan göra. Hon var väldigt avspänd och gjorde det man bad henne om. Kunde flytta frambenen med ett litet tryck på halsen utan att hon blev helt låg. Domaren kunde känna igenom henne utan att jag höll i henne alls. Det har aldrig gått förut. Ren lydnad har det då varit men nu stod hon för sig själv och var väldigt nöjd. Domaren tyckte att hon kunde ha lite mer styrka runt om i ringen. Men med mera fart kommer andra saker fram som vi inte gillar. Nu var hon avspänd och flaxade inte med frambenen och sköt inte rygg. Vi tränar på så kanske farten kommer med tiden.
Så hon blev ju inte bara BIR-veteran utan vi fick ju också äran att springa in i stora finalringen med nedsläckt ljus och bara strålkastare och lampor. En helt otrolig upplevelse som kanske inte kommer tillbaka. Nej det var verkligen häftigt. Så nu vet vi vad vi vill göra igen.
Sedan blev ju min mamma glad också som fick en väldigt stor fällbit som hon hade beställt. Men mamma nästa gång du ska ha en så stor bit får du följa med och bära den själv ;) Den var 2*1,5 meter. Liten bit va hahahaha.
Att åka hem gick mycket bättre än att åka dit. Så det var skönt. Hemma var alla nöjda och glada. Maya trött men nöjd över en hel dag i mattes sällkap. De andra kamelarna var nöjda över att matte kom hem och att den tredje flockmedlemen också kom hem. Mamma över att kånka ut sin lilla bit fäll. Och sambon säkert över att vi kom hem säkert. Inget han sa men det var han nog.
Så en summering av dagen. JAG HAR FÅTT SPRINGA I FINALRINGEN PÅ STORA STOCKHOLM MED MAYA PIRAYA. Tror fortfarande inte att det är sant att det har hänt oss.
Hittade till ringen och såg att vi var enda ekipaget i veteranklassen. Helt otroligt då jag trodde att flera veteraner skulle komma. Maya kändes så bra i uppvärmningen. Helt med på vad vi skulle göra och inga sura miner mer öronen. De har förut i hennes ungdom inte riktigt varit med. Hängt lite som de vill eller hur hon tyckte kanske man ska säga. Men nu var de i toppklass. Det var roligt sa dem. Innan vi skulle in så blev jag så nervös men det släppte bara vi började att springa. Maya sköte sig så bra...puss..puss..puss på henne. Det slutade med att vi fick ck och domaren sa att hon var en exellent bitch. Det var ju roligast på hela dagen. Maya har typ inte fått ck på de sista 5 utställningarna som hon har varit med på. Men första gången i veteranklass så fick hon det. Det var så jäkla roligt då jag hoppades på ett hp. Så hon blev BIR-veteran.
Jo Maya var en helt annan hund än vad hon har varit på många sätt och inte bara på öronen. Träningen för Gerard har verkligen gett så mycket. Jag är jättenöjd med att vi har åkt. Hon stod inte så utsträckt som jag ville men hon stod inte och säckade med knäna som hon kan göra. Hon var väldigt avspänd och gjorde det man bad henne om. Kunde flytta frambenen med ett litet tryck på halsen utan att hon blev helt låg. Domaren kunde känna igenom henne utan att jag höll i henne alls. Det har aldrig gått förut. Ren lydnad har det då varit men nu stod hon för sig själv och var väldigt nöjd. Domaren tyckte att hon kunde ha lite mer styrka runt om i ringen. Men med mera fart kommer andra saker fram som vi inte gillar. Nu var hon avspänd och flaxade inte med frambenen och sköt inte rygg. Vi tränar på så kanske farten kommer med tiden.
Så hon blev ju inte bara BIR-veteran utan vi fick ju också äran att springa in i stora finalringen med nedsläckt ljus och bara strålkastare och lampor. En helt otrolig upplevelse som kanske inte kommer tillbaka. Nej det var verkligen häftigt. Så nu vet vi vad vi vill göra igen.
Sedan blev ju min mamma glad också som fick en väldigt stor fällbit som hon hade beställt. Men mamma nästa gång du ska ha en så stor bit får du följa med och bära den själv ;) Den var 2*1,5 meter. Liten bit va hahahaha.
Att åka hem gick mycket bättre än att åka dit. Så det var skönt. Hemma var alla nöjda och glada. Maya trött men nöjd över en hel dag i mattes sällkap. De andra kamelarna var nöjda över att matte kom hem och att den tredje flockmedlemen också kom hem. Mamma över att kånka ut sin lilla bit fäll. Och sambon säkert över att vi kom hem säkert. Inget han sa men det var han nog.
Så en summering av dagen. JAG HAR FÅTT SPRINGA I FINALRINGEN PÅ STORA STOCKHOLM MED MAYA PIRAYA. Tror fortfarande inte att det är sant att det har hänt oss.
4 kommentarer:
GRATTIS, GRATTIS ni var så duktiga i rasringen.
Kram
/H
Stort Grattis =) ..så himla roligt!!
Grattis igen Sofie :)) och Maya då såklart!
Vad roligt!
Skicka en kommentar