På morgon promenade så såg kamellerna en ekorre som de tyckte var fruktansvärt intressant. Den satt på gräsmattan och vi stod och kollade på den. Tänkte att det här är väll lungt som de bara var ruskigt intresserade. Men vad jag misstog mig. Helt plötsligt sätter alla tre fart för att äta upp ekorren och jag är inte med för 5 öre. Inte visste de vad ett högt NEJ var heller för tillfället. Jag åkte efter som en liten vante och hundarna sprang mot trädet och ekorren. Hade de kunnat klättra i träd så är jag rätt säker på att jag också hade suttit i trädet på ett kick.
När jag äntligen fick lite koll på situationen var Anka helt uppstressad och Maya ska man inte tala om. De hade ingen lust alls att lämna sin skatt i trädet. Astrid hade vid det laget fattat att matte var arg och gjorde väll inga stora protester men Anka protesterade vilt och Maya bara var fastvuxen i gräsmattan. Till slut kom vi iväg och kunde gå hemmåt.
Hade det bara varit ekorren som hade livat upp stämningen så hade det väll varit lugnt. Men innan ekorren så försökte Anka ivrigt få med sig sina kompisar att jag änder. Anka är helt såld i änder. Det är så spännade så hon vet faktiskt inte var hon ska ta vägen ifall hon får syn på en and. Men nu pratar vi kanske 20 änder. Så ni förstår att det var livat värre och sedan en ekorre på det.
Vilken morgon vilken dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar