En träningskick för alla inblandade

Idag var jag inte så sugen på att åka och träna kamelerna men jag är väldigt glad att jag tog mig i kragen och åkte. Jag kan lätt säga att de är nöjda nu. Astrid gick med svängande svans på promenaden efteråt och ville ha sin kvällsmat utan problem, Xena hon sprang gatlopp på tomten när vi kom hem. De visade sin glädje på olika vis. 

Dagens träning bestod av rallylydnad och vi tränade tillsammans med tre andra i ett väldigt fint ridhus inte så långt från oss. Väldigt bra underlag för hundträning och stort så man gick inte direkt varandra på tårna. Inte så skitiga blev hundarna heller och fleeceoverallen hjälpe så klart till. 

Astrid, ja jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Astrid. När hon var frisk så var hon väldigt speciell att träna och det gick inte att kräva någonting av henne för då gjorde hon något helt annat. Men nu när hon har blivit sjuk så älskar hon mat och kan göra vad som helst för läckerbiten. Ja det innebär också att jag kan ställa krav på henne men hon ställer också krav på mig hahaha. Hon vill ha godisen fort och hon vill helst ha godis hela tiden. Förut skällde hon om det var tråkigt, nu skäller hon om det inte kommer en godis fort nog. Ja så hon går mest hela tiden runt med sin bråkiga mun som jag brukar säga. Det är när man ser underläppen hela tiden. Så nu vill hon mest ha godisen och inte riktigt lyssna men det går så bra att träna som hon verkligen är med även om hon vill utföra vissa övningar lite snabbare än hon ska. Vi fick till en fin slalom tycker jag och även högerhandlingen gick bra även om jag  helt borta i hur vi skulle utföra handlingen. 

Xena fick träna på att sitta själv i bilen en stund och det var inte populärt och ylade som att man höll på att ta död på henne. Hon gillar verkligen inte när Astrid lämnar henne i bilen. Om jag lämnar henne och hon är själv med på utflykt så gör ingenting men när Astrid går, då blir hon så ledsen. Jag trodde att Xena skulle bli som ett monster när hon fick se de andra hundarna men hon sa inte ett ljud och stressade inte upp sig alls. Hon var jätteduktig och jag var så stolt över henne. Följer med så fint och klarade även av åttans frestelse även om hon hemskt gärna ville leka med igelkotten som låg där och frestade henne.

På slutet fick hon lite godisar av de andra och det är så härligt att se att hon har börjat ta kontakt. Hon skäller inte när folk går fram till oss under de här situationerna vilket hon hade gjort förra hösten. Petra klappade henne på halsen och xena bara stod kvar och försökte pussas. Jag blir så glad när jag ser det här och när Petra påpekar att det är en stor skillnad då blir själen varm. Xena har förändrats så mycket under några månader och det är så härlig att se. Astrid ja hon matskällde och krävde lite godis hon med. 

Gud vad jag älskar mina knasiga kameler :) De är verkligen en krydda i livet och tur vi åkte för det var ett bra avslut på dagen.