Framtidstro och allvarliga funderingar

Igår var jag och Xena med på första träningen i en tävlingslydnadsgrupp som har startat upp här. Det var runt åtta personer som var intresserade av att vara med men alla var inte på plats. Det som var roligast var att alla hundar var från 10 månader till 2 år ungefär och det tycker jag är skoj för då ligger några lika i utvecklingen och ingen är superduktig. Målet för de flesta var att komma ut i lydnadsklass 1 vilket jag också vill göra med tiden. Härligt att få till en grupp igen och jag har varit med i en för många år sedan och den gav så mycket. Vi var också i startgroparna för lydnadsklass 1 och följdes åt uppåt i klasserna och då tävlade jag med Collie. 

Vi bestämde att vi till varje träff skulle ha två moment som vi ville ha hjälp genom att de andra tittar på och man får ris och ros. Och att vi avslutar med en platsliggning varje gång. Bra upplägg tycker jag :) och det ska bli jättekul att börja med det här. Fram med boken med sikta på 10:an igen. Kommer att träna med både Astrid och Xena till den här gruppen. Igår tränade jag och Xena lite fritt följ och jag är väldigt nöjd de gånger hon kom upp rätt vilket var rätt många gånger. Inte helt i position men glad och framåt och kontakt. Det är det viktigaste tycker jag det andra brukar lösa sig med tiden. Utan attityd i fotgåendet kommer man ingenstans så det satsar vi på helt ut. 

Astrid som var på väg hem från fjällen fick inte vara med igår och henne kommer jag att ta de första gångerna som Xena inte kan så mycket utan hon får träna grunderna hemma så de sitter lite bättre innan det blir störning. Det är viktigt att hon lyckas. 

Den allvarliga funderingen som jag fick igår är hur jag ska göra med Xenas hanteringsproblem då ett nytt beteende igår dök upp och kanske mötte jag det på helt fel sätt. När vi körde tandvisning så ställde jag henne som på utställningen och när personen var på väg fram så blev hon uppriktigt upprörd och ställer sig och skäller ut personen och låter riktigt arg. Jag blev arg och personen fick känna på henne ändå fast hon verkligen inte ville. Kanske var det helt fel som hon kanske uppriktigt är väldigt osäker i den här situationen men jag gillade inte beteendet med att vrålskälla ut personen. Det tycker jag inte är acceptabelt men samtidigt så visade hon kanske tydligt att hon inte vill. Eller så har hon kommit på att hon kan skrämma bort personen på så sätt. Ja jag vet faktiskt inte alls.

Så nu har jag nog bestämt mig för att släppa det här med utställningar och allt vad utställningar heter för att låta henne vara till efter nyår. Hon har kommit in i en spökålder också som kanske också spär på det hela ytterligare. Känner mig uppriktigt ledsen och lite förtvivlad då jag inte vet vad jag ska göra åt hela situationen men nu låter jag henne välja bort det här.