Vi har fått en fridstörare här hemma. Den har fyra ben och har en bestämd menning med livet. Skulle ha kunnat vara katten men så är det inte.
Det mesta som man påpekar tas med en klackspark för här ska man leva livet enligt henne. :)
För någon dag sedan så tog vi en promenad i granskapet och då gav hon en klar signal till de andra ska vi hälsa på farbrorn som kommer ut bilen. De funderade och bestämde sig på en sekund att det var klart de skulle. De tog då sats och jag han inte alls med och styrde kosan mot den stackars mannen som ofrivilligt fick hälsa på tre glada faraohundar. Den enda lämnade även tassavtryck på mannen beiga byxor. Det gjorde inte sa han men ni ska tro att jag skämdes och bad om ursäkt för min ouppfostrade hundar.
Sen gick vi kanske 100 meter till och då kom det en katt gående. Den här gången var jag med och berättade med bestämd röst den fick de inte jaga. Tyckte jag ivarjefall. Men det brydde de sig inte om. Med en tyst signal bar de iväg med mig skrikande bakom att de skulle stanna. Kan ni tänka er synen, det kan ni nog. När jag äntligen fick stopp på de galopperande kamellerna var jag rätt förbannad om man får säga så. De fick sig en riktig utskällning men en brydde sig inte. Hon sa bara kom igen nu då kompisar vi jagar katten och hoppade runt i kopplet. En sann uppviglare som går sin egen väg har vi här hemma. Men en väldigt söt sådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar