Tyvärr så blev inte den här sagan lycklig då Mulis inte ville veta av sina barn. Kattungarna blev senare adopterade av en annan duktig kattmamma som tog hand om både sina egan och Mulis ungar. Innan de blev adopterade så blev de handmatade av Jeanett som ägde Mulis vid den här tidpunkten. Jag var fodervärd till Mulis och kunde inte ta hand om två föräldralösa kattungar som jag var tvungen att jobba.
Kommer så väll ihåg när det blev bestämt att kattungarna skulle åka hem till Jeanett. Jag handmatade dem och stoppade ner dem i en filt och vidare ner i en fleecemössa. Sedan ut i en varm bil och vidare till Uppsala där vi skulle mötas upp. Det var med sorg i själen jag lämnade över de små i fleecemössan.
Kommer aldrig att glömma känslan när de var förlösta och jag fick gnugga dem torra. Vilken känsla det var att hålla de små liven i sina händer. På natten sov de i mina händer för att de skulle hålla värmen och känna lite trygghet. Ett dygn var de hemma hos mig men känslan för de små liven var så stark.
Nu var det så att det blev inget lyckligt slut. Kattungarna blev adopterade och växte upp med sina yngre syskon. De artade sig till ett par riktigt snygga killar som skulle bli avelhanar men det brukar alltid finnas ett men. Båda två fick en en sjukdom som inte gick att bota. Som de inte fick i sig någon råmjölk när de var små så kan det vara boven i dramat. De fick aldrig det där extra skydet som Mulis skulle ha gett dem. Så idag finns de inte mer och Mulis kan inte få några fler vackra barn. Hela händelsen är så otroligt sorglig från början till slut. Så vi kämpade så för att Mulis skulle bli dräktig och när hon äntligen blev det så gick det så här.
Nej idag ska jag tända ett ljus och tänka på de små som aldrig fick visa vilka stiliga katter de skulle ha blivit.
Sänder även en tanke till Jeanett som steg upp och matade de här små med 3 timmars mellanrum dygnet runt. Vilken tjej hon är. Min gamla sambo Andreas som ställde upp och körde oss och var stöd den här dagen. Vad hade jag gjort utan dig.
Jean Dark Uncle Ozwidge
Jean Dark Uppfinar Jocke
2 kommentarer:
Hej! Nämen vilken sorglig historia. Ushhh vad tråkigt, Dom var verkligen jättevackra kissar. Fint du skriver om dem.
Hoppas att magen e bättre kramis
Men fy vilken fruktansvärt tragisk berättelse! Det där var verkligen inte roligt att läsa... Men jag brukar tänka att det finns en mening med allt, även om man för stunden kanske har svårt att se vad det är! Kram!
Skicka en kommentar