Astrids knöl vid ögat

Förra onsdagen så opererade Astrid bort en knöl som har legat mot ögat. Operationen gick bra och såret läker bra ser det ut som men hon är helt klart missnöjd med tratten. Tratten ska hon ha i fjorton dagar och sedan är det dags att ta bort stygnen. Knölen ska har även skickats in för att se om den är godartad eller inte. Veterinären sa också att det finns en risk att knölen kommer tillbaka eftersom det inte finns så mycket hud runt ögat så de kan inte ta mer hud än där knölen sitter. Men det återstår att se om den kommer tillbaka och vilken sorts  knöl det är. 

Den här gången fick inte Astrid guldstjärna och det var ingen som sa att hon fick följa med hem om jag skulle glömma henne. När vi kom till veterinären så blev Astrid mycket stressad och började nästan klappra tänder för hon var så rädd. Jag stannade kvar tills hon blev trött av den lugnade sprutan och det kändes bra men det känns ändå inte bra att lämna henne när hon blir så rädd och vill sitta i knä. Hon hatar verkligen att gå till veterinären och nu hoppas jag att vi inte ska dit på ett tag mer än för stygn tagning eller om jag försöker ta dem själv vi får se. Det är verkligen inte kul när hon blir så stressad som hon även skäller och morrar till de hon ser. När jag hade lämnat in henne och tagit en promenad med de andra två så hörde jag när vi kom tillbaka till bilen att hon skällde och när jag kom för att hämta henne så skällde hon också men nu mer som att hon var ensam och ledsen. Så nu när vi går promenad så är hon också orolig och skäller på människor hon ser ibland. Astrid var nervös innan hon fick sin diagnos men den har lixom gjort henne mer nervös. Så ibland efter en sådan här upplevelse så tar det ett tag för henne att lugna ner sig i vardagen.