fredag 20 januari 2012

Vi har motionerat Astrid och jag

Nu efter nyår så försöker vi ta tag i det här med den riktiga motionen. Astrid är inte så pigg på själva ideen då hon tycker att det är lite småläskigt att gå ut själv med mig. Kan vara för att hon typ aldrig går någonstans utan sina kamelvänner. Men det måste det bli ändring på. Hon går och surar ett tag men det går bättre och bättre för varje gång. Idag låg hon även på lite i sin sele. Och det är bra då jag vill att hon ska dra. Bara hon kommer på grejen och fan vad kul det är ska dragselen på som hon hatar. Men då kanske det går bra i alla fall som att dra är kul. Ja jag vet inte det får visa sig hahaha. Vi gick i alla fall 4,5 km i snabb takt och matten var riktigt svettig när hon kom hem igen.


Knallade förbi gamla fasta som jag är väldigt facinerad av. Skulle gärna vilja gå in där och jag vet att man kan men harig som jag är för spöken så vågar jag inte. Vem vet jag kanske aldrig kommer tillbaka. Men jag har sett bilder innefrån och de var häftiga och var tagna i somras. Kanske de skulle vara ännu häftigare med snö.


Ja Kamelen måste ju få sig en kisspaus så nu vet alla hur lilla kamelen kissar. Ingen av kamelerna har samma stil.


Jag älskar de här byggnaderna jag tycker att de är så himla vackra.




Gammal sliten pardörr på kvinnohuset



Astrid kollar in läget lite. Nej de tog inte imot tikar säger hon glatt

5 kommentarer:

BMW o Rudi sa...

Vad kul att få följa med på promenad hos er!

Ninni sa...

Ser härligt ut! Och visst är det skönt att bara ha med en fyrbening ut på promenad ibland :)

Eva sa...

Vilka härliga hus att få passera!
Hon vill inte dra...? Vill du låna Assar?
Puss till tjejen!
(Och du, det där med att ta ut en och en för att vänja dem, som man alltid slarvar med... Jag är faktiskt glad mina är så olika i ålder så jag blir tvungen!)

Vicky sa...

Vilken vacker motionsrunda ni har med alla gamla byggnader längs vägen. Den enda utsikten vi har är träd och en och annan åker. Har man riktigt tur kan man skymta en traktor ibland, långt bort.

Sofia sa...

Det är något alldeles extra med gamla hus ;)