Det är verkligen Anka. Hon tar plats och hon hörs.Varje gång vi ska gå ut så står hon där promenadsugen och piper på sitt speciella sätt. När det vankas mat så piper hon lite mer intensivt och att det ibland slinker ut ett litet skall. Vill hon gosa så låter hon på ett annat sätt. När man försöker plocka fram henne under täcket så kryper hon längre in och låter missnöjt. När hon är ledsen eller upprörd så är hon väääldigt intensiv i sin röststyrka pipandet avtar aldrig. Ser hon nått skoj på promenaderna så går det knappt och få tyst på hennes skällande. Så man kan säga att Anka låter ungefär jämnt. Fast mycket av ljuden vet hon nog inte själv om att hon gör. Fast man ibland vill att hon ska vara tyst så skulle det inte vara Anka utan alla de här ljuden. Hon skulle inte vara charmig på en fläck. Alla som möter henne första gången tänker men gud vad hon låter och sedan har hon fastnat i deras hjärtan. Alla funderar hur det är med Anka och alla vill ta hand om Anka. Sen är ju hon också nått av det allra snällaste som har funnits i en faraopäls. Hon älskar allt och alla och vill hela tiden vara i allas centrum. Peder som först tyckte att hon var riktigt dryg tycker nu att hon är nått av det roligaste vi har i våran familj. Hon är inte riktigt frisk brukar han säga och skratta hjärligt. Anka är en pigg och glad gammal dam som gillar fart, fläkt och ljud i sitt liv. Jag brukar tänka vad tråkigt vi skulle ha utan Anka. Jag tror även att Maya och Astrid tycker att hon livar upp tillvaron
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar