Helbilder på kamelerna

Lilla lilla busfröet som blir 5 månader den 5 Januari. Jag tycker att hon utvecklas mycket fint och det ser väldigt lovande ut för framtiden. Hon verkar även växa väldigt jämnt än så länge och det gillar jag så klart.  Stå det kan hon men att springa bredvid där är det inte lika lätt så vi har lite att jobba på. Att hoppas om en gasell bredvid och bita mig i rumpan är bra mycket roligare än att springa bredvid. Varför ska jag göra det funderar hon och hoppar vidare. Ser fram i mot den första inofficiella utställningen i januari med skräckblandat förtjusning. Jag tror att det blir ett riktigt äventyr.

Åhh så har vi lilla söting Astrid. Mammas lilla prinsessa och det kommer hon alltid att vara hur gammal hon än blir. På den här bilden så kan man se hur Adissons sjukdom har gjort att hennes fina päls inte längre är så fin. Idag är det svårt att se hur den gulliga ruggugglan kan vara en svensk utställningschampion. Men hon är ju så fin. Massor med päls på halsen och som ni ser så är pälsen väldigt dålig på halva Astrid från magen och ner. Den är så tunn så tunn. Tycker synd om henne men det finns inget som man kan göra och antagligen så beror den dåliga pälskvaliten på kortisonet hon äter. Hon är även ingen päls på magen eller en bit upp på halsen. På låren är det även dåligt med päls. Hon får Viacutan i maten varje dag för att se om det blir bättre. Hon sprutas även med Humilac för att inte pälsen ska bli så skör och gå av. I sommar för jag väl smörja in henne med solskydd och hudlotion :) Älskar den lilla tokan och jag håller henne så kär. Lite tjock är hon också men det får hon vara idag och det är nog även bra nu när hon har lite mindre päls. Så hon kan hålla sig varm och fin.