onsdag 23 september 2009

Idag har vi spårat igen

Som vädret är så härligt så bestämde jag mig för att ta ut lillstrumpan i skogen och lägga ett spår. La ett appellspår igen men i mer kuperad terräng den här gången. Det blåste rätt mycke idag och jag har ju ingen anning om hur man ska spåra då. Så jag la bara ut det och hoppades på det bästa. Spåret fick ligga i en timme och under den tiden roada jag mig med att knäppa lite kort. Resultaten kan ni ser här längre ner :)

Jag kan ju inte säga att spåret gick lika bra som förra gången för då skulle jag ljuga så jag blev grön. Vet inte riktigt vad hon hade i huvudet idag för hon gick inte alls lika snabbt iväg när jag släppte på henne. Sedan gjorde hon även sådant som man inte får göra äta saker och slå en liten drill. Men efter mumsstunden i riset och drillen så spårade hon vidare. Vem vet hon kanske inte ville spåra på fastande mage ;) Den här gången hade jag lagt spåret över två gångstigar och det klarade hon galant. Hela spåret klarade hon av och alla pinnarna hittade hon. Men om man kollade in hennes stil så var det nog lite svårt för henne idag med blåsten för jag tror att spåret kanske skulle ha legat längre som jag tror att det flyttade på sig. Man lär sig alltid nått och efter tredje pinnen hade hon samma stil som förra gången. Rakt fram i bra fart. Spårar vi bara lite mer ska det nog lösa sig.

Här kommer ett kort på mig och jag vet inte hur jag ser ut hahaha. De flesta som jag brukar träna hund med brukar kommentera hur jag är kläd så därför la jag ut den här bilden. Jag har faktiskt inga speciella hundkläder utan jag tränar som jag är kläd för dagen. Tror jag känner mig mest bekväm så här och då blir det också bäst att träna. Så dagen till ära blev det jeans, skjorta och en svart tröja.

Här ligger objektet för dagen. Lillstrumpan kollar in läget i skogen

Om jag får säga det själv en liten goding

Astrid ser helt förskräckt ut


Hon funderar väll vad fan matte håller på med. Hon vill ju spåra och inte hångla i bilen. Det kan man väll göra hemma tänker hon säkert.

2 kommentarer:

Anna sa...

Just det där att de äter och gör sina behov i spåret kan vara överslagshandling att det blev för svårt. Att äta är lätt att distrahera sig med om det känns för svårt. Vind kan ju flytta på spåret och då är det viktigt att man litar på hunden och låter den jobba vidare utan att man är där och styr. Själv har jag skitsvårt för jsut det :-P

Men roligt att det går frammåt med spårandet :-) Astrid ser dock lite besvärad ut av hånglet i bilen ;-)

Cat sa...

Jaa, du ska ha dom där röda mjukisarna på dig i skogen!! ;)